Tomasnyablogg

Lycklig, lyckligBetraktaren

Posted by tomas lundin Tue, January 15, 2019 23:40:48

...
Nä men ... va roligt

Jo det är verkligen kul, men tillåt mig
nyansera mig något.
Jag pratar inte om att jag "till slut funnit lyckan"
Den där drömmen om den slutgiltiga lyckan,
"och så levde de lyckliga i alla sina da'r"
är en illusion som nog snarare gör oss olyckliga.

Det var en kort stund idag, ja och kanske en
kort stund till, som jag kände mig lycklig faktiskt.
Och jag begär inte heller mer, än att korta stunder,
då och då, ibland känna nån form av lycka.

Inte fia med knuff


Och jag vann inte på tipset, jag fick inte prassla lakan
med sexig dam, jag blev inte kär, jag hämtade inte ut hög lön
på 20.000 netto på bankkontot, och det var inte ens det
faktum att jag åter igen likt lördagens pokal, vann alla
matcher även ikväll i boulehallen. Även om jag tycker det är
lite småkul att vinna i allt konstigt jag tävlar i. Tom fia med knuff.

Nej det var helt andra saker som gjorde min dagslycka.
Men huvuddelen av lyckan som jag nu kände
pga av några fina möten, ligger ändå i en något
ökad självrespekt, nysatta gränser mot folk som inte respekterat
mig, min tid eller mitt existensberättigande. Det har gett mig mer
av inre harmoni.... fast jag är låååångt ifrån
harmonisk... men mer iaf. Och ibland är jag fortfarande
korta stunder väldigt instabil, och oharmonisk, men mindre ofta,
och inte riktigt lika starkt kaotiskt.

Men ett leende och två kramar

Att få erbjuda min hjälp idag till en granne i kaotisk hälsokris,
vare sig hen "cachar in" på erbjudandet eller ej, fick mig
i någon mån att känna mig mer harmonisk.
Att genomgoda Rooney bjuder på kaffet på caféet och
alltid har ett leende över, och några vänliga ord.
Att hans lillasyster Lorin har lärt sig bra svenska på nästan
ingen tid alls, och hjälper helt obekymrat och lugnt till
på caféet, och likt storebror, alltid med ett leende och ett
vänligt ord. Hon är enastående, och han är bäst i test.

Att jag erhöll kramar av Adams lilla dotter, Solin, och
överaktiva son Sam, DET gjorde mig lycklig en stund idag.
Och jag begär inte mer heller. Kom nu svårigheter och oro,
och hälsa på en stund om ni nödvändigt ska, för nu har jag
tankat lycka.

Men jag vet att man inte kan hålla lyckan fången


För jag inbillar mig inte längre att jag nått fram till något,
är klar med bekymmer i livet. Naturligtvis kommer de tillbaka.
Och det kan givetvis bli lika tufft igen som det varit förut.
Och vem som helst kan trilla ner i mörkret på ett eller
annat sätt. Vissa mår kanske för tillfället bättre av att
förneka detta, och intala sig att allt är bra, och bara man
tänker positivt så ordnar det sig, och att "man har allt i sina
egna händer", "ensam är stark" och en massa andra floskler,
som funkar bra i medgång och trivial problem.

Om eller när dessa faller ner i mörkret, kommer många av dessa
troligtvis känna sig mer vilsna än "offerkoftor" som mig själv.
I vissa tragiska fall tom ge upp sina liv.
Dessa dagar, för dessa människor, ´gråter jag i hjärtat,
snarare än att säga som "de positiva"många gånger sa
"vad var det jag sa" eller "skyll dig själv".
Nej jag kan faktiskt förstå hur ett liv kan bli så tungt att man
inte mäktar med att leva längre... jag kan faktiskt förstå känslan.
Men jag hoppas att någon ser dem innan,
att de berättar innan... att någon finns där innan.
Jag lägger ingen skuld på de som inte orkar längre.
De har med stor säkerhet känt tillräckligt med skuld i livet.
Jag önskar dem frid, och prisar allt gott de gjort,
och gläds åt deras lyckliga små stunder.

