Tomasnyablogg

Tomasnyablogg

nya bloggen


Ja men gott nytt jävla år då, för fan !!

BetraktarenPosted by tomas lundin Mon, December 31, 2018 00:20:05
...
Ju fler saker man har,
ju mer pengar man tjänar.
Desto fler bekymmer och problem.

Ibland känns livet på 2000-talet
som folk är produktionsenheter, (arbetare)
och inte minst lättlurade masskonsumenter.
Vars enda uppgift i livet är att köpa mer, fortare,
dyrare. Det kallas visst "tillväxt"

Mindre i påsen .... för varje dag

Mindre i påsar och förpackningar, dyrare priser,
sämre kvalitet, garanterar tillväxt och ökad
materiell och likvid rikedom. Och ingen undrar på riktigt hur
vår nästa mår.

Nytt men obrukbart

Min nya dator har inte gjort mig lycklig,
men den har gett mig mer tid, att vänta på något
annat än att datorprogram och internet ska
sparka igång. Ofrånkomligen så är allting i vår
samtid gjort för att vi ska köpa mer. all politik nästan,
och "fria marknad går ut på att vi ALDRIG ska vara nöjda.

Och att man inte kan ha ett par byxor mer än ett år,
då måste de gå sönder för tillväxtens skull.
Och en dator måste bli omodern fort nog,
så omodern att den inte ens går att surfa med utan ett
övermänskligt tålamod. Och när man köpt ny dator, måste mus,
tangentbord och framförallt skärm synka med datorn,
för att den ens ska fungera bättre än den 10 år gamla
datorn, som inte fungerade alls nästan.

Och då måste du ha en sån, och köper du en sån måste du köpa en sån

Följaktligen måste jag nog köpa ny skärm,
tv eller dataskärm som matchar upplösningen.
Och jag har läst att då måste man köpa de dyrare sorterna
såklart.

Ju mer saker, desto mer bekymmer, en ond cirkel.
Men tro inte att det är en slump. Det är noga planerat
av "marknaden" och högerpolitiker.


7000 kronor fattigare, och ser inte bokstäverna


Här sitter jag alltså med en splitter ny modern dator,
för dryga 7000 kronor med hög prestanda, snabb och bäst
på alla vis, men ser knappt vad det står när jag skriver detta
blogginlägg. För att upplösningen/pixlarna är högre på ny dator
än gammal tv-skärm. Va sa ? gå till en försäljare och få tips ?
jo jäklars ja... då kan jag lika gärna ge hen min bankkod
och bankkort. Det vore som att be dem att lura mig ytterligare
lite.

Vem i hela j-a världen kan man lita på?

Vilsna myror

Och likt o-organiserade myror utan livsuppgift
myllrar vi svenskar oförtrutet på timme efter timme,
dag, efter dag, år efter år..... liv efter liv, död efter död.
Och producerar mera, köper mera, arbetar mera,
eller låter andra arbeta åt en mera, vilket anses vara riktigt
fint nu för tiden. Och ju mer vi köper desto mer pengar måste vi ha
och du måste alltid köpa tillägg för att första inköpet ska fungera.

Jo det kommer väl troligt att bli ny tv också.
Och går den sönder eller behöver tilläggsinköp kommer jag kasta
in tv-helvetet genom rutan på butiken jag köper den på,
alternativ skicka 1000 mailbomber till nätföretaget som sålt den.

Hur jag mår nu för tiden ?
Jo tack rätt bra, om det inte varit för att jag fått nya "bra grejer"





Älskas lite

kärlekPosted by tomas lundin Wed, December 26, 2018 01:05:27
...
Så mycket har förändrats.
Men ändå ingenting.

Jag har tagit mig igenom så mycket,
och kommit ut på andra sidan. Jag har fortsatt
när många andra har valt att sluta.
Och jag har gjort mirakel med en trasig
förvirrad pojkes själ, hittat någon form
av harmoni, små ljusglimtar att leva för.
Och jag är frisk. Och det betyder allt,
fråga den som är sjuk.

Ändå så är jag tom och ensam ikväll.
Trött och sliten, och desillusionerad,
cynisk, och kanske aningen bitter... för nu iaf.

Varför är jag här på jorden ?
Om inte för att älska och älskas ?
Livet är inte rättvist, på intet sätt är det
rättvist. Visst det hade kunnat vara värre
än flera år långa depressioner varje decennium.
Jag hade kunnat haft nån tung sjukdom också.
Och det är ju förresten inte helt säkert att jag
slipper framöver. Jag hade kunnat vara fattig på riktigt

Men det är inte detta det handlar om.
Inte för mig....

