Tomasnyablogg

Tomasnyablogg

nya bloggen


Jo men jag tror att.....

BetraktarenPosted by tomas lundin Tue, April 03, 2018 10:34:12
...
Nu är det iofs inte Kristina Lugn, i detta exempel
so sökt upp media, tvärtom.
Men det hon säger visar på hur fel det blir när
man grundar anklagelser och rättegångar på
vad folk tror.

Jag tror tex saker om vad som hänt med den sk
kulturprofilen, men vad jag TROR är irrelevant.
Och likaså vad Kristina lugn tror.

Tron hör hemma i kyrkan och moskéer,
inte i rättssalar och medierättegångar.

https://www.dn.se/kultur-noje/kristina-lugn-om-kulturprofilen-vad-han-gjorde-mot-unga-tjejer-det-ar-sant/



Från en som saknar dig

rapport till himlenPosted by tomas lundin Sun, April 01, 2018 12:49:02
...
Hej pappa !

Jag sörjde din bortgång för tio år sedan,
Sorgen gick över, men inte saknaden.
Jag kan fortfarande önska att jag skulle
kunna lyfta luren och prata med dig.
Jag kan fortfarande sakna att du kom och
hälsade på mig i ditt födelselandskap.

Det var varken från din eller min sida
något drömliv jag längtar tillbaka till.
Båda med trasiga själar men med
blödande omtänksamma hjärtan.
Men ändå var du min far.

Nu är påskhelgen i det närmaste slut Far.
Och allt har bara varit ett långt jäkla
hyckleri, för att spendera pengar i skidbackar
och på After ski. Du vet att jag inte är religiös Far,
Men du vet att jag tror, och att jag definitivt
tvivlar. Ingen sund människa är utan tvivel.

Men det är hyckleri att "fira" påsk.
Det är bara en ursäkt för att få vara ledig.
Och jag unnar absolut alla arbetare att få vara
ledig. Men vad är det vi håller på med ?
Inte har det då att göra med Gud,
that's for sure!

Ja du vet att jag är Tomas Tvivlaren Pappa,
Det är faktiskt själva grunden för tro,
att kunna tvivla. Men jag pratar ibland
med Chiefen, som om han faktiskt finns,
fast jag inte vet att han finns.
Det vet ingen levande.

Jag har egentligen mer på hjärtat Far,
men ögonen börjar grusas,
och hjärna håller på att säga gonatt.

Så gonatt till dig Far i himlen,
från en som saknar dig!


Elinas syn på människor

BetraktarenPosted by tomas lundin Fri, March 30, 2018 23:42:02
...
Elina Pahnke skriver i ETC om hur besviken hon är på
Metoo's och feminismens "medgångssupportrar",
nu när kritik riktas mot de enligt mig totalt hänsynslösa
mediala dreven som varit utan varken självrannsakan eller
det kanske viktigaste av allt: bevisad sanningshalt.

INTE ETT av de fallen som kölhalats i media har ännu
letts i bevis, eller till en rättslig dom, INTE ETT enda!
Det här med ett rättssäkert samhälle utan godtyckliga
häxbränningar skulle man kunna tycka borde vara en
absolut grund för just feminister, med tanke på hur
för ett par hundra år sedan, kvinnor utan någon som
helst bevisning dränktes och brändes på bål, enkom
för att tex barn satt och pekade ut dem,
och så kallade kristna män verkställde dödsstraffen,
på i synnerhet kvinnor. Men så verkar inte fallet.

Inte ens Benny Fredrikssons självmord, i kölvattnet
eller direkt under jätte-båt-propellern Metoo, får dem att dra
i handbromsen och självrannsaka sin hämndlystna
"vigilante-rättvisa".

Utdrag hur hennes artikel:

"Men om höstens ifrågasättanden av #metoo handlade om vad
ett sexuellt övergrepp egentligen är, eller huruvida vi
har rätt att hänga ut våra förövare, ser vi nu istället
en annan patriarkal offensiv växa fram. Nu ska kvinnorna
smutskastas och ogiltigförklaras. Som om vi vore de verkliga
förövarna.

Den tidigare teaterchefen Benny Fredriksson dog och de som
vittnat kring de sexuella övergrepp som skett på hans teater
diskuteras nu som bödlar. Efter beskedet om hans död fylls
mitt Twitterflöde av folk som beklagar sig över de mediedomstolar
som krossat honom och de vittnesmål som tydligen bär skulden för
att han inte längre finns.