Paradoxerna i livet behöver varandra

Det är kanske paradoxalt nog allt mörker, som
gjort att jag uppskattar dessa små gester, leenden, kramar
och stunder av omtanke som det bästa jag kan få.
Kanske just därför jag känner lycka idag.

Sorgen är kanske själva förutsättningen för lyckan,
som natten är förutsättningen för dagen.
Som Ljuset inte existerar utan mörkret,
som livet inte existerar utan döden.
Som döden inte fanns om inte livet fanns.

Idag fann jag några ögonblick av lycka,
och jag begär inte mer. Idag fanns jag.

Starta om hjärtatBetraktaren

Posted by tomas lundin Fri, January 11, 2019 18:16:38

...
Tappa andan

Jag kommer fortfarande på mig själv,
vart än jag må befinna mig offentligt att
gå omkring och halv-hålla andan, inte få ner
luften i lungor riktigt och andas.

Ibland,.... det vet ju alla ni som
stundvis, eller längre perioder känt det
så tufft att man knappt uthärdar.

Önskar sig bort


Ibland önskar man sig tillbaka i tiden,
när allt var mycket enklare, och livet lekte.
Och ibland önskar vi desperat att vi vore någon,
annan. Vilken befriande tanke just då, att slippa
de våndor som vi inte tycks kunna undfly.
Men då känner man sig hopplöst fången i sin kropp,
med sin plågade själ.

Men egentligen

Men vi vet ju egentligen att livet, när det lekte,
inte lekte hela tiden, då när det lekte. Vi vet ju att
vi ofta väljer att minnas vissa saker, och vill helst
gallra bort andra saker. Så kanske det inte nödvändigtvis
var bättre förr. Och kanske det inte nödvändigtvis är bättre
nu heller. Och de vette tusan om det nödvändigtvis blir
lycka och harmoni i framtiden. I alla falla inte endast,
det kommer komma sorg, och plågor även då... OCH lycka
och skratt.

Andas, andras, andas !!!

Men när jag kommer på mig själv gå omkring och hålla andan
nu för tiden, så brukar jag påminna mig, och koncentrera mig,
påminna mig Andas, andras, andas !!!
Och när jag andas ner i lungor och buk, så skingras rädslor
och oro en stund. Jag blir inte rädd för en stund att bli anklagad
för något, bara för att jag är man, och dessutom
ensamstående man.

Syret tränger bort de som sprider demoner, misstankar,
rykten och annan ondska. Och de människorna krymper
helt plötsligt till "små lortar", som Astrid skulle uttryckt sig
genom Jonatan Lejonhjärta.

Andas, andas, andas !
Det är som om jag startar om lungorna.
Som för syre uti blodet igen, som genom hjärtats slag
pumpar ut liv ...

...uti kroppen.... liv i mig.

"Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sig solens strålar närma,
och allt blir återfött".

Det gäller kanske att komma ihåg att leva också

Det gäller kanske att komma ihåg att leva också.
Och att andas är att leva, och då landar jag lite
bättre i nuet. Och att andas får hjärtat att slå,
och då hjärtat slår lever man.Det gäller kanske att komma
ihåg att leva också. För det behöver man inte vara rik, populär
och upptagen.

Hjärtat också ?


Starta om andningen ja, vore det inte fint att på ett bildligt
sätt starta om hjärtat oxå, så som man gör i amerikanska
sjukhusserier, på TV. Fast då när det gäller kärlek, tillit,
och andra saker som på ett vis definierar själva livet.
Tänk om det gick att befria hjärtan som
länge varit inlåsta i människor som går och håller andan
av rädsla .... långa tider ?

