Tomasnyablogg

Tomasnyablogg

nya bloggen


Länge leve kärleken - En typisk dag i utkanten av den svenska kapitalismens ödemarker

BetraktarenPosted by tomas lundin Mon, December 03, 2018 10:59:30
...
!Mamma, ny morgon ...ny dag !!!

....som den underbart naive pojken sa,
i nån slags tro på att en massa trevliga
saker skulle hända den dagen ....också.
Det finns en slags nytta i naivitet
något hälsosamt över det.
Men i lagoma portioner, som det väl är
med det mesta i livet.

Kapitalistisk Tomas-morgon...

Efter ett antal natt-kissningar, kliver jag outvilad upp,
och tager ett mått av mina kapitalistiska kaffebönor,
och maler det i min kapitalistiska kaffekvarn,
för att sedan brygga det i min kapitalistiskt
tillverkade Bodum-kaffe-press.
Sedan tar ett kapitalistiskt tillverkad Nyåkers Pepparkakshjärta
full av miljöovänlig palmolja, som i likhet med det mesta
kapitalistiskt skapade, med en rasande fart, bryter
ner den miljö, och den plats som våra barn och barnbarn
ska växa upp i.

...med en extremistisk själ

Trots en sådan kapitalistiskt influerad morgonrutin,
räknas jag med stor säkerhet, av många på den
"demokratiska" Moderata, och Sverigevänliga "mittenfåran"
vara en sådan här extremistisk döds-mördar-kommunist.

För det räknas man nämligen ofta som per automatik,
om man anser att det är fel att 8 personer äger lika
mycket tillgångar som ena halvan av jordens befolkning.
Det räknas man nämligen ofta som per automatik,
om man anser att man inte ska kunna bli miljonär på
att spara in på gamla människors vård, mat och livskvalitet.


Skapat ett egoistisk monster, i mig.


Ja jag har i dagens mått mätt väldigt extrema åsikter,
och räknas som ett hot mot demokratin och mänskligheten,
när jag försvarar demokratins grundvalar och ekonomiskt
utsatta människors behov.... likt mina egna behov.
Tänk så egoistiskt av mig att vilja ha en bra vård,
mat för dagen, och en hyra jag har råd att betala.
Men men ... den allenarådande kapitalismen
har kanske i den aspekten,
skapat ett egoistisk monster, i mig.

Jag är restprodukten som de inte blir av med så lätt

Efter som jag är en kapitalistisk restprodukt, i en
gudsförgäten försummad landsbygd som enkom förväntas
producera el åt storstadsregionen, producera exportvaror
vars vinster i god kapitalistisk tradition vänligen tas om hand
av Södra Sveriges storstäder och utlandssvenskar, samt
andra länders kapitalister.... eftersom det är så, så är jag inte
i deras mått mätt produktiv, och därmed både göralös, och
fullständigt ointressant ur ett politiskt perspektiv.

Vad göra ?

Så jag som kapitalistisk restprodukt utkanten av den svenska
kapitalismens ödemarker, har en del "fritid" på mina händer.
Vad göra ?

Ja till att börja med skriver jag, som ni ser, lite "kommunistisk
smörja" på min blogg. Jag tittar ut över det grådisiga
ödemarkslandskapet, som till många kapitalisters förtret,
ofta kan vara rena paradiset. Men idag är det ingen snö,
ingen blomstrande flora, eller strålande sol.
Sådana dagar kan jag på egoistiskt dödsmördarkommunistiskt
vis baka mitt bröd själv, så att jag sparar pengar, och bidrar
mindre till onödig export och massproducerat kapitalistisk
producerat bröd, och dessutom får godare och mer näringsrikt
bröd, samt minskar lite på utsläppen till förmån för allas
barnbarns framtid. Jag ber givetvis om ursäkt för detta
beteende !

Gratis motion ? "Har jag närt en kommunist vid min barm"

Jag motionerar dessutom på ett totalitärt kommunistiskt vis,
genom långa promenader. Då man ännu inte fullt ut lyckats
hitta något annat sätt att tvinga mig betala för den motionen,
annat än 1000-kronors gymnastikskor. Dagligen blir jag dock
informerad via monotont, upprepande "konsumentinformation"
om att det enda sättet att få "rätt motion", är att köpa just
deras produkt. Samt att om man köper just deras produkt överilat,
inom mycket kort tidsintervall så sparar man massor av pengar på det,
och får en hel drös extraprodukter, som de på intet vis redan räknat in i vinstkalkylen, och som naturligtvis knappt går att leva utan.