Jag vet inte varför Benny Fredriksson dog och jag tänker heller
inte diskutera det. Men reaktionerna vittnar om en oerhörd okunskap
om makt och motstånd. De visar på en tro på feminismen som en enbart
befriande rörelse, som ger rättigheter utan att ta dem, som är
uppkäftig utan att vara hotfull." (slut på utdraget)

Man förstår inte hur en människa är funtad, när man skriver
på detta viset, totalt utan någon form av mänsklighet,
totalt utan empati för de manliga offer man gör sig skyldiga till,
och om och om igen rättfärdigar. Hon ... Elina och MÅÅÅÅNGA
med henne borde skämmas i lika hög utsträckning som Björn
Söder, Kent Ekroth och Ulf Kristersson

How can people be so heartless
How can people be so cruel
Especially people who care about strangers
Who care about evil and social injustice


"Nu ska kvinnorna smutskastas och ogiltigförklaras.
Som om vi vore de verkliga
förövarna"
skriver Elina.
Det är bara det att det inte är kvinnor som,
kritiseras Elina, det är Metoo-anhängares
tillvägagångssätt. Ni som skriver dessa "patriarkat-sagor"
i tidningar är inte bara nära SDs sätt att förhålla sig till
information, ni har rakt ut kopierat den.

Hon vågar inte ens skriva att det rör sig om ett självmord

Jag tycker Elina borde skämmas tamefan



Ett liv efter påsk ?

BetraktarenPosted by tomas lundin Fri, March 30, 2018 18:16:43
...
Nu ägnar en del rika och medel-rika människor,
åt att skynda sig bort till fjällen för att hinna slappna av.
Många av dessa kör fort på isiga vägar,
och svär åt medtrafikanter, som vore de
mottrafikanter.

Och medan jag inte bara
konstaterar att solen skiner en bra stund efter
klockan 18, utan även till fullo förundras och njuter av
det, som vore det ett årligt återkommande mirakel,
så ägnar sig många, många andra åt att gräma sig över
att snön inte är borta, innan det till sommaren blir så varmt att de
"inte står ut" med värmen.

För några "mottrafikanter" blir liksom för Jesus, påsken
den sista helgen i livet på jorden, när de svär åt någon
"j-a snigel och söndagsbilist"., kör om och frontalkrockar
med en långtradare.

Min far sa om fart-optimisterna: "Och det stod på gravstenen:
JAG HADE RÄTT".

Huruvida de återuppstår
på den tredje dagen likt Jesus påstås ha gjort,
är jag ganska tveksam till. Jag ÄR ju trots allt
Tomas .... tvivlaren. Och det är av godo.

Efter en härlig promenad i vårvintersolen,
och efter en pastamiddag och en kopp kaffe,
läser jag lite om omvärlden på min trötta
out-of-date-dator. Klockan är nu halv sju på kvällen,
och solen skiner ännu. Och trots att massor
av tokigheter spys ut i nyhetsflödet även idag,
bryr jag mig just idag inte om det.

Utan gläds åt att jag slipper stressa iväg till fjällen,
för att skynda mig att ha roligt i snön. Den snö som
även finns här hemma och som nästan alla svär åt.
Och gläds åt att jag så ofta inte har råd med allt
de flesta har råd med, då jag på så vis tillhör de få som
fortfarande gläds när jag väl har råd.

Förälskad i årstiden

Nu har arbetarklass-hjälten dragit in årorna - och han saknas oss för alltid

BetraktarenPosted by tomas lundin Mon, March 26, 2018 18:41:46
...
Kungen av Rock'n Roll har "dragit in årorna".,,
kolat, mulat, lämnat in...

Eken-kisen med pjucken på jorden,
och "pumpen" av gull, lirar'n som aldrig, aldrig
såg ned på de "svaga"...aldrig !

Jag är aningen allergisk mot Fejan-kondoleanser,
bara för att de är kändisar, i stil med R.I.P i tid och otid,
så fort nå'n kändis dör.

Men ibland, som nu,
gör det ont, när en av de varmaste, mest
omtänksamma, rakryggade artister, människor
jag vet om...har lämnat oss.

Jag gråter aldrig över kändisar ju,
men jag gråter nu !