"Ja nästan uteslutande Tomas"


Nere i den djupaste av dalar, för några år sedan,
när timmar tedde sig som veckor, sa jag till min terapeut;

"För mig kanske det handlar lite om att ta plats"

"Ja, jag skulle nog säga att det nästan uteslutande
handlar om det för dig Tomas... att ta plats, sluta gömma dig"

Det mesta av min terapi var egna uppenbarelser, några nycklar
till mitt liv gav hon mig, några verktyg i livets verktygslåda
fick jag därifrån. Bla gjorde hon mig uppmärksam på att
vad gäller mitt liv. så är det vad JAG VILL som är centralt.
En riktig life-changer för mig, och säkert för alla er där ute
som ännu alltid offrar er för andra.

En man jag inte tycker om, gjorde någon annan gott

En man jag inte har speciellt mycket till övers för,
fick jag idag höra en vän berömma och berättade om nåt
fint han gjort. Det glädjer mig faktiskt, och ger mig hopp
om människan. Jag kommer fortfarande inte välja hand vänskap
vilket iofs är ytterst ömsesidigt kan jag förmoda.
För han har varit nedlåtande mot mig för många gånger.
Finns ingen anledning att behålla såna kontakter.
Men jag gläds ändå faktiskt över att han,
i ett annat sammanhang, mot en annan människa visade
medmänsklighet eller åtminstone yrkes-professionalitet.

Tacksamhet ....när den är uppriktig

Men jag är glad och tacksam över att få ha kommit tillbaks
till livet igen... mitt femte liv. Och varje liten sekund av lycka,
mellan svackor och sorg, kommer jag efter bästa förmåga försöka
ta tillvara på till det yttersta. För jag vet inte, ni vet inte, ingen vet
hur länge vi får vara kvar och äta morotssoppa och hembakt bröd.
En dag knackar någon på axeln och säger "time's up!

Men visst vore det fint om hjärtat kunde startas om,
jag menar ju ...kärlek, tillit, harmoni

Kommer lycka... kommer sorg,
acceptera och va i det
var tacksam när det är bra
för mitt kött är också hö



Vad är värst egentligen ?Betraktaren

Posted by tomas lundin Wed, January 09, 2019 10:51:09

...
Dagen då jag fyllde 52 år, söndagen
den 9e september 2018, gav jag min "demokratiska" röst,
för fördelning av mandat till riksdagen.
Idag 121 dagar senare, så har ännu ingen ny regeringen
tillsatts.

Små skadeglädjes-orgasmer

Och Sverigedemokraterna får små
skadeglädjes-orgasmer för var dag den utvecklingen fortsätter.
Detta eftersom SDs framgång bygger på att
måla upp en bild av kaos, som i första hand
enligt dem är skapad av invandring,
men enligt dem, även av de som de kallar för sjuklövern.
Och trots att de själva i allra högsta grad är både
högst delaktiga, och drivande i söndrande av den
svenska demokratin, så kan de tack vare desillusionerade
väljare hävda att de fått rätt.

Självuppfyllande profetia, ger politisk makt


Så om man förutspår politisk kaos, hjälper till att
skapa den, och skyller på människor i nöd som orsak.
Då har man i det civiliserade Sverige anno 2018, nått
framgångar i opinion och i mandat i riksdagen.

För min del råder ingen tvekan om att partiet SDs
värderingar och icke-respekt för mänskliga rättigheter,
och urholkande av demokratin i många politiska förslag,
gör att de söndrar Sverige inifrån. Splittrar och söndrar.

Men hur sprids ogräs ?

MEN, de är långt ifrån ensamma, och SD är den oönskade
ofrånkomlige oäkting till borgerlig "avkomma" som länge
skapats genom att öka spännvidden ekonomiskt och
socialt mellan de som har det bäst ekonomiskt,
och de som har det sämst.

