Tomasnyablogg

Tomasnyablogg

nya bloggen


Om jag bara får vara den jag är.

kärlekPosted by tomas lundin Mon, April 15, 2019 22:35:21
...
Om jag bara får vara den jag är.
Vid det här laget borde det vara tydligt.
Jag är Tomas, ingen märkvärdigt,
men ändå helt fantastisk.
Om bara de såg det, och förstod,
att vad jag behöver, är inget märkvärdigt,
inget storslaget. Bara få vara den jag är,
och kanske få en stolt blick.

Jag är ingen märkvärdig, och det säger jag med
allra största stolthet och acceptans. Jag behöver inte
vara nån märkvärdig. jag vill bara få vara mig själv,
och kanske nån som ser på mig med värme i blicken.

Jag är fullständigt ointressant, utan ambitioner,
utan attraktiva karriärs-ok, utan ekonomisk trygghet,
utan utlandssemestrar eller sommarstuga.
Om de bara såg bortom det, in i en rätt så
vacker själ, om jag får säga det själv.
Jag vet jättemånga som skulle hålla med mig om det,
men ändå inte kan vara utan det andra.

Jag är ganska tråkig faktiskt, kan inte strö pengar omkring mig
i förströelser som folk vill ha. Jag är faktiskt ingen märkvärdig
människa. Och jag gillar mig själv för det.
Jag gillar det verkligen.
Det är okej, jag vet vad som krävs,
och jag har det inte. Men så är det ändå den jag är,
och den jag vill vara.

Om jag bara får vara den jag är.
Kanske få en kärleksfull blick.


När jag tänkte på kärleken

kärlekPosted by tomas lundin Sun, April 07, 2019 21:48:37
...
Alla drömmar om kärlek,
som gick om intet och slukades
av dimman till kvällningen.
Jag föreställde mig kärleken som en
hamn i stormen. Jag föreställde mig
kärleken som att hitta hem.

När jag tänkte på kärleken,
tänkte jag mig att hon såg på mig
med självklarhet och innerlighet.
Jag föreställde mig hur jag var hennes
vapendragare, och hon stod fast vid min
sida när det blåste.

När jag drömde om kärleken, såg jag framför
allt framför mig att få bli gamla tillsammans,
där jag bakade brödet till vårt frukostbord,
och du stickade mig en mössa.

Men jag vet inte om Amor bara är dålig
på att sikta, eller om han väljer
slumpmässigt. Livet är ju inte rättvist.
Det kan vara ett paradis, det kan vara ett helvete,
det kan vara långtråkigt, och småkul.
Men det är inte rättvist, inte för någon.

Och med den förlorade kärleken,
dog även drömmen om att få slösa kärlek
åt gemensamma barn. Trösta dem när de ramlat och
slagit sig. Tjata på dem, småbråka med dem,
Ha middag tillsammans. Och äta mitt nybakta bröd,
med deras mammas stickade sockor på.

Följa med dem på deras första skoldag,
vifta med flaggor och ballonger på deras examen,
och släppa dem för vinden som så starka självständiga
individer som bara möjligt, när de flyger ut ur nästet,
och ska prova sina vingar.

Jag har snart i praktiken ingen släkt kvar,
och har aldrig haft nån familj. Och uppriktigt sagt
skiter jag i om det kommer nån på min begravning,
vilket iofs är tveksamt.

Det är nu jag lever,
det är nu jag vill älskas, andas, skratta
och gråta. Och om nån minns mig efter jag
knackat på hos sankte Per i förhoppning om
insläpp... spelar heller ingen roll.
Det är om nån minns mig idag, och imorgon
som betyder något. Men, livet är som sagt var
inte rättvist.. inte för någon. Livet är !
Och döden kommer !... för oss alla.

Jag unnar mig någon overklig romanrisk komedi
någon gång ibland, men inte så ofta. Det är
inget jag knarkar, men jag vill ändå
ibland få drömma, den omöjliga drömmen.
För utan drömmar, finns inget hopp,
och utan hopp finns inget liv.

Sandra Bullock och Meg Ryan och Maura Tierney,
är några av mina drömska Hollywood-älvor.
Men sen är filmen slut. Och mitt enorma
arbete med mig själv till trots,
så går jag och lägger mig ensam,
och äter mitt nybakta bröd själv till frukost,
med Mosters stickade strumpor på.
Och har det ganska bra ... men utan kärlek.



Aldrig så vacker att

kärlekPosted by tomas lundin Fri, March 29, 2019 00:46:34
...
Tro ej ett endaste ord,
från mina läppars bedyrande.
De talar inte mitt hjärtas språk,
när de skämtar om ensamhet.

