Tomasnyablogg

Tomasnyablogg

nya bloggen


Mörbultad men glad

styrdansPosted by tomas lundin Sat, March 03, 2018 02:12:36
...
Bollsta Bruk
Bandet lockade inte, Black Jack.
några återbud på danstjejer,
ganska seg i kroppen.

Men jag behövde komma ut lite,
det får bli som det blir, tänkte jag.
Och det blev som det blev faktiskt.
Nere vid garderoben hördes de spela nån låt,
som fick Flamingokvintetten att framstå
som hypermoderna. Och till en början
var det majoritet äldre dansare, tom
äldre än mig.

Men så får jag i trappen på väg upp till
dansgolvet syn på H, och springer fram
och hugger tag och släpar ut na på
dansgolvet... o sen är det dans precis
hela kvällen, till och med en dans under pausen
till inspelad pausmusik. Och det var gott om
dansutrymme mest hela kvällen, så jag fick ta ut
svängarna ordentligt.

Och jag klarar inte av att dansa på sparlåga,
det är full gas hela tiden. Egentligen orkar jag
inte dansa efter paus, men gör det ändå.
typ. Tack alla dansälvor.






"Shut up & Dance !!"

styrdansPosted by tomas lundin Mon, January 22, 2018 00:19:43
...
I prickig 50-talsklänning steppar hon sidledes
å tillbaka, ett professionellt dansbandsleende har
applicerats på ansiktet innan första upptakten till första
låten slår sina fyra slag med trumpinnarna.
Musiken är klanderfri, bra låtval som gör att jag rycks med i
musiken som får mina dansben och fötter att vilja dansa.
Det är Martinez på Bollsta Bruk, och sångerskan Sandra Estberg.
Första timmen, pratar de flera gånger bort massa tid i nån
slags presentation av nya låtar på repertoaren, det går flera minuter
mellan låtarna och jag tänker blygt men otåligt:

"De är väl inget j-a seminarium, spela för h-vete !" smiley

Det är inte fullt så fullt som arrangörerna säkert hoppas på,
och till en början, vid en första anblick på dansgolvet
blir jag lite orolig att jag dragit en nitlott
i danslotteriet, när det kommer till att få dansa mycket
och få dansa med damor jag gillar att dansa med.

Men jag tar mitt sargade Gösta-Gigolo-hjärta ut på dansgolvet,
and then I do my magic, och dansälvorna trillar in en efter en,
det malplacerade mellansnacket upphör från Sandra,
och jag kan med liten blink, och glimt säga åt kvinnan
som för stunden är i mina armar och social-pratar för mycket:

"Shut up and dance!!!"

Det leende som kommer på mina läppar är dock
inget professionellt dansleende, utan går inte att stoppa,
när jag mitt i foxen drar runt i några Hambo-snurrar.
Och kvinnor runt om dansbanan som längtansfullt,
främst tittar på mina fötter. Och mina skor är inte sååå vackra,
utan billiga lättviktsskor för tvåhundra kronor på Lidl.
Då tillåter jag mig att må bra över den uppmärksamheten,
när man får vara "kung för en dag"

Men även om jag fajtas med motstridiga känslor inuti,
inte vågar tänka minsta lilla attraktion, inte vågar
ge mitt hjärta hopp bland alla dansänglar...
så ser jag till att skjuta allt sådant ur huvudet, och ur hjärtat,
och dansar med passion till musiken, och med kroppen,
men hjärtat slår bara varannan slag under danskvällar.

Sista timmen, när halvsekelgamla Gösta-Gigolo-ben
är fullständigt urlakade på energi, och går på reservtanken,
eller "ångorna" som man säger. Nä då har de jävlar i mig inte
nå mellansnack mellan låtarna när gubb-skrället behöver andas.
smileysmiley
Och ökade tempot till näst intill o-dansbart på de två näst sista
låtarna gjorde de oxå. Men det är mina halvsekelgamla påkar som
protesterar över att inte fått sitta en enda dans.
Det utsvultna egot suger i sig så gott det kan av att ha hittat
en plats i livet där man är något så när eftertraktad,
om än det månne vara för min kropp... min danskropp.

Magi men med fötterna på dangolvet (jorden)

styrdansPosted by tomas lundin Thu, January 04, 2018 16:31:19
...
På väg

Något tätt packade rymdes 5 st förväntansfulla
dansare i Gunillas stora limousin ...
ja .. eller lite mindre mellanstor personbil iaf.
Ganska gäspigt och segt i delar av baksätet,
även jag då. Glada över en fantastisk uppslutning
till Lejonssons fantastiska arrangemang,
huttrade vi oss fram till entrén, och sen var det bara
fullt ös hela kvällen i 5 timmar, vilken gudagåva
att få dansa sig mätt på kärlek.