De flesta tycks vara överens om att SD är ett missnöjesparti,
även SDs väljare. Och när är ett samhälles medborgare mest
missnöjda ?
Jo faktisk inte nödvändigtvis när landet i genomsnitt har
det något sämre ekonomiskt, utan när skillnaderna mellan
medborgarna är som störst, och när en stor del inte känner
sig som fullvärdiga medborgare, när man hamnar utanför
ekonomiskt och socialt.

Så likt USA skapade diktatorn Saddam Hussein, likt hur EMu
skapade högerextremen Nigel Farage, likt självförverkligade
föräldrar skapade barn som blev trasiga, och tog sina liv, tog andras liv,
tog andras underliv.....

... så skapade högerpolitik, oäktingen SD,
Endast i giftig jordmån trivs SD-plantan. Och den jordmånen
skapade inte SD på egen hand.

Så nu är medias kollektiva uppfattning att SD skall uteslutas
från makten TILL VARJE PRIS. Jag vill själv inte se SD vid makten.
Men låt oss än en gång smaka på orden "TILL VARJE PRIS"
jA Låt oss fundera över det priset många, i synnerhet
låginkomsttagare, sjukskrivna och pensionärer troligtvis
betalar efter det att vi antingen får en ren borgerlig regering,
gud förbjude. Eller den som det ser ut uppgörelse mellan C och S,
där både arbetsrätten är i fara och kravet på fria marknadshyror
är central för fröken Lööf.

Och om det inte är tydligt nog, så innebär det att varje hyresvärd
har rätt att själva bestämma hyran för sina hyresgäster.
Oavsett om hyresgäster har råd med detta eller ej.
Och för att förtydliga ytterligare så ska ni inte tro att hyresvärdar
resonerar att det är bättre att hyra ut billigare och få uthyrt, än
att låta de stå tomma. Nej de köper nu mera upp bostadsområden,
hus och dylikt, och får de inte ut den vinst de tänkt sig är det enligt
deras nyliberalistiska människosyn,
mer ekonomiskt att riva det.

Men detta bekommer ju oftast inte er som tillhör de två tredjedelar
av befolkningen, som fått det så pass bra genom socialistisk politik,
att ni förkastar socialistisk politik till förmån för borgerlig
som gynnar er plånbok, och ert husägande bättre, och som sagt var
ger rätt jordmån åt Sverigedemokratiska maktsträvare, som nu för
tiden dessutom, gått åt att vara mer intresserade av egen makt
och egna pengar, det vill säga borgerlig politik,
än att varken förbättra för pensionärer, eller för den delen
ens kasta ut invandrare, vilket troligtvis är den enskilt största orsaken
till varför folk röstar på dem... att kasta ut invandrare asså.

Så hur lurade är ni ? hur lurade är vi ?
Vilket är värst ?

Vad vill vi EGENTLIGEN, för oss själva, för vårt land,
och inte minst för vår värld.


Sånt som ingen vill höraDjupt rött hjärta

Posted by tomas lundin Sat, January 05, 2019 02:51:47

...
"Allt är bra"

...nej det är det såklart inte,
inte för någon tror jag.

Jag kommer återigen att skriva om jobbiga saker,
om sorg, om längtan .... sånt som ingen vill höra,
sånt som ingen vill läsa.
Det är synd att så många räds sorg.
Vi skulle alla må lite bättre, om vi fick lov att må lite sämre,
för en stund, och inte låtsas inför andra ...
att "allt är bra". Och många lever i villfarelsen
att det gör dig mer ledsen, deppad och nere,
om du tillåts känna på dem en stund, om någon bekräftar dig
även när du har sorg, och känner dig otillräcklig.

Jag hävdar, utifrån lång erfarenhet inom
ta-sig-upp-ur-skiten-branchen,
det motsatta.
Nämligen att om någon bekräftar dig då,
och om du tillåter dig själv satt känna,
så tar du dig lättare upp, ur det som alltid måste
få tillåtelse att åka ner ibland.