Jag är bara ledsen över att jag inte fått känna
mig älskad nån gång i livet. Är det så konstigt det ?
Jag hade så mycket velat vara älskad i livet,
innan jag lämnar in. Varför är jag här på jorden ?
Om inte för att älska och älskas ?

Visst tränger vintermörkret in lite i mitt hjärta.
Och visst påverkar den eländiga julen även mig,
med allt sitt jidder om kärlek, förpackat i egoistiska
försäljningsrekord.

Men...men ....
jag vill ändå älskas lite,
innan jag lämnar in min avskedsansökan
Det är väl inte så konstigt ?




Min jul är ganska O-julig

BetraktarenPosted by tomas lundin Sun, December 23, 2018 17:18:12
...
Min jul, är ingen jul,
så som jul oftast betraktas.
Men jag har tagit mig an julen
på ett annat sätt nu för tiden, dvs inte
efter den svensk-amerikanska julmallen,
eller efter andras förväntningar.
Det som för mig skiljer julhelgen från övriga dagar
på året, är delvis förväntningar, och påtvingad
samvaro, samt påtvingad ensamhet,
för de som upplever den.

Numer ser jag till att ha nytto-göromål,
på juldagarna tre. I morse, på julaftonsmorgonen hade
jag tex ordnat tvättid. Och som alltid gjort egenmalt kaffe på
morgonen, och lämnade en blank diskbänk efter mig.
En kompis ringde mig under sin julresa med familjen,
till svärmor.



Jag avsåg efter det "bränna ur kroppen" lite jul-rastlöshet oxå,
så jag gick upp på Hallstaberget medan Kalle Anka kvackade
på som mest. 4 kilometer uppför, och 4 kilometer nedför
Och går man långt och fort blir man hungrig,
PÅ MAT, istället för "klägg".



Och jag var oerhört sugen
på kokt torsk, som jag tinade upp medan jag gick.
Kokade äggsås, rev palsternacka och morot,
kokta pärer till, små gröna j-a ärter som Härenstam sa.
Och en Staropramen. Så gott äter jag aldrig
på restaurang faktiskt.


Men jag är inte osårbar, inför "julens ande",
även Om det mestadels är Ebenezer Scrooge penga-ande
som vilar på det flesta julfirares nötta axlar inför och under
Jul. Sen vet jag dessutom att det är mycket fasader kring alla
lyckliga gemenskaps-jular, och all julvänlighet.
Det finns alkohol som än idag trasar sönder julen och själen
för barn, så som den gjorde för mig. Det är spänningar och
småbråk och skitsnack när släkten träffas.
Men jag är ändå inte osårbar.

Hopp och "kansken". eventuellt och väntan, står jag ofta
helt hudlös inför. Jag hatar onödiga "kansken", sådana som
min salig far tyvärr alltför ofta svängde sig med.

"Jag hamnade på Grönan på nåt vis"

När vi var små, hände det ofta att min far, som sällan fanns
i mitt och min brors liv, lovade oss saker som att åka och bada
en varm sommardag. Sånt som i synnerhet övergivna barn
tycker är bättre än julafton. Men sedan kom ett telefonsamtal
om att han "hamnade på Grönan" (Gröna lund/Djurgården)
Det här beteendet var en regel, nästan utan undantag.
Och det gjorde ju att jag lärde mig att bli besviken.
Det var det normala för mig. Och det såret finns kvar än,
och livet ut. Jag har bara lärt mig att identifiera det bättre,
och hantera det bättre, när små besvikelser i nutid, väcker
de stora besvikelserna som präglade mitt väsen

Jag väntade hela min barndom på pappa och mamma,
och jag är färdig med att vänta på människor.
Antingen blir det av, utan om och men, eller så behöver man
inte nämna det, så att jag oundvikligen utifrån avsaknad av
just familj och att höra till, ... ofrivilligt hamnar i vänteläge.

Julhyckleri

Det finns mycket skit med julen så som den är nu.
Ensamhet stigmatiseras till något kladdigt
tycka-synd-om-kladd. Fast man är ensam 364 dagar övriga
året, o inte en jäkel bryr sig, på ren svenska.
Helt plötsligt ska folk bli goda och bry sig om fred på jorden
och svältande barn, under några dagar. Samtidigt som man
byter julklappar för 10.000 kronor som någon i bästa fall vill ha.
Sen är det bara att fortsätta som vanligt att hata invandrare,
och stoppa barnfamiljer från kriget i Syrien från att komma in i
Sverige, och förbjuda tiggeri.

