Tomasnyablogg

Tomasnyablogg

nya bloggen


Gemenskap - en gemensam lögn, och jag drömmer en naiv dröm

BetraktarenPosted by tomas lundin Fri, February 15, 2019 11:59:43
...
Vilket varmt och inkluderande ord... eller ?

Vilket underbart ord ! Eller hur ?
Det fullkomligt dryper av välmående-bringande
endorfiner hos oss när vi hör ordet.
Men jag som blygsam ordekvilibrist ....
ser även på ordet från andra sidan
"gemenskapen" !

Men låt oss vara ärliga


För gemenskap inkluderar, de som är inom gemenskapen,
men då exkluderar man per automatik de som inte är med
i gemenskapen. En sorts absolut sanning faktiskt,
som en slags naturlag. Men jag tänker att det kan vara bra
att erkänna det för oss själva, och inte lura oss själva eller
förvanska verkligheten.

Val gemenskap eller ofrivilligt


Och mycket av vilka gemenskaper vi tenderar välja/hamna i
tycks vara inkomstbaserat/statusbaserat och kulturellt betingat.
Där även en stor portion av snobbism spelar in.
"vi är ju faktiskt lite bättre än de som har mindre pengar,
fast vi aldrig skulle drömma om att erkänna det offentligt".


Den stora gemenskapen, där folk riskerar drunkna för att få komma in


Den Europeiska "Gemeskapen" EU/EMU tex är ett tydligt
exempel på när en gemenskap inte enkom utesluter andra
som en ofrånkomlig sidoeffekt av att man bildar gruppering,
utan faktiskt medvetet exkluderar andra länder på ekonomiska
handelsmöjligheter och sociala vis, och gömmer sig bakom ordet
"gemenskap". Detta är den nationella aspekten av medvetet
exkluderande. Sedan har du Penga-stegen, där man dessutom i
vanlig ordning när det handlar om makt, förskansar sig obscent
höga löner, avtal och förmåner, och tycker att det är helt i sin
ordning, i den gemenskapen inom gemenskapen EU.

Och det blir för mig inte tydligare att gemenskaper exkluderar
än när tusentals drunknar i Medelhavet, när de försöker ta sig in
i gemenskapen, eller när Trump bygger mur för att exkludera
fattigare sydamerikaner. Eller när Israel bygger mur mot Palestina.
Allt detta under olika slags gemenskaper. Där alla inte är välkomna
naturligtvis.

Kommur'n ! (som många äldre på dialekt benämnde Kommunen)

På en betydligt mer lokal nivå, skapas ju även där "gemenskaper"
och hierarkier, vilket faktiskt är en stor del av gemenskaper och
utanförskap. Hur vanligt föreställer ni att det är, att vuxna
barnen till de inom kommunledning, får jobb inom kommunen ?
Hur vanligt i procent det är, kan jag inte vittna om,
men jag kan vittna om att det förekommer ganska ofta,
och det är inte sekundära uppgifter utan sett med egna ögon.

Olika värde på arbete och människan som utför arbetet


Själv har jag då som av hälsoskäl inte kunnat slå mig fram,
och inte haft nån pappa som gav mig titel och kontor, vid ett
otal tillfällen blivit blivit ganska nedlåtande bemött av människor
som varit anställda i hela sitt liv. Vid ett tillfälle efter att under en
tillfälligt bättre period i min hälsa, utövat ett gediget arbete under
2 veckors period, i ideell regi, så stötte jag på en bekant i stadsparken
i Sollefteå. Han har ett kontor lite högre upp i byggnaden på
kommunhuset (Ju högre upp du hade kontor, desto högre ställning)
han stod i gul väst och sa nedlåtande...

- "ja det är ju kul att du får göra nån nytta oxå".

Han arbetade för övrigt inte, men hade gul väst
och en titel på byggnadskontoret och förmodar jag, mer betalt än mina
NOLL kronor i lön.


Tukt och förmaning som slog tillbaka


Y.P, arbetsförmedlaren, som en gång för länge sedan,
nedlåtande uttryckte:

- När ska det bli nåt av dig Tomas ?


