Tomasnyablogg

Tomasnyablogg

nya bloggen


Allt guld i Klondike

BetraktarenPosted by tomas lundin Wed, January 30, 2019 20:19:24
...
Harmoni inuti, är mer värdefullt för mig
än allt guld i Klondyke. Det är nyckeln till kärlek,
hälsa och uppfångande av lyckliga moment.
Men inte helt lätt att finna harmoni... inte alltid för mig
i alla fall.

Just nu lite mindre harmonisk faktisk.
Lite mer upp och ner.... men det är okej.
Jag öppnar min "verktygslåda" och ser vad jag kan
använda mig av. Grunderna är alltid Mat, vila, sömn
och motion. Närhet, socialt umgänge och musik.

Bara i mig


Jag börjar inse att den bara kan skapas av mig, i mig,
oavsett var jag befinner mig. Men jag inser oxå
att det inte är något som blir "färdigt". Det är till
att prova om och om igen, lära sig hur man gör.
Och acceptera att jag inte fick det med mig,
utan måste skapa det själv... nu och fortsättningsvis.

Och det är lätt att glömma av sig och fly,
men det är förlåtligt, det är okej. Bara att försöka igen,
och igen, och igen.

Balansen mellan våga o inte våga

Sen är det en fråga om balans mellan olika val.
Ibland bör vi konfrontera våra rädslor, för att
övervinna dem. Men ibland behöver vi se till att det inte
blir för stora portioner av det som är läskigt, för då när
det inte blir hanterbart, så blir det än större, istället för
mindre som var tänkt. Jag tror tex inte att det är en bra
idé att stoppa 10 spindlar innanför tröjan på en person
som har spindelfobi. Det kan vara bättre att först börja
med en bild på en spindel i så fall.

Men just nu, senaste veckan, känner jag mig oharmonisk,
frustrerad, och obalanserad. Och det finns ingen Quick fix
för det. Bara tålmodigt arbete, och överseende med sig själv.

Tidig överlevnad....


En sak som för mig tidigt blev en överlevnadsgrej, var hur jag
som barn skulle överleva. Jag lärde mig tidigt att mamma var
instabil, ville ta livet av sig. Och om hon tog livet av sig
när jag var mellan 5 - 16 år, då skull jag ha ingen. Det var ett
barns slutsats. Så jag lärde mig att alltid ta hand om henne,
trösta henne, få henne att vilja leva. "Om det inte vore för dig
så skulle jag ta livet av mig Tomas" sa hon. Och jag tog henne
på orden.


....blev till ett hinder senare


Saken är den, att när då hon försvann ur mitt liv, pga av
att jag var vuxen till åldern, så fanns ju mitt
sätt att överleva
kvar djupt inrotat i mig.
Om jag ska överleva, så måste jag se till att skapa en
harmonisk omgivning, vara till lags, medla osämja,
och som då förut, ta på mig all skuld och allt ansvar för
omgivningens känslor själv. Ett barns logik, inpräntat i en
vuxen man. Jag visste inget annat. Och spår av detta finns
ännu kvar.

...och blir till harmoni igen, i bästa fall

Men jag har som mål att vända på det hela,
och finna harmonin inuti mig,
för att kunna hantera disharmoni utanför mig,
det verkar vara en mer sund strategi.

Rättvisa - Jack Sparrow

Nej, det är inte rättvist. Det är inte rättvist att barn svälter
i Jemen, när vissa drunknar i pengar i väst. Livet ÄR inte
rättvist. Och det var inte rättvist mot mig då. Det
var bara så det var. Inget att göra åt hur det var.

Det är lite som Kapten Jack Sparrow i filmen Pirates of the
Caribbean, sa till Will Turner, när Will tyckte Jack slogs ojuste:

"The only rules that really matter are these: what a man can
do and what a man can't do"


Och det tänker jag är bra, åtminstone för mig.
Så jag fokuserar på rätt saker. Den är för övrigt rätt nära
sinnesrobönen.

Nå ... jag kommer inte längre i detta just ikväll,
men det är en dag i morgon också.
Och då kan det med lite tur bli boule igen.