Tomasnyablogg

Tomasnyablogg

nya bloggen


Förebilder

BetraktarenPosted by tomas lundin Tue, November 20, 2018 11:06:05
...
Kvinnliga

Jag har några kvinnliga förebilder i mitt liv,
som jag verkligen ser upp till och respekterar.
Den mest självklara är min nu 86-åriga moster
Maggan.
Och de egenskaper jag ser upp till hos just henne
är medmänsklighet, inre styrka, att ha överlevt som
en god givande människa, trots år av förnedring, och förtryck,
först i tidiga år av en "matriark" sedan i medelåldern av en
alkoholiserad, hotfull man.

Tillika min morbrors väns fru Ragna, som nu är min vän,
är en oerhört insiktsfull jordnära kvinna, full av integritet,
självinsikter. En fantastisk kvinna, det oxå.
Och min spelkamrat med det goda hjärtat,
som ofta spelar "andrafiolen", som är en mästerlig
veg-kock och jordnära mamma.

Sen har jag en dansvän, som är klok som en bok,
som har dragit ett stort lass, men nu äntligen
ser till satt måna om sig själv, men ändå behållit sin värme
och fantastiska styrka... fast hon kanske inte alltid känner
sig så stark. Och hon har sagt att hon lärt sig saker av mig,
om livet, vilket gör mig stolt som en tupp, och jag känner mig
värdefull. Hon är kort sagt beundransvärd.

Astrid Lindgren, Rosa Parks, Moder Theresa, Shireen,
Katarina Östholm, är några offentliga kvinnor jag beundrar.

Manliga

Jag har även några manliga förebilder i livet.
Min morbror Rolf, Min morfar Ture, och faktiskt även
min far, trots att han i större delen av min uppväxt var
frånvarande.
Och i dagsläge respekterar jag, och lär mig saker av en
jämnårig kille, en lärare med stark integritet, ytterst
utvecklade sociala färdigheter och hjärtat på rätt ställe.
Och jag glädjer mig åt att han är lärare, så att han
kan vara en förebild för så många elever.

Fredrik Önnevall, Jonas Sjöstedt, Jonas Gardell,
Martin Luther King, Nelson Mandela, några offentliga
manliga förebilder.

Mänskliga

Och det finns en hög till, både kvinnliga och manliga,
framförallt i min närmaste vänskapskrets.

Det är några saker som alla dessa kvinnor och män
gemensamt, utöver att de är människor först och främst,
inte lärare, sjuksköterska, kvinna eller karriärist...
... de är människor först och främst!
Ingen av dem har drag till att behöva generalisera grupper,
skuldbelägga, utifrån kön, etnicitet eller religion.
Kvinnorna jag ser upp till, anser inte att det specifikt
skulle vara mitt ansvar som man, om de blivit misshandlade
av en man. De lägger det ansvaret på individen.
Människorna jag ser upp till anser inte vi ska sluta ta emot
människor i nöd för att en liten, liten bråkdel av de som kommer
ställer till besvär och begår brott, i likhet med tex oss som bor
här gör.

Vem är det hon bryr sig om egentligen ?

Fram till alldeles nyligt såg jag upp till och beundrade
Nilla Fischer, som fotbollsspelare framför allt. Och för all del,
som fotbollsspelare kan jag fortfarande tycka hon är bra.
Men det folk gör och säger får betydelse för helhetsbilden,
så är det bara. Hon höll tydligen ett "brandtal" för jämställdhet
på fotbollsgalan nyligt, och hon tyckte helt ärligt att hon hade
"no more fucks to give".

Stopp stârn â !!!


Stanna där för en sekund .... vad sa hon?: "No more fucks to give"
Först tänker jag bara spontant: okej du vill inte knulla mer,
helt okej för mig, ditt val Nilla.

Men sedan förundras jag över den samtida synen på
ordet jämställdhet, och vad vi egentligen vill åstadkomma,
och vilka är "vi" i det sammanhanget ? Ställ den fråga till dig själv
på djupet, hur önskar du att ditt och mitt idealsamhälle skulle se ut,
Och framför allt hur nå vi dit, eller åtminstone närmar oss det ?

Jag reflekterar speciellt över en sak som var viktigt för Nilla,
i sitt "brandtal för jämställdhet"

- Orättvisa gör ont. Hade jag stått här i dag som man,
med den karriär jag haft, så hade jag aldrig mer behövt
oroa mig ekonomiskt igen, inte mina barn heller.

"Det är orättvist att inte jag oxå är miljonärsmiley"

Så vari ligger orättvisan undrar jag ?
Tycker Nilla att manliga fotbollsspelare inte ska ha sjukligt
mycket betalt för att sparka på en lädertrasa,
ja då är jag åtminstone med i matchen, eller resonemanget.
Men jag anar i hennes uttalande att det handlar om att hon
tycker att kvinnor oxå, och deras barn, men framförallt hon själv,
ska kunna bli ekonomiskt oberoende för att sparka på en
lädertrasa. Det är kärnan i hennes "brandtal"

Och när vi då diskuterar "rättigheten att bli miljonär på
en sport" tänker jag på alla sjukskrivna människor,
kvinnor och män, alla de som tagit sitt liv.
Jag tänker åter på Shireen, som blivit
våldtagen som sexslav av ISIS, och hennes far och syster
vet ingen var de är. Att i det läget som Shireen, konfrontera en
av de som erkänner sig skyldig till hundratals avrättningar
av män, enkom män. Kvinnor, flickor blev våldtagna på en daglig
basis, och 900 män hade han dödat....
det är beundransvärt av henne

Jag brinner faktiskt inte för Nillas ekonomiska oberoende

Men jag funderar återigen vad Nillas krav har med
jämställdhet att göra ? Och hur hon ser på jämställdhet,
kapitalism, flyktingfrågor, integration, miljöfrågor,
globalisering etc. För det hör nämligen ihop.

