Tomasnyablogg

Tomasnyablogg

nya bloggen


Aladdin

TV/Bio/Video/DVDPosted by tomas lundin Thu, May 23, 2019 10:19:47
...
(Obs ! spoilervarning)
Regnet, det efterlängtade regnet sveper in
över min lilla stad, med tomma butikslokaler,
och en storslagen natur. Halta och lytta människor som jag
som blir kvar efter en migration som pågått sedan
60-talet. Migrationen till storstaden.
Men än mer tacksam är björkarna och lönnarna, gräset
och alla djur, över det grå, "trista vädret"

Igår kväll vid läggdags, kröp det och småvärkte i min kropp,
så jag fick stiga upp och stretcha alla muskler för att
kunna somna. Innan det hade jag knallat iväg på bio
alldeles själv, och tittat på Aladdin, med Will Smith.
Jag gjorde något mycket ovanligt för att vara mig,
jag gick själv, efter inte fått napp på sällskap.
Jag har inga större problem med det det nu,
jag och mig själv är rätt bra kompisar nu.

En Disneyfilm innehåller mycket klyschor,
overkliga drömmar om prinsar på vita hästar,
och undersköna prinsessor. De presenterar också
en hel del lögner om människors godhet och ondska.
Och de goda är oftast vackra, och de onda är fula.

Den stackars inlåsta prinsessan i filmen Aladdin, som
är inlåst, är naturligtvis oerhört vacker. Prinsarna som
kommer och friar klumpiga, korkade och rätt värdelösa.
Och den "riktige prinsen" Aladdin, är en simpel tjuv som
berövats sina föräldrar. Snyft, snyft. Kungar, Sultaner och prinsessor
med allsmäktig makt, vill bara folkets väl. Så är det bara i sagor.
Men även i sagor sägs sanningar. Jafar den ondskefulle,
som vill bli Sultan, var en gång en skicklig tjuv som Aladdin,
och sade till Aladdin, något i stil med:

Att stjäla ett äpple gör dig till en simpel tjuv,
men att stjäla mycket, gör dig till statsman"

Jag kommer inte ihåg det exakta citatet, som är bättre.
Sen på slutet i en film år 2019, blir givetvis Prinsessan Sultan
fast det inte går enligt lagarna, och gifter sig med den
godhjärtade tjuven Aladdin som egentligen bara lånat
saker han stulit. Will smith går från blå till brun,
blir frisläppt eftersom Aladdin är så godhjärtad att
han inte önskar nåt för sig själv. Och Will gifter sig och
får två barn med prinsessans tjänarinna, som den vackra
goda prinsessan givetvis ger hennes frihet, och som hör och häpna,
även hon är så vacker att man tappar hakan,
ergo är hon också god.

I verkligheten får prinsessor ut apanage för miljoner, går på fester
och tillställningar, gifter sig rikt, och behöver inte jobba
vanliga jobb. De låtsas bry sig om barn i Afrika, men vill
inte gärna tulla på apanaget för att förbättra deras situation.
Kungar behöver bara vända blad när de är otrogna.
Och det gör inte lika mycket att importerad drottning
aldrig lär sig prata svenska, medan om Irakisk ungdom fått
skägg för tidigt, räknas som simpel tjuv, och får
INTE gifta sig med prinsessan, men väl en enkel biljett
tillbaka till vinande kulsprutor och trampminor.

Trots att prinsessan i Aladdin sjunger en feministisk
upprorssång, och blir Sultan på slutet, och själv väljer
att hon vill ha den föräldralösa pojken som stal hennes
smycken, och hennes hjärta, lyckas ändå Jane Magnusson i DN
se filmen ur detta perspektiv:

”Aladdin” är en musikal och en familjefilm som vill flyga in under radarn och förstöra våra hjärnor. I filmen skall flickor sitta och vänta på att bli gifta, och snubbar skall ha en massa titlar och pengar för att få ligga. Och är man en svart man som Will Smith, så måste man målas blå.Det är så mycket som är reaktionärt med denna film så man skall absolut inte ta med sig barnen för att se den. Man skall nog inte ta med sig en dejt heller. Skall man gå själv? Nej.