Han har betytt mycket för mig,
mer än jag kanske förstått.
Han har betytt mycket för många,
som inte är nån j-a "Grillhagen",
även om några av dessa "Grillhagens"
säkert helt clueless har "fylledansat"
till Jerkas I can Jive, och *vaskat en Dom Pérignon
för några tusenlappar (*Hällt ut i vasken) för att visa
hur rik och dryg man är.

En del människor tar man för givet att de alltid ska finnas där,
hur dumt detta än är. För de har liksom alltid funnits där.
Jag vet hans riktiga namn, men jag använder det inte nu,
för att framstå som en nära anhörig. Han var Jerka med oss,
Hans andra Svensson-namn, är för familjen.

Alltid järnet på scen

Jerka lirade för att han älskade att lira,
och han gav alltid järnet, oavsett publik.
Hade han fått pröjs för ett gig så lirade
han som om han var på sitt livs viktigaste spelning.
I Visättra, på Visättraskolan, (Huddinge,Flemingsberg)
där jag bodde tills jag var 12, gjorde han konsert.
Och det var samma kärlek till musik och publik,
som när han lirade på Kornsjöstrand med The Boppers,
eller på Allsången på Skansen, eller folkparkerna.
Inte som Lill-Babs som kom ut på scen och fick se
att det var färre i publiken än hennes högmod klarade av,
vände på klacken med näsan i vädret och gick av scenen.

Det är klart han var folkkär, han var genuin, äkta
och ingen jävla marionett-pop-stjärna, som vaskade efter
guld hos de rika och berömda. Jag älskade för visso
hans musik, hans scenuppträdanden,
Men jag högaktar hans människogestalt,
hans integritet, och hans bultande vänsterhjärta!
inte som Pernilla-shoppa-i-Europa-Wahlgren.

Där var han kung

Hans starkaste "spår" på skivtallriken är för mig
"working class hero" och "vintersaga"
där hela hans hjärta med genuinitet och godhet,
kändes i sången. Men det var på scen, och det var
i sin rakryggade ståndpunkt för ett rättvist samhälle
som Jerka var utan konkurens the King,
the king of rock´n Roll.

Arbetarhjälten på överklassverandan

I Jills veranda gjorde Jerka ett oförglömligt avtryck
på mig och alla tittare...och även på veranda-värdinnan
Jill i sin glamourösa Amerikanska Nashville-lyx.
Hon satte fin-vinet i vrångstrupen, när Jerka för
chauffören som hämtade honom gav sin syn på kapitalism,
och det Amerikanska systemet.

Utdrag ur Aftonbladet:

Under taxiresan på väg från flygplatsen till Nashville frågar chauffören vad Jerry Williams tycker om kapitalism.

– They can stick it up their ass, säger Jerry Williams.

Han är uttalad socialist/kommunist. I kvällens avsnitt av "Jills veranda", som sänds i SVT, talar han öppet om sin syn på USA.

– Jag tycker att det är ett dåligt system i det här landet, som gör att väldigt få har det bra på mångas bekostnad, säger han.
– Det som är bra är hur de lirar, det kommer ju härifrån. Det tycker jag är asbra. Det som är dyngöken, det är att någon ska tjäna pengar på var ens ungar går i skolan någonstans. Likadant om din farsa blir sjuk och åker in på sjukan, då ska någon jävla grillhagen sitta och tjäna pengar på det, säger han.

– Det är åt helvete.

– Den som inser hur det funkar, varför de där har det bra och de där jävligt taskigt. Den som kan se sambandet där och inte är socialist, den är fan dum i huvudet,

Jills reaktion:

– Det måste få landa hos mig själv bara, för de är väldigt starka och tydliga. Han kostar ju på sig själv att säga att folk som inte fattar är dumma i huvudet, då vet man ju vad han tycker i alla fall, (Jill Jonsson)

Det sved nog pissmyra mellan sidenlakanen för Jill,
som anammat den "Amerikanska drömmen", och troligtvis inte
prenumererar på proletären,
men gärna florerar i societeten i Nascville.
Men jag är faktiskt redo att hålla med Jerka,
man är faktiskt dum i huvudet om man pissar
på de som har det sämre än en själv,
trots att man förstår sambandet
mellan fattigdom och rikedom.

Kompromisslöst rött hjärta

Jerka som började som rörpulare,
prenumererade bla på tidningen proletären.
Han kompromissade aldrig med sitt röda hjärta,
och för det är du och förblir du Jerry, för alltid
en working class hero !

...kort sagt du saknas mig King of Rock'n Roll.