Det hade gjort mig än gladare

För ett kort ögonblick höll jag på att bli än lyckligare
när jag i ögonvrån trodde mig se Egon Edmark, från Gafsele
med sina geniala slowbugg och sitt gemytliga sätt.
Men det var bara en blek yngre kopia av danskungen,
Allas vår danskung som åkte på en stroke för ett år sedan.

"var bandet bra"?


De flesta dansband är duktiga att spela,
och oftast är det bara huruvida låtvalen faller
en i smaken som avgör huruvida vi kallar dem för bra band
eller inte. Men Blender.... Maria i Blender. Hennes sång
ger mysrysningar upp efter ryggraden,
och gör dansupplevelsen näst intill religiös
i vissa ögonblick. När hon sjunger "Minnen från lyckliga da'r"
är lyckan total för en liten, liten stund.
Jannes slut-balllad "Här" med text av Ingela Pling,
var oxå en höjdare.

Självlysande kan man bli

Fortfarande gör dans väldigt många människor självlysande
av närhet, motion, socialt umgänge, tillhörighet,
och sist men inte minst ren dansglädje.

Sett med nya ögon


Men jag ser kanske något annorlunda nu på styrdans,
kanske för att jag ser annorlunda på mig själv,
för att jag blivit golvad i livet nån gång för mycket kanske ?
Och om än det var med lite glimt, självboost och
humor jag förut godtog epitetet "dansgud".
Så gör ett fall från hög höjd så mycket mer ont.
Nu var det inte alls dansen som orsakade mitt "fall",
men det var en sweet bubbla att gömma sig i.

Som älskar att dansa...igen

Jag är givetvis ingen Dansgud !
Jag är bara en man, förvisso en rätt fin man,
en gubbe, förvisso en rätt klok gubbe, som älskar att dansa,
och må hända enligt tillräckligt många är märkbart
duktig på det. Och delvis är jag bra på det för att jag älskar det,
och för att jag dansar till orden, dansar till trummorna,
dansar till sången, dansar till 4-basen.
För att jag kommunicerar när jag dansar, med danspartnern,
via kroppen, dansstegen, musiken takten och passionen,
och med själen. För att jag lever dans, när jag dansar.

Småler ändå över ....


Men jag småler fortfarande åt de olika skådespel som förekommer
på dansgolven, med för egen del lite ensamhetsbitter underton.
Jag ser numer ganska fort vilka danserskor jag förut
trodde var en vinst att få dansa med, men nu inser att de är
fagra skådespelerskor, med statusagenda, sexuell agenda,
ekonomisk agenda. Som vet att använda sitt överflödiga
självförtroende att få det de vill ha, vilket sällan är
fråga om danskvalitet. De är förvisso i minoritet,
men jag har lärt mig.

Jag bjuder ej längre upp dessa porslinsdockor
utan hjärta. Jag bjuder nu upp riktiga kvinnor
med omtanke och dansglädje. .. i den mån jag ser
bortom det ytligt uppenbara.

Jag småler även åt tuppbröstade hunk-lunkare
med oproportionerligt självförtroende.
Jag kan fortfarande även tillåta mig le något åt 120
kilos herr-bulldozers som aldrig haft ett roder på sitt ekipage.
Även dessa är gud ske pris ytterst sällsynta nu för tiden.
Desto vanligare då med yviga en-gång-om-året-buggare,
som inte har så stor koll på vart de skickar iväg sin partner

Snitslad bana


Men för det mesta snirklar jag mig likt en gammal skruttig gasell
igenom massorna av dansekipage med lätthet, utan att min
tillfälliga danspartner behöver ta smällar.
En el två ggr per kväll kan hända jag missar jag nån från
flanken, för att gud inte placerade ögon i nacken på mig
när mindre talangfulla och hänsynsfulla snubbar,
snubblar fram i tillvaron.

Men mest av allt ...

Men mest av allt ler jag i rena glädjen över att dansa,
Och jag dansar med de som respekterar mig,
och de som jag tycker om att dansa med,
och har lagt det dåliga samvetet på hyllan för alltid.

Underkvällen gled för övrigt någon enstaka dansälvas hand
ned till undertecknads lite mer erogena områden,
#Nice
DN, AB och ETC !

Tack, tack och tack !

Tack till snubben som lämnade företräde vid en trång
dans-situation med en handgest. Vilket var första gången
under mina 30 år på dansgolvet.

Tack alla godhjärtade, följsamma dansälvor, som förgyllde
danskvällen och fick mig att känna mig lite extra speciell
för en stund. Och tack Carola och Gunilla
för er generositet och inkluderande.

Tack till Lars-Erik Jonsson och Lina med personal
för den Magi ni skapar !
vettefan hur ni gör... men magi är det !

..och tack för dansanta fötter !