Men jag vet hur tyst det blir, när sorgen kommer,
Just nu är jag stark, samtidigt som jag just
ikväll känner mig lite ledsen.
För några år sedan kände jag mig inte stark,
men jag tog mig upp ändå, trots omgivningens
tystnad 'och sorg-skräck.

Vi behöver varandra... men så få fattar det, så få.
Nä'rå "allt är bra"

Jag känner mig lite ledsen ikväll,
över att jag inte funnit kärleken,
ni vet den där sorten med tillit och goda avsikter,
och älska varandra för de vi är.
Den sorten typ liksom...

Så jag känner mig lite tårögd och ensam över det
ikväll. Det känns som jag slutat hoppas,
men aldrig kan sluta hoppas och längta.

Vem skulle egentligen kunna älska mig ?
Visst är väl jag ganska fin ändå?
Så varför kära Gud, har aldrig den typ av kärlek
som gör en starkare, lyckligare och mer självständig
inträffat för mig ?
Jag vet ... jag borde kanske inte hoppas på det,
Jag har väl ingen rätt, det finns värre saker än
kärlekslöshet... eller finns det ?

Fortfarande på väg att bli vuxen - Still growing upBetraktaren

Posted by tomas lundin Fri, January 04, 2019 10:51:13

...
Skriver fortfarande, trots nyinköpt
"supersnabb, kompetent dator" mina blogginlägg,
med näst intill oläslig text, pga att
skärm, (tv-skärm) och ny fräsch dator inte synkar.
De vet verkligen hur man tjänar pengar,
men det tycks snart vara det enda de vet.

Helt clueless

Själv har jag ingen aning om hur jag ska tjäna pengar.
Jag är varken tillräckligt stabil inombords, har inte yttre styrkan,
är inte tillräckligt cynisk och hänsynslös, eller insyltad
i ekorrhjulet med; födas-anställning-lön-konsumtion-död-systemet.

Outsider, outcast

Jag är en outsider, en utstötning, som inte passar in.
Men jag skriver detta med allra högsta självrespekt.
Det är bara ett konstaterande, och ett erkännande över
att jag lyckats överleva, och till och med stundvis leva,
som i det sociala utanförskap det kan innebära att
vara arbetslös/långtidssjukskriven/sjukpensionär.

Tvingas väl motvilligt vara lite vuxen ibland

Men en del av att vara vuxen, antar jag innebär, att inte
lägga sig på golvet och sparka med benen o skrika,
över att jag inte har en brukbar produkt iom datorinköp,
utan istället gnälla och bitcha om det på Facebook.
Fast än mer vuxet hade det varit att twittra eller nåt.

Men jag är på vissa plan 100 år i själen,
andra plan bara 5 år gammal, och ibland tom min
faktiska ålder: 28 år gammal.
smiley

Men inte helt vuxen, gud ske pris

Nej, jag kommer aldrig bli vuxen, inte helt,
och tack gode gud för det. Jag har sett människor som
anses vara det, och det är ingen rolig syn inte.
Men det medför ju viss problematik också, att spreta
så i själen i mognad mellan 5 och 100 år, ibland i dagliga
tvära kast. Och kanske speciellt när det kommer
till förhållanden och någon form av samlevnad.
Men det lustiga är att många av de som anses vara mer
vuxna, bete sig mer vuxet, än tex mig själv, i lika stor utsträckning
bär på ett barn inombords, som på värre sätt än mina konstigheter,
kommer ut genom manipulation, svartsjukeskapande, ultimatum,
och skvaller. med den skillnaden satt de oftast saknar den
100-åriga själen. So you tell me whose grown up !?


Men ett som är svårt satt bestrida är:

Men en universell sanning är ändå, att det är mig och endast mig
jag kan påverka och i små steg förändra. I den mån jag ser
att det är av godo med förändring.
Drt är nämligen inte alltid av godo att förändra sig själv.
Speciellt inte om det är på andra människors uppmaning
eller efter vad som passar andra bättre.