Vem i hela världen ska NU stå upp mot alla nyrika
Grillhagens, Jan Emanuel Johanssons och Familjen
Wahlgrens?


Vem i hela världen ?

http://proletaren.se/artikel/man-kommer-ju-aldrig-lagga-av-att-lira




På kort sikt - Nu släcker vi ljusen, stolta stad....

BetraktarenPosted by tomas lundin Sun, March 25, 2018 00:27:03
...
Jag hade TVn på, och en lampa men.....

Under lördag kväll släckte ett digert antal svenskar
lamporna.

"Earth Hour (jordtimmen) är en internationell kampanj som uppmanar hushåll och företag att under en timme i första hand släcka belysning och om så önskas även stänga av icke-nödvändiga elektriska apparater för att uppmärksamma klimatfrågan,
ett hållbart liv på vår enda planet"

Endast EN timme !

Och sedan har vi renat våra samveten för resten av året,
och tar bilen till gymmet 500 meter hemifrån,
åker på bensinslukande flygsemestrar nån gång om året,
åker bil i storstäder trots att det går fortare att cykla.
"Unnar" oss miljöförstörande köttbitar ett par gånger i veckan,
eller varje dag.

Och 93 % av de representativa rösterna i riksdagen har just
röstat igen något de kallar för "frihandelsavtal".
Och det är ju ett vackert ord, som nästan ingen bryr sig om att
syna...eller ändra sin röst vid valet. Men vad det innebär är inte
fri handel, utan att Stater, likt Sverige nu riskerar få betala
miljarder i skadestånd till företag som våldtar våra barns
framtida jordklot...våldtar våra barns hälsa,
när vi stiftar lagar som värnar miljön,
och på så sätt inte ger dem fria hände att förgifta jorden,
för att det är mer lönsamt för dem på kort sikt.
Och det är dina och mina skattepengar som betalar miljardböter,
och det har VI röstat igenom.

Sen nickar vi gillande och släcker lamporna en timme om året,
och gnäller oss hesa över begränsad bilkörning i centrum av
hårt nersmutsade gator i storstäder.

De krafter som bryter ner våran jord, och våra barns framtid,
älskar nog earth hour, välkomnar den.
För då kan de sedan ostört fortsätta globalisera, med
ohållbar tillväxt, hälla ut fossila bränslen, micro-plaster i haven,
som vi förr eller senare får i oss via maten

Nu släcker vi ljusen, stolta stad - på kort sikt





Vad har ni att säga Ann-Sofie von Otter ?

BetraktarenPosted by tomas lundin Wed, March 21, 2018 06:34:14
...
Man skulle åtminstone för framtidens skull önska att
vore nå'n form av dåligt samvete..
men det verkar inte så.


Någon "ångrar möjligtvis någon rubrik"
Vissa kan eventuellt så här i efterhand lite pliktskyldigt
"rannsaka sin journalistik" ,. för att i nästa andetag tycka
att de inte kunnat gjort "granskningen" annorlunda
Andra "ångrar ingenting".

Det blev en nyhet med visst medialt intresse av att
Benny Fredriksson 58 år, först som brukligt är förklarats död.
Men inte lika stort nyhetsvärde tycks det som att helt
omdömeslöst printa varje form av anklagelse mot något
godtyckligt manligt offer, och kalla det för "berättelser",
istället för vad det egentligen handlade om, nämligen
regelrätta kölhalningar med offentliggjort namn,
för allmänheten att hänga på att spotta och sparka på.

Sedan varierar det vilket ord journalisterna använder sig
av när det kommer till dödsorsak.
De som ursäktar sig genom att inte låta någon skugga
falla på sig själva i mediedrevet Metoo, använder sig av
formuleringen: "han valde att avsluta sitt liv",
när det i andra sammanhang ofta kallas för "självmord",
eller att man utelämnar just ordet "valde"

Och som vanligt "går tankarna till familjen och anhöriga"
och inte den som faktiskt inte orkade vara kvar i
den värld där massor av människor hängde på
mediedrevet ... får jag hoppas utan att tänka sig för.
Den närmast anhörige är i detta fall en kvinna, en känd duktig
svensk artist, vilket ju då underlättar att placera empatin
enkom där, och inte hos den avlidne.
Det blir ju lättare så ...lixom.

För vi lever i ett land, i en tid som förkunnar att
när män mår dåligt beror det alltid tydligen på männen själva,
när kvinnor mår dåligt beror det tydligen oxå på männen själva.