Styrdans hos Lejonflocken

styrdansPosted by tomas lundin Thu, January 04, 2018 02:32:10
...
Jaha ja ett halvt sekel gammal dansgubbe
for iväg på dans i Ramvik, med fantastiska Lejonsson
som dansarrangörer, Blender och Jannez som dansband.
Jag hade tom sett fram emot det, och känner mersmak
efteråt, det var längesedan. I might just be back !

Underbara uppbl... ja menar underbara Carola och Gunilla
var högst delaktig till en återuppstånden dansglädje,
en fd dansgud, numera en Gösta gigolo med på slutet av
danskvällen smärtande benmuskler.

För ovanlighetens skull var det ett överskott på tjejer/kvinnor,
på dansgolvet smiley... så vi fick väl ligga i extra mycket, vi gubbar
som ändå räknas till någorlunda dansanta.

Jag är för trött för att skriva så mycket mer för tillfället,
kanske blir mer sen, eller inte.





Styrdans - Det hedrar honom

styrdansPosted by tomas lundin Sat, October 07, 2017 00:26:17
...
Det mesta var avslaget ikväll.
Jag kompenserade att jag kom sent
med att gå ifrån lite tidigare.

Några gick av outgrundliga skäl ,
inte ifrån fikaborden, lite finare folk, kan jag tänka.
De förväntade sig kanske bli uppbjudna där uppe,
eller ville inte dansa.
Några duktiga danserskor var på plats,
några isprinsessor, en danssugen Sjödin.
Vi var några fler på dansgolvet,
än de var på scenen.

Snart är nog dansen i Sollefteå ett minne blott
skulle jag tro, precis som de affärslokaler som ratas
för Birsta och internet.
Jag vet inte.... jag känner inte längre för att åka 15-20 mil,
och komma hem mellan 03.00 - 04.00 på natten,
så länge det finns dans 5 minuter hemifrån.
Och när de nära danserna försvinner,
då hittar jag på nåt annat roligt att göra.
Varför åka över ån efter vatten ?

Den eminente dansarrangören Lejonsson,
tillika godhjärtade mannen Lars-Erik Jonsson,
har uttryckt full förståelse för när vi dansare
är lokalt lojala. Det hedrar honom.

Det enda som inte var i närheten av avslaget,
var Erika, sångerskan i Drifters.
Jag börjar bli mer och mer säker på att hon har ett
laddningsuttag nånstans på kroppen, och att orkestern
sätter henne på laddning på en stol, drar ur sladden och
sen är det 110% urladdning på scenen,
oavsett mängden inlösta.
hur professionellt är inte det då ?!
Duracell got nothing on her !

Klockan 24, mitt i dansbandsrefrängen,
började jag därför tänka på refrängen.

Jag vill passa på att tacka min polare Martin för
Buffé på Hallstaberget, efter musicerande,
och burit möbler åt dotra hanses. "Söstra mi"



Styrdans - Lejonflocken levererar ....

styrdansPosted by tomas lundin Thu, August 10, 2017 02:12:14
...
Jo Patrik frågade om jag skulle med på dans igen.
Jag hade inte tänkt det faktiskt.
Men jag tänkte att jag inte hade nåt bättre för mig.
smiley

Efter djupdykningen jag gjort under 1½ år,
så känns det inte verkligt nästan,
att jag skulle fara på dans.
Och 2 ggr dessutom.

I lördags var kul,
men jag kände inte sug efter mer efteråt.
Men idag... idag hörrni, så var det ett Lejonsson-arr.
Och Lejonsson och Lejoninnan gör magiska danskvällar.

Bara en så grej att efter lång frånvaro för mig,
så sticker "Lejonet" ut huvud och lejonman och ger en välkomstkram
Det är inte "bra affärer", det är inte "företagssmart",
det är ren danskärlek.

När jag sedan pratar med vackra godhjärtade lejoninnan,
om hur magiskt jag tycker det var.
så svarar hon att de försöker leverera en känsla,
utöver allt det hårda arbete de lägger ner.

Ja Lejoninnan, och Lejonet ...
den känslan ni levererar kallas kärlek,
tack för en underbar kväll

90 % riktigt bra danser i kväll,
1 % katastrofdans, (den sista dansen)
Och resten magiska, var av en av dessa outstanding

Styrdans - Lejonflocken levererar .... kärlek !

Styrdans - hade bara Egon varit där så....

styrdansPosted by tomas lundin Sun, August 06, 2017 00:37:11
...
Min moster säger alltid, när hon får liten bebis i famnen,
på äldre dagar, att fast det känns ovant, så

"armarna minns"

Så var det för mig när det gäller dans.
Benen, kroppen mindes... leendet mindes.
För egen del kändes det som det var igår,
och jag tror dans-gudinnorna kände detsamma
Och konditionen höll mycket bra hela kvällen.