Så jag undrar vilken film hon sett,
och om hon tog fel glasögon vid Kassan,
där man fick välja 3D-briller. Tom när prinsessan
blir Sultan på slutet, så är prinsessan den kränkta
i Janes ögon och att Will Smith
målas blå blir enligt henne en ras-grej.
Det är nästan makelöst innovativt av henne.

Själv, trots att jag nu i bloggen kanske analyserat
sönder en enkel underhållningsfilm, vars enda syfte skulle vara
att roa, så underhöll filmen mig. Och grep tag i romantikern i mig,
men jag blev mest tårögd när anden blev friad, på bekostnad
av Aladdins ego. Jag lät mig villigt förföras av denna orealistisk saga.
Det var därför jag valde att se den. Jag visste precis vad som
skulle hända, och det blev ett lyckligt slut, vilket var lite vad
jag suktade efter just nu i livet.

The Queen of Katwe

TV/Bio/Video/DVDPosted by tomas lundin Wed, September 05, 2018 00:26:07
...
Fem plus...

... ja det blev betyget på en slags "helpension"
i nöje och omhändertagande under en kväll vid
Röstaringen hos Rolf, Raja och Agnes

Sedan efter mycket bläddrande bland tillgängliga filmer
på bla Netflix, fastnade vi för "The Queen of Katwe"
Och jag blev hänförd... feel good... kärlek,
familj, stolthet...och mycket Afrika.

Jag gav betydligt högre betyg till filmen än
Rolf gjorde, men han tyckte även han att den var bra.
Filmer ska ju beröra, och ,olika saker berör olika människor.
Jag skrattade mycket, jag log nästan hela filmen,
jag tårades lite grann i bland.

Jag blev inte överraskad, av handlingen,
och frågan är om det behövs ?
Inte för mig ?

Den gav mig allt jag ville ha av en film,
och i vanlig ordning så går jag emot
filmkritiker på tidningar och liknande.
Mitt betyg: 4,5 av 5 möjliga.
Rolfs 3,5

https://film.aftonbladet.se/2017/02/disneys-queen-of-katwe-en-afrikansk-askungehistoria/


The bookthief

TV/Bio/Video/DVDPosted by tomas lundin Fri, March 24, 2017 01:16:15
...
Få filmer, tv-program berör nu för tiden.
Det produceras så mycket skräp. Häromdagen tänkte jag se "the expendables"
då den hade en diger rollista. Men vilken smörja, där man inte bara glorifierar våldet, utan frossar i det, och det finns inte många minuter utan att i detalj visa detsamma.
Jag stängde ganska fort av.

Sedan tidigare har jag några favoriter:"Dansar med Vargar", "Nyckeln till frihet"
"The bucket list", "Kungens tal", "Love actually" "Gran Torino" m fl.

Jag har gråtit till många filmer.
Och nu grät jag underbara tårar till "The Book Thief"
Varenda rolltolkning var fantastisk.
Och filmens replikskifte var mellan far och dotter (adopti)
När de tänkte på judiske Max som de skyddat och tagit hand om.

Liesel Meminger:
I keep thinking about Max, wondering where he is.

Hans Hubermann: Me too. I'm not sure what it all meant. Everything he went through. Everything we did.

Liesel Meminger:
We were just being people. That's what people do.




Bob

TV/Bio/Video/DVDPosted by tomas lundin Sat, February 04, 2017 22:48:07
...
Såg dokumentär om Bob Marley
Sedan tidigare är jag inte något Reggae-fan.
Och är inte frälst nu heller.
Men Mannen Bob Marley,
Enaren Bob Marley,
Lyrikern Bob Marley
och framför allt människan Bob Marley
berörde iaf mig.


Utslagen TV

TV/Bio/Video/DVDPosted by tomas lundin Wed, November 30, 2016 20:53:31
...
Undrar när TV kommer komma på att det går att göra TV utan utslagningsmomentet och konfliktmomentet.

Utan dessa blir det riktigt bra TV jag Lovar

Lite TV-gnäll

TV/Bio/Video/DVDPosted by tomas lundin Mon, October 10, 2016 18:53:44
...
Nu när höstmörkret kommer tidigt om kvällarna
ökar risken att hamna framför TVn.