Nä själv är jag nog mer av Grinchen, än Ebenezer Scrooge.
Det är väl helt enkelt bara att låta julen bli som vilka andra
dagar som helst, för min del iaf.
Och förresten, min jul blev inte förstörd för att jag inte fick
mitt paket innan Jul. Det finns saker som är betydligt
viktigare hörrni !

Nu är det väl bara "Grått nytt hår" kvar då, sen traskar vi mot
ljusare tider, och mer av vardagshyckleri, än jul-hyckleri.

Gla midsommar och god jul !


En stackars räddhågsen låtsashjälte

BetraktarenPosted by tomas lundin Sat, December 22, 2018 00:47:37
...
Släpper in lite frisk vinterluft,
nu på natten, när talgoxarna inte längre
kan förirra sig in genom vädringsfönstret,
där talgbollar och fågelfrön hänger.

För ca en och en halv timme sedan, kl 23.23 den
21/12 började hoppet om ännu en sommar sjuda
i almanackan, genom vintersolståndet.
Just nu, när det alltså är som mörkast, så är det också
hoppets mest skimrande timme. Inte för att Jesus föddes
för 2000 år sedan, inte för att folk är snällare ä vanligt,
utan för just det faktum att det faktiskt är mörkast nu,
och vetskapen, tron, längtan efter ljus är som störst,
för ljus-svältande nordbor.

Jag bevittnade idag hur en oerhört vacker ung kvinna
av afrikanskt ursprung, med mjuk, ljus aura, fann sig i en trängd situation.
Jag beslöt mig för att avvakta situationen, där jag upplevde
en man som något påträngande. Men jag ville inte lämna
henne därhän. Det lät till en början i mina öron som
han var i färd att lura till sig pengar av henne.
Det visade sig inte vara så i slutändan. Men det visste jag inte då,
så jag stannade kvar nära, och lyssnade på konversationen.
Och efteråt pratade jag med henne, hon frågade om
hon "gjort nåt dumt" (ur ekonomiskt synpunkt). Hon hade lämnat
ut sitt mob-nummer för att ta emot swishbetalning från en av
mannens vänner.
Och betalade sedan för den summan åt mannen väl vid kassan
Jag sa bara att hon aldrig skulle lämna ut kontonummer.
Och att hon inte alltid måste vara snäll i den bemärkelsen,
att hon faktiskt får säga "nej".

Nu blev det inget dåligt av detta vad jag kan förstå
med min lilla ekonomiska Nalle Puh-hjärna. Och jag vet faktiskt
inte hur jag reagerar om hotfulla situationer eskalerar.
vet inte hur starkt mitt mod är. Eller min kapacitet att
avstyra dylikt, verbalt eller fysiskt. Men jag hoppades
att min blotta närvaro skulle göra sitt till.
Jag är nog både feg och hjälte om vartannat,
beroende på situationen.
Hon verkade ha ett problem jag länge brottades med,
oändlig snällhet mot alla människor.
Hur som helst, en vacker själ enligt min själ.

Nu måste jag nog gå och stänga vädringsfönstret,
så jag inte glömmer det innan knoppning, och vaknar
upp med ett gäng blåmesar och talgoxar fladdrande
omkring i min lägenhet. Jag har mer på hjärtat att skriva om.
Men hjärnan har börjat förbereda sig på sovdags.

Gonatt världen






En annorlunda juldikt

BetraktarenPosted by tomas lundin Fri, December 21, 2018 01:31:08
...
Midvinternattens köld är hård,
för den som gästar utanförskapet
Trettiosex dagar, utan värme och vård
En sekund i avgrunden, helvetesgapet.
Månen vandrar sin tysta ban,
över alla drogberoende ute på stan
som söker skydd under taken,
endast den hemlöse är vaken,

Står där blek vid pendeltågsdörr,
"vad av mig månde det bliva"
huttrar, skälver, som många vintrar förr,
Jag bävar att för er beskriva.
Undangömda, bortglömda i en skur
Någon timmes sömn med SJs pendeltur
grubblar, fast lönar sig ej att gråta
finns ändå inget och ingen att förlåta.


