Tomasnyablogg

Tomasnyablogg

nya bloggen


Som stjärnorna - Ao ke te la ota

kärlekPosted by tomas lundin Fri, May 04, 2018 09:53:53
...
En scen ur filmen "Dansar med vargar", där huvudpersonen förklarar för medicinmannen hur många vita som kommer att komma till deras land

Dances with wolves:
- Ao ke te la ota (Fler än man kan räkna)

Kicking bird - how many? (hur många)

Dances with wolves: - like the stars (Som stjärnorna)

Kicking bird:
(ser frågande ut utan att svara)

Dances with wolves: - Wi chompe (Som stjärnorna)

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -


Ovärderliga lärdomar


När man som jag, och många, många andra,
kommit ut ur mörkret, mer än en gång,
och än en gång andas den fria luften.
Då har man många gånger fått med sig ovärderliga lärdomar,
främst om sig själv, men även lite större sammanhang,
och människor i allmänhet, och om livet.
Erfarenheter som överbetalda psykologer och forskare,
tonvis med psykologi-litteratur aldrig kan ge oss.

Hur vi finner lycka

Och när jag för närvarande befinner mig i ljuset,
funderar jag lite över lärdomarna av mörkret,
erfarenheterna av möten med människor.
Jag funderar lite över lidande människan alltid
går igenom, varför vi lider, varför vi gläds och
hur vi finner lycka och varför den aldrig består,
likt oftast inte mörkret består.

Olika förutsättningar


Jag tänker på vilka olika förutsättningar vi alla får
med oss från starten, och hur vi kämpar utifrån vad
som givits oss.

Det ekonomiskt "illavarslande" med nöjda människor

Hur mycket eller lite vi nöjer oss med.
Och att det nyliberala högersamhället gillar allmänt missnöje.
De krafter som med alla sina miljoner dollar och kronor,
vill få att vilja ha mer, vara missnöjda,
än hur mycket vi har, så vi ska sträva efter mer ...pengar
.. mer saker

Jag tänker på kärlek

Jag tänker på kärlek, för min egen del,
längtan till det vi kallar kärlek, utan att många gånger
förstå hur stort det är, hur enkelt det är, och samtidigt
så oerhört svårt för vissa av oss.
Jag tänker på mina föräldrars barndom,
på deras föräldrars barndom,
och jag tänker på min.

Meningen med föräldrar

Tanken med föräldrar, utöver att rent fysiskt
bringa barnet till jorden, genom befruktning och
födelse, torde kanske vara att ge barnet
de lärdomar de själva fått med sig.
Att ge barnet den kärlek, de själva fick.
Att ge sitt barn en bra start, och därmed
också fler möjligheter.
Och det torde väl vara att ge liv i dess fulla bemärkelse.

Men när nu inte föräldrarna själva fått den lärdom
de borde fått med sig för ett rikare liv ?
När föräldrarna inte själva, som barn fått med sig den
kärlek de förväntas ge sina barn ?
hur blir det då ?

Då är kanske mörkret din lärdom, krisen din möjlighet

Då tänker jag att det är mörkret,
som kan lära oss om ljuset.
Jag tänker att det är krisen som är chansen,
som är allas stora chans, att förändra sig,
att förändra något.
Krisen är en möjlighet, för att den som krisar
ofta inte har något annat val.

Man kan inte längre välja det som bryter ner en,
man kan inte fortsätta röka när man fått lungcancer,
man kan inte fortsätta äta fel när kroppen väger 130 kilo,
och läkaren gett dig en snar dödsdom.
Man kan inte längre finnas till för alla andra när själen
brutits ner av självuppoffrande och självraderande,
och låtit sig trampas på i ett halvt liv.

...därför blir krisen en möjlighet, en sorts
överlevnads-väckarklocka,
Do or die !

Före detta vänner, nya vänner ...ovänner


Nu när jag för närvarande befinner mig i Maj,
när ljuset och löftet om sommaren står för dörren,
så kan jag kosta på mig att fundera kring kärlek och vänskap.

När man själslig upplever att man inte klarar mer,
när man metaforiskt står på stupets kant och vinglar.
Men samtidigt faktisk befinner sig i den här världen,
den verkliga trista gråa, underbara gröna,
fruktansvärt brutala världen. Den värld som hänsynslöst
bara rullar på, dag efter dag, med människor som tycks finnas
runtomkring, men ändå inte upplevs sträcka ut en hand.

Då funderar jag vad vänskap är, vilka som är mina vänner,
vilka som tycker om mig, vilka som bryr sig om mig,
vilka som kanske till och med älskar mig.
Men än viktigare är nog frågeställningen vem är jag vän till,
vem älskar jag, vilka bryr jag mig mig om ?

... med andra ord: Vad vill jag !?

Jag tex ser inte på någon människa som en ovän,
nån jag stämplar som dålig eller behöver smutskasta.
För mig är det nu mer bara en fråga om att vara med de
som vill vara med mig, respektera de som visar respekt tillbaka.
Och sluta höra av mig till de som inte någonsin hör av sig till mig.
Dessa är inga drastiska ställningstaganden MOT någon som
inte prioriterar någon tid alls för mig. Det är ett ställningstagande
FÖR mig, min tid och de som prioriterar tid och tankar åt mig.
Dessa människor vill jag ge min tid, min hjälp min kärlek.
Och dörren är kanske igendragen men inte nödvändigtvis
låst för dem, vars ointresse jag accepterat
... det beror ju lite på vad de vill oxå.

Som stjärnorna - Ao ke te la ota


Det finns 7 miljarder människor i världen,
1 miljon i min uppväxts Stockholm
och tusentals människor bara här i Sollefteå,
så om någon jag tyckt om, väljer bort mig,
så accepterar jag det, men slutar höra av mig.

...det finns tusentals andra,
som kanske vill vara min vän,
De bortvalda blir inte mina ovänner,
de har ju dessutom redan valt att göra annat med sin tid
med sin kärlek...

Hur många finns det att välja vänner bland ?

Dances with wolves: - Ao ke te la ota (Fler än man kan räkna)

Kicking bird - how many? (hur många)

Dances with wolves: - like the stars (Som stjärnorna)

Kicking bird:
(ser frågande ut utan att svara)

Dances with wolves: - Wi chompe (Som stjärnorna)

Kanske lider vi människor , för att vi ska förstå det underbara?
Kanske lider vi för att vi inte ska förkasta det underbara ?