Det gråter, mitt hjärta allena,
tyst, tyst i min längtande kropp.
Längtar efter att bli sedd,
längtar efter liv.

Hjärtat som aldrig slutat längta,
men vem vill älska mig ?
En fattig trubadur, en narr,
med lapptäckes-hjärta.

Aldrig så vacker att,
någon velat stanna hos mig.
Aldrig så älskvärd att,
någon stridit för min själ.

Tro inte för ett ögonblick,
på mitt ihåliga skratt,
Det är bara en hägring,
som egentligen är rädd.

Tänk att vara älskad ändå,
om jag finge dö,
och veta att jag var älskad ...

... en endaste gång

Trasdockor och vackra krulltottar

kärlekPosted by tomas lundin Fri, February 22, 2019 20:02:39
...
"Then darkness took me, and I strayed out
of thought and time, and I wandered far on
roads that I will not tell....
but it was not the end".....


Livet är underbart,
livet är också outhärdligt,
det är kargt, det är ett paradis.
Det är sällan eller aldrig rättvist.

Det liv jag fick, var detta,i den kropp jag fick,
med den själ som formades av tid och människor,
som jag inte alltid valde. Livet och några av
de jag inte fick välja, formade min till synes
okrossbara, bräckliga själ. Jag är vad jag är.

Jag träffar i livet, så många olika sorters själar.
Det är ogreppbart, bortom alla begrepp.
Många predikar positivitet som ett oavslutligt mantra,
och förbannar de som inte förmår. När i själva verket
det är ett konstlat budskap som inte kommer från hjärtat,
utan utifrån desperation, oförmåga att känna på sorg,
saknad och andra ingredienser i livet.

Andra är som Cecilie Skog, ett krulligt, orättvist,vackert
yrväder full av kärlek och äventyrslusta som bara måste ut.
Verkar vid första anblick helt orörd av tidens gång,
helt oförstörd, som ett arktiskt landskap på Svalbard,
men en sprudlande varm källa inuti.
Med livliga ohjälpligt nyfikna ögon,
och skuttar ur sängen var morgon som Solan i
animerade filmen "Flåklypa grand prix".
Hon predikar inte ... hon är !

Och sen alla trasdockor som vandrar omkring på vår jord,
som livet farit fram ganska ovarsamt med. Några * har gått
på glödande kol, simmat igenom syra, och fått ryggen piskad
fri från skinn.
* Men många av dessa hittar vi jordens samvete,
bland dem hittar vi mänsklighetens viktigaste ingrediens.
Vi hittar empatin.... utan den, hade inte människan överlevt,
inte heller utan krulliga, orättvist vackra yrväder,
som bara är !

(* bildligt och bokstavligt)

Men alla drömmer vi om kärlek.
Alla drömmer vi om att bli sedda och älskade.
Men det kan nog vara lättare att älska ett
krulligt, vackert yrväder med oförstörd själ,
än en trasdocka med stickig offerkofta.

Alla trasdockor drömmer om att få en mjuk
värmande kofta, att vara ett varm sprudlande källa
i ett oförstört landskap, som inte går att låta bli att
älska. Men trasdockornas gåva till livet och människorna
är troligtvis empatin. Att se den som snubblar till
och är på väg att falla, och fångar upp.
Men empatin är inte smärtfri, inte gratis,
det kostar på...

Men alla drömmer vi om kärlek....
...även trasdockor, speciellt trasdockor !


Jag bryr mig inte, intalar jag mig själv

kärlekPosted by tomas lundin Wed, February 20, 2019 02:45:00
...
Förlorade hjärtan i en hjärtlös värld
Alla ser mitt leende, och några får en hjälpande hand.
Jag skrattar bort kärleken, och låtsas som
om jag inte behövde den.

Men nu i natt när jag ska blunda och sova,
så griper en kärlekssång tag i mig, och påstår
att man inte kan leva utan kärlek.
Och för ett ögonblick lyssnar mitt hjärta,
på tonerna som vill älska, men inte får.

Det fanns en tid då jag lät mig själv bli förälskad,
jag drömde om kärleken, nästan trodde på den.
Då lät jag mig drunkna i en kvinnas skönhet,
men nu har jag satt hänglås på hjärtat,
och förlagt nyckeln.

Jag litar inte på någon längre.
Inte när det kommer till kärlek.
Jag har massor att ge, men jag behöver kärlek,
och tillit, tålamod och fötterna på jorden.
Jag är mycket, men inget som kvinnor
vill ha, behöver. Ingen status, inga pengar,
ingen trygghet, inget arbete
...inget lyxliv som medelsvensson lever.