Jag tillhör ju inte det präktiga klientel människor "som nästan aldrig tittar på TV" (Det är något fint tror jag, att kunna hävda att man aldrig ser på TV eller sitter framför datorn. Vad folk gör istället som är så mycket bättre framgår sällan. Kan man hävda att man arbetar så mycket, bygger på huset osv, så man inte hinner med att se på TV, ja då¨är du nära på helgonförklarad i penga-och-arbetsfixerade Sverige. Däremot låter jag inte TVn styra andra aktiviteter, som det är för vissa som kan säga ifrån sig promenadsällskap, eller olika sociala aktiviteter för tv-program.

Just nu följer jag inte nån serie direkt, annat än möjligtvis om det passar, CSI Los Angeles, mycket pga av den fantastiska skådespelerskan Linda Hunt.

Kunskapskanalen är en favoritkanal, och reklamkanalerna får mig att vilja kasta ut tvn ibland. Intensiteten på reklamen bara ökar, och blir aggressivare o aggressivare.
Utan reklamkanaler skulle jag iofs missa Linda Hunt och en del fotboll, men frågan är om det kanske skulle vara värt det.
Det finns så mycket sklräp, så jag kan inte börja lista ,upp det på bloggen, skulle ta för mycket tid och energi. Men värstingtoppen i dålig TV måste ändå vara

- Wahlgrens värld
- Paradise Hotel
- Arga snickaren
- Million dollar listing New York
- Bobs burgers
- Förrådsfyndarna
- Svenska hollywoodfruar

Bäst:

- CSI Los Angeles
- All sorts sport
- Da Vinci-koden (film)
- Dokumentärfilmer
- Castle
- Spårlöst

Äntligen får jag idka ytligt gnäll - Eurovision song contest "inspirerar"

TV/Bio/Video/DVDPosted by tomas lundin Sat, April 30, 2016 01:50:41
...
Nä nu känner jag för att vara ytlig och uppröra mig över nåt som inte är värt att uppröras över....typ eurovision song contest. Det i sig är väl ett tecken på att jag återhämtat mig någon promille från mörker och depp.

Den svenska melodifestivalen till att börja med är näst intill outhärdlig av flera anledningar. Den största anledningen är att den dras i långbänk, i flera delfinaler och till råga på allt en "andra chansen" så man jett höre på skiten ytterligare en gång, om man nu skulle vara lagd åt det hållet att man vill följa den svenska melodiplågan. Och orsaken till det är ju givetvis och självklart den att det ska mjölkas pengar i telefonomröstningar så mycket det bara går. Ve och förbannelse över den dag de övergav det otillförlitliga gamla systemet med 100 % jury som alltid valde "fel låt". Åh vad man längtes tillbaka. TIO låtar EN tävling. Det var fest... inte kommersiell kapitaldammsugare. Jag har inte orkat se på ett enda program av de svenska i år .......... heller.

Förut om åren har jag ändå fascinerats något mer av den stora Europeiska schlagerfinalen, som det då var. Nu är det ju en "song contest" gudbevars. No more schhhhlager in dö Jorååp inte. På den tiden var ju artisterna tvungna att sjunga på sitt hemlands språk, vilket möjligtvis missgynnade våra älskade grannar i öst. Men samtidigt gav det oss exotiska obegripliga språk, där man kunde drömma sig bort till andra kulturer, och varje låt var unik. Nu skriver svenskar låtar åt Azerbajdzjan, på Engelska. Jag minns från 1989, när det började ruckas lite på språkreglerna, när Jakob Dahlin var svensk kommentator för den stora Eurovisionen. Då han högst ironiskt, med hurt-glad röst presenterade vinnaren, "och nu den typiskt serbokroatiskt klingande vinnarlåten "Rock me baby".
Nu mer programmerar man en dator, med ett enda möjligt tempo i Techno-takt, att kläcka ur sig floskler om kärlek, sjungna av fotomodeller, i onaturliga kläder likt rymddräkter. Medioker sång eller sångare funkar till vacker artist, men inte tvärtom.