Föraktfulla ögon stirrar sig blinda
"mot detta borde det stiftas lag"
Stirrar på de, döden har i sin linda,
vars existens retar de 'rättfärdiga' av idag
Barnen som skulle finna frid och lycka
Haltar nu gamla fram på osynlig krycka
En nagel i ögat på de som puttat dem dit,
när de skryter om sin möda och sitt "slit"

Tomten besöka ej dessa osynliga kvarter
När den hycklande julen knackar på vår port.
Med Avbetalningar, krediter som slukar allt fler,
går tomten förbi de som är utan Visakort
Själv äter jag min gröt och förbannar julen,
om den ska drabba den som blev bestulen,
bestulen på hem, familj, arbete och mat,
medan andra frossar på överflödets fat.

Ja, 'julen är omtankens och kärlekens tid',
om den bara slår nya försäljningsrekord
man kan döva samvetet med en tv-galas frid
när midvinternattens kyla är hård.
Värmen och kärleken från kärnfamiljens hus
lägger kall skugga över uteliggarens rus
flyktingen blir stoppad vid vår port
när vi fäller träd för att skicka röda jule-kort

"Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken"





God Jul - Men säg inget till...

BetraktarenPosted by tomas lundin Mon, December 17, 2018 23:25:04
...
Min julklapp är på resande fot skulle jag tro.
Den har inte kommit fram till post nord ens.
Så risken finns att det blir en 13-dagspresent.
Jag vet vad jag får i år faktiskt, jag har min vana
trogen sedan barnsben tjuvkikat...

... det var bara att kolla i min egen
beställningsorder. Jag föreställer mig den så här


Men inuti så här

Men säg inget till mig, så ni förstör överraskningen !
smiley

Julnattssmygare


Jo det hände att jag smög upp mitt
i natten till Julafton, med en sax och lite tejp.
Snittade upp tejpen på några paket, försiktigt vek
upp papperet och kollade innehållet. Tejpade igen
paketet... och låtsades vara överraskad på julafton.

Jag var inget bortskämt barn, på kärlek, föräldratid,
familjemåltider, eller andra grundbultar för små och stora barn.
Men för den tiden, hyfsat överöst med julklappar,
och "köpt" med diverse leksaker och dylikt.
Med den följden att när julafton var över,
började jag räkna dagarna till 9 september,
och sedan nedräkning till Jul igen.
Likaså under sjukdom, blev jag mutad med presenter.
Vilket jag tror resulterade i att jag ofta blev sjuk...
asså på riktigt... feber o dylikt. Om det inte berodde på
ren undernäring då förståss.

Hysteri redan då


Redan då, var julen hysterisk, med mat ...ja inte i vårt
hem iofs... och julklappsinköp. Och det var givetvis Kalle anka,
och massa bra filmer. Och för min del Emil i Lönneberga på
kassettband, till den grad att det slets ut. Det var före video,
dator och dvd nämligen.
Kälkåkning med en blå och vit "snowracer" i pulkbacken vid
Sågstuvägen, Visättra, Flemingsberg.
Långt inpå nätterna. Det var liksom ingen som höll koll på oss
ungar på sjuttiotalet. Jag var inte ensam om att vara ett barn
med nyckel om min hals.

Blue, blue X-mas

Alla jular henna i Stockholm, var dystra mörka, fyllda av gråt,
ångest och självmordstankar... ja inte mina självmordstankar
då... men dessa gjorde ju mig hysteriskt rädd varje gång hon
gick ut ur lägenheten. Nån gång sprang jag ut efter henne
barfota i snön. Jag fick ju vända så klart... det blev för kallt.

Men i Kramfors ....


Men jularna i Kramfors, var betydligt bättre, hos trygga morfar
och mormors näringsrika måltider, hälsokost som var god,
och fasta måltider. Och alltid snö. Det var ofta snö på julen
även i Stockholm på 70-talet vill jag minnas. Men Kramfors
var snösäkert område. Ofta åkte jag skridskor vid den lilla
spolade grusplanen där nu Skarpåkersskolan ligger.
Ibland kom det Kramforsungar och ringde på hos Morfars,
för att få ut mig på isen. Jag badade i Ådalshallen, där Thomas
och Marco var badvakter.

Moster-jularna

Många Jular i vuxen Ålder har jag "firat" hos mina
livräddare Moster Maggan, och Morbro Rolf. Det var trygga
jular. Många kusiner och gott om mat och godsaker.
Senaste åren har jag dock varit själv på jul. Maggan har
flyttat till Domsjö på servicehus. Och jag har havregryn,
pepparkakor, gitarrer, piano och bas. Och Karl-Bertil Jonssons
julafton, samt Emil i Lönneberga på DVD.