Och frågan är vilket ansvar har de medborgare som
tagit mediedrevet för sanningar, och gett medierna
vind i seglet. Känns det fortfarande rätt att säga att Metoo
är en revolution, och att i revolutioner, rättfärdigas offer ?
Jag har svårt att föreställa mig det, men ändå sker det
i parti och minut i pressen att de som anklagade och drev på
nu försvarar sitt beteende...

... jag mår illa ...riktigt illa,

Hur kan människor göra så mot andra människor?
Speciellt då människor som påstår sig värna om
människor och jämställdhet.

Jag undrar om Metoo vill vara vänliga att förklara det för
Ann-Sofie von Otter... ansikte mot ansikte !?



Jag blev helt Piaff under kvällen

övrigtPosted by tomas lundin Sat, March 17, 2018 08:49:01
...
Det knarrar under skorna när jag halv-rusar
upp mot amatörteatern till ett årsmöte
med underhållning. Väl framme, kommer med ens
upp ett hyttande pekfinger och en lätt anklagande
röst från kassören, med betoning på första ordet:

"DU har inte betalt medlemsavgiften"

Jag hade en 100 i fickan för det ändamålet,
Men det dög inte i första läget, eftersom jag inte
blivit delgiven om informationen att just detta år
så ingick inte maten för medlemmar till skillnad
från förr.

"Och du betalade inte förra året heller"
(hade hon noterat i sina papper), och uttryckte det
med barsk bestämdhet, eftersom det diskuterats
på mötet om det låga antalet medlemsavgifter som
betalats in. Snabbt letar man då syndabockar.
Och man hittade en som varken var med på årsmötet i fjol,
och en som i tre års tid, stundvis varit så nere under fotsulorna
att han inte tog sig ut utanför dörren utan att bryta ihop.
Om du frågar mig, kan iofs det låga antalet medlemmar ligga i direkt
linje med hur man bemöter desamma.

Nåväl, det gjorde mindre i det stora hela,
då Edith Piaf återuppstått för en kväll,
bara för att gästa en lite samling lyckligt lottade
åhörare på Amatörteatern i Sollefteå.
De sa att pianisten hette Marko, och sångerskan
Annika Winhagen, men jag tror det var Edith själv
som kom på besök och berättade i toner och ord
om ett oerhört trassligt och kärlekstörstande liv.
Pianisten Marco, uttryckte på ett oerhört finkänsligt
vis innan konserten sin beklagan över att
pianot inte var i närheten av att vara stämt.
och det var det inte.

"Ja och så haar vi ett piano"

Men ansiktet sa, "det ääär inte ett piano... längre.
Men när de två lyckas gripa tag i publiken till den
milda grad att du inte bara överser med det ostämda
pianot, utan helt glömmer det. Och får mig att fälla en tår
till några sånger, då har man nog förmedlat konst.
Ediths röst ... eh förlåt, fantastiska Annika Winhagens röst,
är helt makalös, och hur hon skapar dynamik,
och skorrar djupt på RRRRien de RRRien"
får håret på armar och kropp att resa sig av välbehag.
Och för en liten stund vill man i skenet av denna
fantastiska artist, och hennes dynamiska lidelsefulla
pianist aldrig igen ta upp en gitarr eller hålla en sångton.
Men jag inser efter en stund igen,
att de bästa av de bästa inte kan vara de bästa om det inte
finns vardagstrubadurer och musik utan briljans,
men med själ och hjärta.

Jag lämnade springandes tillställningen medan alla
fortfarande inte överträtt stadiet "salongsberusad".
Målet, 45 minuter försenad var dans på hullsta gård
till Jannez. Mellanlandar för en dusch hemma,
och tar sedan vid ankomst första dansen med
8-barmsmamman Anita. Sedan blir det bara ett lyckat
flyktförsök från dansgolvet, för en stunds återhämtning.
Många danspoetiska danser blev det. och kroppen gick som
vanligt på reservtank efter paus. En kvinna som bjöd upp, var troligtvis
dragspelare eller zonterapeut. För hennes fingrar tryckte på
ryggen likt akupressur, och jag blev till slut så avslappnad
att jag höll på somna i danssteget.

Majsan uppvaktades välförtjänt med blommor av danslegenderna
Gunilla och Carola från d,föreningen "danslust.

Somnar ovaggad vid 2-tiden


« PreviousNext »