Jag bryr mig inte, intalar jag mig själv,
men jag ljuger. Men inte speciellt bra.
Varför Gud, gav du mig ett sådant hjärta, som
ingen tycks älska, som inte kan låta sig älskas,
varför ? Om du gjort ett hjärta av sten,
som inte kan krossas så....

Jag vet inte ... det känns som det stelnar
till sten, och resten är bara teater.

Det språk mitt hjärta förstår

kärlekPosted by tomas lundin Sat, January 26, 2019 19:12:22
...
När endast klagande stråkar
talar ett språk mitt hjärta förstår.
Då det enda som är uppriktigt,
är tiggarens bön om hjälp.

När bara femtonåriga barn tar ansvar
för framtiden, och när de törstiga
i parken, visar mest hjärta och
förstånd.

Då när jag sviker den som behöver mig,
då när jag blir sviken av dem jag behöver,
när norrskenet dansar en dans i natten,
till stjärnors bakgrundsmusik.

Då tänker jag på mor och far,
och önskar de hade kunnat skrivit
till mig här på jorden, klädd i vit vinterskrud,
i väntan på våren och nytt liv.

Kanske hade mor träffat herren själv,
och blivit förlåten sina synder.
Kanske hon hade formulerat orden
till en vilsen pojke i en farbrors kropp,
så han fått möjlighet att förlåta henne:

"Kära son, jag vet att jag gjort dig illa,
det var aldrig min mening. Jag älskar dig
över allt annat på jorden. Och för varje tår du gråtit
för mig ber jag tusen gånger om förlåt.
Förlåt, förlåt... förlåt, jag älskar dig min son !"


Och mina bojor som höll mig fången,
låstes upp och tilläts älska och bli älskad.
Och mina sista år i livet, blevo av lycka
och kärlek .... till livet.

När endast klagande stråkar
talar ett språk mitt hjärta förstår.
Då det enda som är uppriktigt,
är flyktingens bön om hjälp.

När bara femtonåriga barn tar ansvar
för framtiden, och när de törstiga
i parken, visar mest hjärta och
förstånd.

Min dröm och naiva längtan dansar i natten
med älvor i det gröna norrskenet.
Himlen gråter små vita iskristaller,
som lyser upp mitt slutna hjärta,
och ger det hopp om liv...

....trots allt, trots allt



Älskas lite

kärlekPosted by tomas lundin Wed, December 26, 2018 01:05:27
...
Så mycket har förändrats.
Men ändå ingenting.

Jag har tagit mig igenom så mycket,
och kommit ut på andra sidan. Jag har fortsatt
när många andra har valt att sluta.
Och jag har gjort mirakel med en trasig
förvirrad pojkes själ, hittat någon form
av harmoni, små ljusglimtar att leva för.
Och jag är frisk. Och det betyder allt,
fråga den som är sjuk.

Ändå så är jag tom och ensam ikväll.
Trött och sliten, och desillusionerad,
cynisk, och kanske aningen bitter... för nu iaf.

Varför är jag här på jorden ?
Om inte för att älska och älskas ?
Livet är inte rättvist, på intet sätt är det
rättvist. Visst det hade kunnat vara värre
än flera år långa depressioner varje decennium.
Jag hade kunnat haft nån tung sjukdom också.
Och det är ju förresten inte helt säkert att jag
slipper framöver. Jag hade kunnat vara fattig på riktigt

Men det är inte detta det handlar om.
Inte för mig....

Jag är bara ledsen över att jag inte fått känna
mig älskad nån gång i livet. Är det så konstigt det ?
Jag hade så mycket velat vara älskad i livet,
innan jag lämnar in. Varför är jag här på jorden ?
Om inte för att älska och älskas ?

Visst tränger vintermörkret in lite i mitt hjärta.
Och visst påverkar den eländiga julen även mig,
med allt sitt jidder om kärlek, förpackat i egoistiska
försäljningsrekord.

Men...men ....
jag vill ändå älskas lite,
innan jag lämnar in min avskedsansökan
Det är väl inte så konstigt ?




...

kärlekPosted by tomas lundin Sat, December 01, 2018 00:17:44
...
Vart tog de vägen,
alla mina drömmar ?

Här sitter jag nu, och är vad jag är.
Inget mer, inget mindre.
Här sitter en ynklig liten man,
med tårar i ögonen, och saknar
... saknar... saknar

Jag är en tok, som längtar efter det jag
aldrig känt, och aldrig haft.
Men jag kan inte stoppa tårarna när en mor sjunger
om








Next »