Julafton är en vanlig dag när allt kommer omkring

Och dessutom har jag kommit på att Julafton är som vilken
dag som helst. Och behandlar man den så, så uppstår ingen
julångest av "ensamhet". Jag menar jag är ju ensam övriga 364
dagar om året.
Och det går alldeles utmärkt. Så jag kan skura golvet på julafton,
ta en promenad, tvätta i tvättstugan och liknande.
Då går det bra tycker jag. Mycket bättre än om jag skall
vara hos en julklappsberoende familj, där det spenderas
10.000-tals kronor på klappar, medan jag varken får eller ger.

Nä julen är ingen plåga för mig längre,
men ej heller något märkvärdigt. Julen är faktiskt bäst
när den är över.
smiley

Go Jul !


Nära livet

BetraktarenPosted by tomas lundin Sun, December 16, 2018 23:20:41
...
Jag har förändrat en hel del i mitt liv,
som jag ska vara stolt över, men jag känner
mig inte nöjd med det.... som i nöjd så att jag
inte behöver förändra nåt mer.

Jag har några drömmar som jag skulle vilja
till en början, försiktigt närma mig. Med små steg
på ett för mig hållbart sätt, som gör att själ och kropp
hänger med på resan. Så det inte blir ett bungyjump,
utan lina. Been there, done that ! (själsligt)

Det finns kanske en längtan som är större än
en egen familj, och egna barn, och ett meningsfullt jobb,
som jag klarar av... och det är ett jordnära liv, i naturen,
som verkar meningsfullt. Att leva i större utsträckning
av vad naturen klarar av att ge mig. Att odla några grönsaker,
fiska min middagsfisk utan att bli bötfälld för det.
Plocka mina bär. Att så mycket som möjligt av min tid skulle
gå åt till insamling av föda, att det inte blev tid över för så
mycket annat. En liten, liten stuga att bo i, med liten jordplätt,
en skog och en sjö.

Det är troligtvis en naiv dröm från min sida,
som är brutalt civiliserad, och beroende av de
"civilisationen". Men samtidigt är det oftast ordet "naivitet",
som förvisso har en negativ klang, som gör att människor
bryter sig ur sina bojor... sina ramar, sina bekvämlighetszoner.
Naivitet är egentligen nära besläktat med "drömmar"
och drömmar är nära besläktat med att känna sig levande,
vara levande.

Vare sig man har ett 7-16 jobb, är arbetslös, pensionär
eller sjukskriven, eller är företagare eller miljonär,
så är det ytterst få västerlänningar som är nära livet.
Men istället bara jagar det, eller jagas av det.

Men visst är det naivt av mig att drömma om detta.
Jag har tex beställt en ny dator,
vilket ju faktiskt är att ytterligare fästa sig vid civilisationen
och ett låtsasliv i cyberrymden. Men på andra plan, tar jag
små pytte-steg åt ett mer hållbart leverne,
leva mer minimalistiskt. I hur jag äter, handlar och
tvättar mig mm mm.

Vem vet, kanske jag en dag hittar min lilla röda eller bruna stuga,
och min jordplätt att odla grönsaker och potatis i.
Man ska aldrig sluta drömma.
För om man slutar drömma, slutar vara naiv,
så har man börjat välja ut gravsten, istället för att
leva.

Det blir snart en mini-vildmarks-upplevelse tror jag,
med en brasa mitt i natten, på en ö.... långt, lååångt borta
från civilisationen... ja eller ca 15 minuter hemifrån då, på
Hågestaön i Sollefteå.
smiley

Som om pappa har kommit hem

BetraktarenPosted by tomas lundin Sat, December 15, 2018 01:12:06
...
Viktiga pengar

"Pengar är inte viktigt för mig",

...brukar en del miljonärer och kändisar
intala sig själva inför pressen, i en intervju de
tar rätt bra betalt för.

"Jag gör det inte för pengarna",

...är en annan populär variant. Det är en himla tur att vi har så
hedervärda miljonärer och kändisar. Det borde ju dessutom
innebära att de röstar på V, för en bättre fördelning till
sjuka och gamla.
smiley

De som har minst,


Det är lite svårare att säga för de flesta i tredje världen,
då det handlar om överlevnad eller svält. Men ändå
är det oftast där vi hittar människor som inte värdesätter
pengar före familj, arbete och hälsa.