En viss acceptans ... ibland iaf

I någon mån, hävdar jag nu med bestämd tveksamhet att
jag i mångt och mycket duger som jag är. Sen finns det alltid
saker att lära om sig själv och livet, som kan förgylla både min
egen tillvaro, och därmed vara till större gagn för vänner o sånt.
När jag , som nu, är i en mer stabil, harmonisk fas,
så kan jag distansera mig lite från andras beteenden, människor
jag känner jag har svårt för, och ta ett steg tillbaks och tänka,
"vad har den människan att lära mig om livet och mig själv,
genom sitt något osympatiska beteende ?"
Men det krävs en viss inre frid för. Det hade varit löjeväckande
orealistiskt att försöka med under den totala kaos jag upplevde för
tre år sedan.

Nä så jag håller väl fortfarande på att växa upp antar jag,
Letar harmoni och kärlek som inte kom som ett brev på posten
som några andra kanske fick, men långt ifrån alla.
Jag kommer nog alltid vara något av en "orphan/föräldralös i själen,
och det kan aldrig helas eller förändras helt.
Men jag växer upp ännu, och vem vet, om jag blir 190 år gammal
kanske jag blir lika hopplöst vuxen och tråkig som andra anser sig
vara.

Vem vet hörrni ?




Vart kom all ork i från ?styrdans

Posted by tomas lundin Fri, January 04, 2019 02:37:29

...
Nä men jo ... jag hade nog
tok-skojigt i kväll... jo det var nog så.
Det är bara att erkänna.

Men vart ifrån fick jag orken?
Jag dansade i princip hela kvällen,
lyckades rymma från dansgolvet nån enstaka dans
och 10 minuter fika. Annars FEM timmar dans !!!
De e ju helt sjuuukt som de säger numera.

Och då hade jag ändå storbakat två sorters matbröd
dubbel sats, precis innan avresa för dans.
Och räknat med att jag skulle få en timme vila innan vi for,
det var en missräkning. Jag och sex st damor i bilen.
Damorna skötte snacket på nedresan till Ramvik.
Jag tittade in i huvvet en stund, och lät kvinnsen tysta mun.

Jag tycker styrdansen har förändrats sedan jag för ett antal år sedan
skrev ett kåseriartat inlägg om styrdansens förutsättningar,
som många då tyckte var spot on.
Eller så har JAG förändrats.

Naturligtvis finns inte alla karaktärer jag då skrev om kvar.
Men jag ser inte längre till alfahanarna och alfahonorna.
Men DET kan ha att göra med att jag har förändrats,
hur jag ser på mig själv, och därmed hur jag ser på omgivningen.
Jag kanske inte uppfattar samma typer på samma sätt.
JAG är däremot inte på något vis någon form av alfahanne.
Inte på en fläck. "Dansgud" ... eller "danskung" är väl isf
närmare tillhands, även om det med svenska mått mätt
är alldeles otillåtet självförhärligande.

Vi är nog fler "vattendrickare" på dansgolvet nu för tiden,
och överlag lite färre inlösta. Ganska lite bag-in-box-dansare
med tafisiga händer. Och definitivt färre 55-åriga dansbufflar
som plöjer undan allt i sin väg.

Blender och Jannez levererade, klanderfritt,
alla utom en var riktigt bra danser, och ett par tre st
var ... ja ,... gudomliga.
Men nu är krutet bränt,
och Lundin måste sovva kudden.

G'natt !