Tidigare idag gjorde jag ett inköp.
jag köpte min livs första rakapparat.
Har alltid kört med hyvel tidigare.
Och testade köra lite i nian, det mesta gick bort.
Det var ju iofs en billig apparat.

Och eftersom svettlukt sätter sig i hårväxt under armarna,
så ville jag prova hur min livs första rakapparat fungerar.
Den måste ju vara mildare mot armhålorna än hyvlar,
tänkte Kai-Tomas. Men Kai-Tomas hade fel.
Stora röda svidande rosor under armarna,
med deo som gjorde att det sved ännu värre.

Och när jag gick och frågade en jag blivit tipsad om att hon
kunde tänkas ha nån salva, så satt hon tillsammans med två
andra tjejer, och tre killar.
Och ni skulle sett ansiktsuttrycket på killarna när jag berättade
att jag rakat mig under armarna. Hela deras machoimage blev
hotad av situationen, de tittade på mig med avsmak "En karl
som rakat sig under armarna !!??" "Han har säkert på sig
regnbågskalsonger också" "var på er vakt grabbar"
De lyckades lätta o¨på den för dem jobbiga situationen,
och drog nåt "manligt" skämt om silvertejp under armarna.
smiley

Det är fascinerande det här med "manlighet".
Även ikväll fanns det några som hade dröp av tillfogat
testosteron, och arrogans.
Såna som inte behöver kunna dansa för att få dansa.
Såna som inte behöver kunna dansa för att få det de
kommit dit för egentligen, och som får det de kommit dit för,
egentligen.
smiley

"Hunk-lunken" som dansstil är fortfarande i bruk,
fick jag bevittna. Sen tycker jag det var lite spännande att Spock" från startrek hade lämnat Enterprice och farit på dans i Långsele
smiley
Eller åtminstone var där en look-a-like... nä det var nog Spock. Jag stannade dock inte tills han blev upp-beamad till moderskeppet

Spensalva (Helosan) blev en mjuk och fin avslutning på en perfekt
comeback. Jag tror dessutom att jag mognat lite sen sist,
bryr mig mindre om världsliga ytliga ting, eller vad andra tycker.
Jag påminde mig själv om att ha roligt och le, och ha det bra,
inte ta ansvar för om andra blir besvikna över att inte ha blivit
uppbjudna. Inte bry mig om ifall nån enstaka tror sig vara förmer
än mig. Och inte bry mig om ifall nån markerar "hit-men-inte-längre"
trots att jag inte är intresserad av något annat än dans för tillfället.
Jag har mognat något lite till.

Mycket var precis som när jag senast dansade.
Överrepresentation av tjejer, och blickar som följde mina fötter.
Kvinnors lite dans-drömskt...mäns lite surt avundsjukt
Hade Bara Egon från Gafsele varit där oxå,
så hade jag varit rakt igenom nöjd.
Saknar Egon !


Styrdans och vänners kärlek

styrdansPosted by tomas lundin Tue, July 26, 2016 01:06:28
...
Jag har just dragit ner persiennerna,
och sagt godnatt till min paradisliknande vy.
Jag kan se paradiset vi lever i, alla kan inte se.
Jag är glad över mitt nyslipade, och nylackade,
egenhändigt tillverkade köksbord, som jag knappt använder.
Jag äter oftast vid Datorn/TVn...
men det är vackert, det är mitt, och jag har gjort det.

Jag är glad över solen som skiner över Sollefteå,
och regnet som faller och ger oss liv. Jag är glad över
att jag visar mig själv mer respekt sedan flera månader,
gradvis mer och mer. Jag är glad över ny bär-frys, över ren diskbänk.
Nya vattenblandare i badrummet.

Just nu, medan jag skriver, spelas slumpmässigt, "Härligt"
med Perikles, och det snörper lite i hjärtat av saknad av dansen.
Jag är inte där än, jag längtar tillbaka.
Mörka sommarkvällar och dansglädjen
efter att ha bränt ut den sista kilojoulen energi
ur min dansande kropp.

Jag saknar kärleken, den kärleken som fanns i mitt bröst,
den vänskapliga kärleken, den tillitsfulla kärleken.
Kärleken från ett barns uppriktiga skratt. Att känna kärleken
från vänner som bryr sig om mig.
Världen förändrades inte över en natt.
Mina vänner försvann inte, den kärleken försvann inte.
Jag brast bara inuti.

Men något brast i mitt hjärta, och behöver tid att läka.
Jag hoppas att den sortens kärlek fortfarande finns kvar där,
den dagen när mitt hjärta börjar läka, och tilliten växer.
Jag hoppas att dansen fortfarande finns där,
dansmobilen, dansgudinnor, Lejon och Lejoninnor
(Lejonsson) Att dansa är att leva, men utan att hjärtat ler
blir dansen statisk och teknisk, det ska bara vara ren lycka.

Next »