Hade Nilla, i egenskap av landslagsspelare ställt sig
och pratat om dessa globala orättvisor, då
hade vi kanske kunnat prata om jämställdhet.
Men förlåt mig Nilla, om jag inte brinner för ditt och dina barns
ekonomiska oberoende, ej heller försvara Zlatans dito.
Du pratar inte om jämställdhet, du pratar om egenintressen
och egen makt. Sen att du gör fantastiska glidtacklingar
i landslaget, gör dig inte i min värld värdig till miljoner.
Inte heller Zlatan.

Det orättvisa sportsliga då, vad beror det på?

Om vi då för en stund inte fokuserar på att elitfotbollslöner
skulle vara den orättvisa som står i vägen för sann jämställdhet
och istället tar en funderare på varför det är på det
viset i fotbollen att män tjänar mer ... myycket mer ?
Först och främst är jag nyfiken på vad Nilla själv tror.
Jag är inte riktigt säker, men det brukar vara patriarkatets
fel, i vilket jag och alla män med mig tycks ingå,
om vi inte konverterar kön och ger ifrån oss makt som
de allra flesta av oss män inte har. Men helt säker är jag inte.

Den egentliga orsaken kanske inte handlar om kön ?

Själv är jag ganska övertygad om att det som mycket annat
i världen handlar om att det enda vi människor
tycks bry oss om är pengar nu för tiden. Det samhällssystem vi
med stor majoritet stöttar med valsedeln, är ett som bygger
på de onaturliga begreppen tillväxt och profit, som i princip
alltid innebär en större del förlorare än vinnare,
samt att vi alla i slutändan blir förlorare, med högre brottslighet
som följd, utarmade på naturresurser, jordens djur och växtarter
decimeras kraftigt och konstant pga av människans rovdrift.

Överallt


Och även idrotten är styrd av efterfrågan, profit
och kapitalister. Så det är helt enkelt så att herrfotbollen
attraherar fler människor som är villiga att betala för att se
på den. Och då kommer sponsorer, investerare, riskkapitalister
in och betalar, till den/det som inbringar mest pengar
i deras fickor. Men i den svenska feminismens värld,
verkar det som man vill ha kakan och äta den samtidigt.
Och man skyller på ett "patriarkat" när det i själva verket handlar om
kapitalism, en kapitalism som de iom att göra anspråk på dess
giftiga frukter, inte motsäger sig den, utan vill ta del.
Dvs ta del av det system som skapar orättvisan mellan
damer och herrar i världsfotbollen. Det är lika i det sk näringslivet,
där feminister kräver fler chefsposter, styrelseposter och miljoner.
Återigen man vill inte förändra det orättvisa systemet,
man vill komma i toppen på pyramiden.

Det finns tydligen fortfarande människor som tror att...

Det finns tydligen fortfarande människor som tror att
om vi får en kvinnlig statsminister, så är det jämställdhet.
Fråga USAs utslagna svarta befolkning, som misshandlas
av poliser, sätts i fängelser på lååånga straff för små företeelser
och systematiskt utnyttjas som gratis arbetskraft år stora miljard-
företag...om de tycker att svarta har nått samma rättigheter som vita,
om de har uppnått lika inför lagen iom att Barack Obama blev president?

Jag tror på....

Nä som sagt, mina förebilder är av annan sort.
Det är jordnära människor som inte agerar på sina fördomar.
Det är människor som förenar istället för splittrar,
som vill ha integration före segregation
både när det gäller immigration, och genusfrågan.
Det är människor som både ger och tar.
Och det är människor som ständigt gör sitt
yttersta för att bli en bättre människa .... även om vi trampar snett
nån enstaka gång.

Jag tror på de små åtgärderna i vardagen,
Jag tror på lokal produktion före global,
av varor som inte behöver flyga runt halva jordklotet,
för att tillväxtkalkyler och riskkapitalister vill det.
Så som bröd, mjölk och odlingsbara produkter mm.
Jag tror att män är precis lika goda människor som kvinnor,
och jag tror att hudfärg och religion inte avgör om du är en
bra eller dålig människa.
Jag tror på måttlighet före vinstsamhälle.
Jag tror på hållbarhetstänk före tillväxt,
och minskade ekonomiska klyftor både lokalt,
nationellt och globalt. För då skulle Nilla & co
ingå i ett jämställt samhälle på riktigt, för alla.
Och Nilla skulle inte behöva sukta efter Zlatans miljoner.

You may say I'm a dreamer, but I'm not the only one !
(John Lennon)