Sysselsättning för restprodukten

För att få dagen att gå, när ingen meningsfull sysselsättning
kan idkas i form av osjälviskt bidragande till andras och
därigenom mitt eget välbefinnande... så tittar jag ibland
på min kapitalistiskt producerade TV av billigaste sort.
En romantisk komedi, full av orealistisk naiv kärlek,
förälskelse och sagolika drömmar, landar jag i för en stund.
Växlar sedan över till en Norsk miljonär intervjuar en svensk
miljonär om hans humoristiskt skildrade hypokondri.
Sedan med miljonärerna i tv-soffan intervjuar de en hemlös man,
och en journalist som testat på det livet i en dryg månad.


En hemlös bland miljonärerna

Den svenske miljonärens fundering, med ett ytterst oförstående
ansiktsuttryck är ju givetvis, varför den hemlöse, som för övrigt heter
Tomas inte tagit sig upp ur det destruktiva livet av alkohol och
hemlöshet. Hade den hemlöse haft svar på det, kanske han
inte längre varit hemlös dock. Den vanligaste uppfattningen
av idag bland miljonärer och Sverigevänner är nog att Tomas
bör ta sig i kragen och skaffa sig ett jobb, som de själva har gjort,
och bli en del av det högerpolitikerna kallar för "vanligt folk".

Munkräks lite

Själv upplevde jag det något groteskt och cyniskt, när Skavlan
blev oerhört obekväm över situationen, känslorna av den
verkligheten, avtackar Tomas, och tar in ytterligare en miljonär
i form av Erik Solheim och lättar upp stämningen något.
Skrattar lättat över den nya intervjusituationen.
Jag kräks lite i munnen och stänger av kapitalistburken,
som många i ensamhet och socialt utanförskap, så som
pensionärer, sjukskrivna, arbetslösa kan bli lätt beroende av.

En typisk funderardag - kärleken då, går den att köpa ?

Jag filosoferar vidare ... det är en typisk funderardag,
i höstmörkret, i utkanterna av kapitalismens ödemarker,
Ådalen, norrländsk inland. Och letar åter efter det naiva i mig
för att överleva i hjärtat. Just det ....drömmen om kärleken !.
Och man kan, jag kan under stundom drömma naivt om sagan
om kärleken. Men verkligheten påminner mig om något annat
som infiltrerar även det heligaste av allt: kärleken till människor.

På televisionsapparaten jag nyss stängt av, strömmar det dagligen
ut kärlek... köpt kärlek, i bonde söker fru, paradise hotel,
First date, och andra prostitutionsprogram med kapitalistisk kärlek.
Denna typ av "underhållning" är mycket populär,
även av människor som anser den mest avklädda kapitalistiska
typen av kärlek; pornografi, är förkastlig och omoralisk, samt
kvinnoförtryckande.

Men porr är så otäckt att det finns ingen som
konsumerar det, trots att det är en av världens största "industrier"
Till skillnad då från den kapitalistiska tv-kärleken där folk är otrogna
med varann, och i mellansnacket snackar skit om varann och
försöker komma fram till vems fel detta var. De ni ... de e grejer det,
jämfört med ....porr "som ingen tittar på".

Visste ju att de skulle få varandra

I kärlekskomedin jag tidigare zappade ifrån,
vet jag ju att de vackra, fläckfria skådespelarna
får varann i slutet av filmen. Så jag orkade inte titta färdigt.

Impopulär forskningsstudie

I en forskningsstudie nyligt,
konstaterades att män med lägre inkomst
får svårare att bilda familj än män med hög inkomst.
Detta skulle ju dock gud förbjude insinuera att även
kvinnor, i likhet med män är kapitalistiska varelser som
många gånger i likhet med män sätter pengar före känslor
och kärlek. Det måste nog forskas i om den forskningen
verkligen kan stämma ??

En gång i tiden trodde jag trodde jag i min naivitet
att kärlek handlade om att ge till sin omgivning,
berika den man älskar, få den att växa i hjärta och själ,
i självkänsla och livsglädje. Men kan hända att jag förväxlar det
med kommunism eventuellt.
Det verkar som, om man studerar samtiden,
det inte finns någonting alls i tillvaron, som inte ska tjänas miljoner
kronor på: Äldrevård, fattigdom (röda korset m fl), motion drömmen
om , illusionen om lyckan som kommer vid rikedom....
och till och med det heligaste av allt; kärleken !

Jag är i mångt och mycket en naiv, romantisk cyniker.

Och den som efter denna läsning påstår att jag inte fattar någonting,
har nog mer rätt än man kan tro!


Nä hörrni, nu ska jag ta en kopp kapitalistiskt
producerad kaffe till, länge leve kärleken !