Längtan till AprilBetraktaren

Posted by tomas lundin Wed, January 02, 2019 20:50:23

...
Jag drömmer lite om slutet på mars,
då kommer det vara dag ända till 19.30.
Just nu i början av Januari, när vi precis kommit
över kröken på den tunga uppförsbacken vi kallar
höst och vinter, så är det kväll långt innan kvällen kommer.
Det blir mörkt redan vid 15-tiden.
Men det har blivit 20 minuter längre dag !
Det märks inte än, så lite är det.
Men det är 20 minuter

Tänk er Mars och april ... solen uppe en bit in på kvällen.
Snön kan ligga kvar, men den är chanslös nu.
Under ligger frön och väntar på att få bli blommor,
och gräs och löv, längtar ut till luften.

jo visst längtar jag till våren, så fort vi tippat över till det
nya året, så fort vi kommit över krönet. Hösten är inte så tokig heller,
iaf inte september och oktober. Det är nästan bättre än högsommar.
Och Mars, april, maj, och början av juni, är rena himmelriket.
Jag får nog lov att skaffa mig en fläkt, redan i vår,
ifall vi får torka och vattenbrist även denna sommar.
Jag sov inte mycket de 30-gradiga nätterna kan jag medge,
Ingen AC i dessa kåkar inte.

Tänk er sedan när det börjar droppa från stuprör och tak,
När vi går och sneglar efter den först utslagna tussilagon,
och när man smyg-byter ut vinterskor mot
gympadojer, fast det inte riktigt är dags.

Jag har börjat längta lite till Mars och april.

Nyårspuss på skäggig kindBetraktaren

Posted by tomas lundin Tue, January 01, 2019 00:09:16

...
Det var ett herrans o-liv utanför,
det smäller, blixtrar, och skratten och
skriken från uppspelta barn.


Året som gått


Året som gått, var förbannat och välsignat,
ute i världen och här hemma. Själv är jag tacksam över
att vara vid liv ännu, tacksam över att dessutom leva detta liv,
och inte bara existera. Att leva för mig, är att skratta,
gråta över sorgligt,vredgas över dumheter.
Att finnas för någon vän ibland,
och bli sedd av någon vän ibland.

Då har jag varit lycklig

Efter femtiotvå år på jorden,
ser jag att det är dessa stunder jag minns med värme.
Dessa stunder jag genomsyrats av lyckokänslor,
när jag funnits för någon, när någon funnits för mig

Jag är tacksam för insikter jag vunnit om livet detta år,
tacksam för det jag lärt om mig själv. Funnit större harmoni
inombords, satt gränser mot sånt som inkräktar
och bryter ner.

Ett nytt år, kommer med hopp

Ett nytt år, kommer med hopp.
Än hur naiv det må vara, så är bladet på
det nya året ännu oskrivet.
Och visst kommer det fyllas av en del svårigheter,
och mycket elände som alla år plägar.
Men också mycket medmänsklighet, osjälviskhet,
lycka, glädje och skratt.
Så som en spontan puss på kinden gjorde
på sista dagen av detta år.


Sista måltiden... ja för i år alltså

Min sista måltid 2018, var Åsas smörgåstårta,
i sällskap av hennes gube, Karl, deras änglar
Valdemar och Evelina, samt barnens farmor.
Jag är tacksam för den här dagen som var,
År 2018:s sista dag, i varmt hjärtligt sällskap

Blog image
Åsa tog fram fiolen, och jag spelade gitarr och sjöng
under en till två timmar. Valdemars vaggsång bland annat,
musik av mamma Åsa, och text skriven av mig.
Karl önskade Lasse Tennander, Bo Kaspers och Allan Edwall,
och hans önskningar gick i uppfyllelse,
så här på årets sista dag.
Och jag fick en puss på skäggig kind
av lilla Evelina, som sedan gav ifrån sig en grimas
för den stickiga kinden.
Men jag kände mig tacksam,
glad och lycklig.

2019 kan bli stundvis riktigt fint det också,
om jag får leva och ha hälsan. Till en början kan hända
jag får permission och åker och styr runt tanter i min
ålder och andra åldrar.

Nu har det tystnat utanför, och 2019 har landat
i världen. Kom, kom du nya år,
med ännu mera liv och kärlek