Nåja ... jag kände ändå trots detta för att, efter en vinter i ständigt mörker och sju svåra olyckor på följd, bli lite ytlig, gnällig och fördomsfull :)
Så jag satte mig att titta på "inför Eurovision song contest", med Christer Björkman som programledare. Panelen som består av Oscar Zia, Njol Badjie från Panetoz, Helena Paparizou och Wiktoria Johansson.... får mig att fundera över kriteriet för att få vara i denna panel.

Man ändrar sitt betyg på uppspelad låt i protest mot att den bredvid ger för mycket eller för litet. Den unga blonda lockiga har ett ordförråd på högst tjugo ord, varav några är "typ", Öhhh" tråååkig låt" nämen ...öhh bra". H.P ville inte tycka illa om någon låt. Njol fick nästan till ett eget tänk ibland, och Oscar tänkte nog mest ... "syns jag tillräckligt i rutan nu"

All denna negg från mig, kan vara tecken på ålderdom, eller för mycket smak och intelligens. Rent smakmässigt var en av de låtar panelen tände till på mest var Frankrikes, vilken för mig var den slätaste, mest intetsägande, förprogrammerade, massproducerade popppp-låten av dem alla, sjungen på ... Engelska. Men åter igen, det kan vara åldern....

Det är nästan så att jag hellre sett Lille-Babs i panelen, och Anna Book... men bara nästan. Förmodligen är det så att de som har nån slags kapacitet och kunskap att bedöma detta spektakel har självrespekt nog att säga nej till panelsittning.



Gubben i ettan och Delfinpojken

TV/Bio/Video/DVDPosted by tomas lundin Tue, April 26, 2016 12:40:53
...
Ta mig tusingen, fick jag inte rätt angående snön som kom igår. Nästan helt borta idag, och världen gick inte under pga av snö i April.
smiley

Det är ju inte lätt för mig att hitta meningsfull sysselsättning alla gånger. Det blir ofta en följd av att man går in i väggen mentalt. Nu är det något bättre än i vintras, men fortfarande inte helt lätt. TV hade ju lätt kunnat vara till hjälp med att tänka på nåt annat för en stund kan man tycka. Men när man blir överkänslig för våld, elände, intriger och ja tom romanser blir jobbigt att titta på. Ja då blir det inte mycket kvar.

Men några guldkorn har jag ju lyckats hitta. Sport funkar oftast. Att få se en helt betydelselös fotbollsmatch har för mig varit guld värt under vintern. Då har jag sluppit tänka för en stund. Så ur den aspekten blev den sortens meningslöshet, väldigt meningsfull... åtminstone tillfälligt.

Igår kväll tittade jag på SVT play en underbar dokumentärfilm. "Gubben i stugan"

http://www.oppetarkiv.se/video/1146717/gubben-i-stugan

Den rofylldhet, det jordnära, det enkla, tilltalar mig väldigt. Även om jag inser att jag aldrig skulle klara av att leva så som gubben i stugan. Nä jag är ju "gubben i lägenheten". :) Och jag gillar att komma ut ur lägenheten i stor utsträckning, och i grunden oerhört social. Näst intill ingen konversation i dokumentärfilmen. Gott om fågelkvitter. Lägga in ved i spisen, Ale pärern, lyssna på radion, och stänga av den fort för att det inte var nåt speciellt att lyssna på. Mäta snödjupet och bokföra det med en lite blyerts-pennstump. Hälla upp ett varmt bad, i ett badkar, utomhus, på sensommaren och se på stjärnorna medan man ligger där. Pumpa vattnet för hand. Lite grann påminner det om tiden i stugan med Morfar, när jag och min bror var där som små. Morfar var trygghet för mig. Då var det jordnära sysselsättning, naturnära...

En annan dokumentär jag gärna skulle vilja se igen,är Delfinpojken/ Dolphin boy. Jag såg den för nåt år sedan på SVT tror jag, men den verkar vara väldigt svår att få tag på i DVD format. Så om någon vet hur, får ni gärna tipsa. Det är en Israelisk film, och handlar om en pojke som blir svårt traumatiserad och går in i en egen värld. Och med hjälp av en kärleksfull far som tar honom till ett ställe som på nåt sätt interagerar med delfiner, så finner han vägen tillbaka till livet igen.

Nu ska gubben i ettan, ut ur ettan och få lite frisk luft.

Next »