Jag tänkte på henne nu när arbetsförmedlingen varslar
folk, för att de inte är effektiva. Förut gav de mig tukt och förmaning
att skaffa mig ett jobb och "bli något" .. nu antar jag att det får tukta
sig själva och förmana sig. "det känns ju otryggt" vittnar några varslade arbetsförmedlare, med vita anleten och tår i ögonvrån.
Ja tänk om ni skulle ta o bli nåt ni oxå, tänkte jag då och hornen i
pannan, under glorian kliade och svansen växte på mig.

Ja de var väl i nån slags gemenskap de oxå, men nu hamnar
vissa av dem i vår lilla gemenskap, utanför de attraktiva
gemenskaperna, Vår gemenskap, flyktingarnas, de sjukas,
de gamlas, de arbetslösas gemenskap.

tänk så det kan gå hörrni !

Ingen vill ju vara utanför, och alla vill ju upp... eller ?


Ingen vill ju vara i en exkluderad "gemenskap" för det innebär
att acceptera ..inte bara sämre villkor, utan även ett lägre värde.
Och man skulle kunna tänka sig att dessa exkluderade ur gemenskaper
vara en stark rekryteringsbas för rasism och extremism, men
även grogrund för sjukdom och depressioner.
Både lokalt och globalt.

Därför inte så populärt kanske, min tunga är inte tillräckligt brun

Det brukar därför sällan falla sig väl hos människor inom en viss
gemenskap, att belysa dessa mekaniker om inkluderande och
exkluderande, när man gör det underifrån som jag oftast gör.
Därför då spricker den självbilden av sig själva som inkluderande,
och gemenskaps-ivrande människor. Jag ifrågasätter då även
kompetens, status och inkomst utifrån jobb deras föräldrar ärligt
erhållit pga av släktskap med chefer och kulturliv. Så det är klart,
på så vis lär ju inte mina chanser att släppas in i sådan gemenskaper
öka, men det är ju heller inte min avsikt. Min avsikt är att belysa
förljugna strategier och gömslen bakom vackra ord.
Och min förhoppning är ett mera lokalt leverne, och självbestämmande
på riktigt, inte som borgerlighetens självbestämmande som bara inkluderar
det som har råd

Jag menar att mindre grupper människor lokalt är både
bättre miljömässigt, hållbart, och mer demokratiskt,
om man får hoppas på förändring, men jag är skeptisk
faktiskt.

Slutsatser från ett annat perspektiv

Så en av mina slutsatser utifrån ett liv i "utanförskap"
är att mycket av framgång, vare sig det gäller eget
företagande, positioner inom stora företag, kommunpampar,
fackpampar, presidenter etc etc, handlar om hur fräck man är
att ta för sig, vilka gemenskaper man tar sig in i, eller
knuffas in i. Hur mycket man värderar sig själv ekonomiskt,
och hur mycket man är beredd att trampa på andra för att
komma uppåt. Det finns massor av kompetens inom de utslagna
ofrivilliga gemenskap som inte tas till vara på, för att det
upplevs som ett hot från under, samt att
man då kanske måste betala lön för deras kunskaper och
förtjänster, gud förbjude, och då blir de ju deras jämlikar och
får ett värde, så kan vi ju inte ha det ?

Trygghet för vissa gemenskaper


Den sk "tryggheten" som nu iom Sverigedemokraternas framfart,
och moderaternas goda vilja diskuteras handlar oxå om gemenskaper
och exkludering.
För inte diskuterar man flyktingars trygghet, tiggarnas,
arbetslösas eller sjukas trygghet, vi ingår nämligen inte i den
gemenskapen vars trygghet avses. Så även SD och Metoo
är skapade gemenskaper, som gärna exkluderar

Anledningen till ett udda perspektiv

Jag har sedan liten, av för mig numera uppenbara anledningar,
och på gott och en hel del ont, varit en jämkande inkluderande,
balanserande människa, som velat medla, hålla fred, undvika
konflikter etc, och därför får jag nu oxå ett annat perspektiv i
frågan om gemenskap.

Vi får den värld vi skapar, vi får de politiker vi röstar på,
vi får det samhälle majoriteten vill ha. Och så här vill majoriteten
uppenbart ha det.

Och det är därför man önskar att man var självhushållande,
oberoende av hela karusellen av hierarkier och gemenskaper,
och fick odla mina potatisar och morötter i lugn och ro,
'men det är en naiv dröm, men likväl en dröm.
De flesta goda drömmar verkar vara naiva ändå så.