Tomasnyablogg

Tomasnyablogg

nya bloggen


Nära livet

BetraktarenPosted by tomas lundin Sun, December 16, 2018 23:20:41
...
Jag har förändrat en hel del i mitt liv,
som jag ska vara stolt över, men jag känner
mig inte nöjd med det.... som i nöjd så att jag
inte behöver förändra nåt mer.

Jag har några drömmar som jag skulle vilja
till en början, försiktigt närma mig. Med små steg
på ett för mig hållbart sätt, som gör att själ och kropp
hänger med på resan. Så det inte blir ett bungyjump,
utan lina. Been there, done that ! (själsligt)

Det finns kanske en längtan som är större än
en egen familj, och egna barn, och ett meningsfullt jobb,
som jag klarar av... och det är ett jordnära liv, i naturen,
som verkar meningsfullt. Att leva i större utsträckning
av vad naturen klarar av att ge mig. Att odla några grönsaker,
fiska min middagsfisk utan att bli bötfälld för det.
Plocka mina bär. Att så mycket som möjligt av min tid skulle
gå åt till insamling av föda, att det inte blev tid över för så
mycket annat. En liten, liten stuga att bo i, med liten jordplätt,
en skog och en sjö.

Det är troligtvis en naiv dröm från min sida,
som är brutalt civiliserad, och beroende av de
"civilisationen". Men samtidigt är det oftast ordet "naivitet",
som förvisso har en negativ klang, som gör att människor
bryter sig ur sina bojor... sina ramar, sina bekvämlighetszoner.
Naivitet är egentligen nära besläktat med "drömmar"
och drömmar är nära besläktat med att känna sig levande,
vara levande.

Vare sig man har ett 7-16 jobb, är arbetslös, pensionär
eller sjukskriven, eller är företagare eller miljonär,
så är det ytterst få västerlänningar som är nära livet.
Men istället bara jagar det, eller jagas av det.

Men visst är det naivt av mig att drömma om detta.
Jag har tex beställt en ny dator,
vilket ju faktiskt är att ytterligare fästa sig vid civilisationen
och ett låtsasliv i cyberrymden. Men på andra plan, tar jag
små pytte-steg åt ett mer hållbart leverne,
leva mer minimalistiskt. I hur jag äter, handlar och
tvättar mig mm mm.

Vem vet, kanske jag en dag hittar min lilla röda eller bruna stuga,
och min jordplätt att odla grönsaker och potatis i.
Man ska aldrig sluta drömma.
För om man slutar drömma, slutar vara naiv,
så har man börjat välja ut gravsten, istället för att
leva.

Det blir snart en mini-vildmarks-upplevelse tror jag,
med en brasa mitt i natten, på en ö.... långt, lååångt borta
från civilisationen... ja eller ca 15 minuter hemifrån då, på
Hågestaön i Sollefteå.
smiley