Har lite grejer jag också

Själv är jag inte miljonär, och jag svälter inte.
Och visst äger jag lite möbler, några musikinstrument
och en för närvarande dator i respirator.
Men jag känner mig ganska nöjd med vad jag har
för närvarande. Fast jag ideligen läser om de svenskar
som har sämst inkomst och pension, och ändå
har tusenlappar mer än mig, inte får det att gå ihop.
Och om miljonärer som tycker det är orättvist att de procentuellt
måste bidra lite mer med skattepengar än en arbetslös,
eller ICA-kassörska. Jag verkar vara en av de som är mest nöjd rent
ekonomiskt av alla svenskar... märkligt ändå på nå't vis va ?

Det som är trasigt är ju trasigt

Jag har alltid ansett att saker bara är saker,
och om någon råkar ha sönder nåt, även om det är mitt,
så har jag aldrig blivit arg. Det är ju liksom sönder då,
inget att göra åt. Och det är ju sällan med mening.
Men det hindrar ju inte att jag är mer rädd om vissa saker.
Oftast handlar det om affektionsvärde, eller vetskapen att
om det stjäls eller går sönder, så har jag inte samma möjlighet
att bara köpa nytt, som de flesta andra skulle kunna ha.

Min cytjel

Min cykel tex, tar jag alltid upp till lägenheten efter användning.
Inget rost... och ingen stöld, och gratis styrketräning när jag
bär den uppför trapporna.

Min bordslöpare

En av de få presenter jag fick när jag fyllde 50 år, en vacker
handtryckt bordslöpare med dikesflora som mönster,
är en annan sak som jag värdesätter så mycket att jag
tom lägger undan den om gäster kommer, eller om jag
själv äter färgande föda/dryck vid matbordet.
Snudd på fånigt beteende om ni frågar mig. Men jag tycker om
den... både estetiskt, och affektionsvärde....
Att någon/några lade så mycket pengar på en present till mig,
mitt under min djupaste depressionsperiod.

Mina ärvda instrument


Och så det enda jag har kvar efter pappa, en jazz-gitarr
av märket "Hoyer" och en vinröd elbas, Ibanez.
Basen som har hittat hem igen, efter att varit låne-såld till
en nära vän, tillsammans med en basförstärkare. Dvs jag
var en gång i akut kris på pengar, och sålde den, med en
muntlig klausul att få köpa tillbaka den. Och nu har den
äntligen hittat hem igen... pappas vinröda elbas,
med slipade strängar. Det finns många musikaliska minnen
som nu kommer till liv, där den hänger på min vägg,
och ibland spelas på av mig. Och jag får samma känsla
som från låten "He lives in me"från "Lejonkungen"

Det är som om pappa har kommit hem igen

Så om behandlingen och glädjen över dessa tre saker
gör mig till en materialist... så må det vara hänt.

Livet går vidare

Live går vidare, och döden är en del av det.
Många faller ifrån, och otäcka sjukdomar drabbar
vänner och bekanta. Det är också en del av livet.
Det är oerhört plågsamt och tråkigt att se människor
lida och ibland tyna bort. Och fruktansvärt tragiskt
samt slösaktig med så många män som tar sina liv.

Njuta


Det får mig att stanna upp, och njuta av att bara finnas.
Jag behöver ingen lyxig båt för det. Inga dyra
utlandssemestrar heller. Jag behöver inte heller en dyr villa
och sommarstuga för att glädjas åt att finnas till.
Och tro mig, när jag säger att det sällan eller aldrig
har känts så för mig, då sorg och ångest stått i vägen.
Men nu... nu har pappas bas kommit hem, och jag bryr
mig mer om mig själv än jag gjort tidigare.

Kai-Tomas-Yoga

Igår tex gav jag mig själv en kroppslig och själslig
helrenovering, för att komma till ro innan jag knoppade
för natten. En slags kai-Tomas-Yoga, som innefattar
grundlig stretching av kroppen alla muskler, varenda en,
från topp till då. Självmassage av mina fötter och händer,
samt att med hårborste massera hårbotten, ansikte
och hals. Till sist lägger jag mig på en "spikmatta" (Shaktimatta)
Och jag känner hur blodet pulserar, när jag slutfört
det, och hur kropp och själ finner ro för en stund.

De stackars människorna


Jag kan ibland uppriktig tycka synd om människor
som bara har pengar och egendomar. För ju mer du skaffar dig
desto mindre plats finns det för människor... inklusive dig själv.
Som Staffan Lundgren så klokt yttrade sig.

"Pengar är det enda den fattige har"

Och menade på att den som bara har pengar, är fattig.

Men ...
till sist ....
än en gång ...

välkommen hem till pappas bas.
Och välkommen hem till pappa !

« PreviousNext »