Tomasnyablogg

Tomasnyablogg

nya bloggen


...

kärlekPosted by tomas lundin Sat, December 01, 2018 00:17:44
...
Vart tog de vägen,
alla mina drömmar ?

Här sitter jag nu, och är vad jag är.
Inget mer, inget mindre.
Här sitter en ynklig liten man,
med tårar i ögonen, och saknar
... saknar... saknar

Jag är en tok, som längtar efter det jag
aldrig känt, och aldrig haft.
Men jag kan inte stoppa tårarna när en mor sjunger
om








Det vackraste av slut - Here we go again

kärlekPosted by tomas lundin Wed, November 28, 2018 20:16:20
...
Nu är livet slut...

...nej det är det ju inte.
smileysmiley
Men med stor sannolikhet är det min andra halvlek,
men jag har ingen kontroll över när domaren blåser av,
och det är dags att lämna tillbaka det liv jag en gång
fick, fullt av glädje, lycka, ångest och mörker.

Jag har kommit långt här i livet

Jag har kommit långt här i livet,
genom några skärseldar, och ett och annat helvete,
till att nu kunna uppskatta små saker i livet till fullo,
som de allra flesta tar för givet, och därför inte förmår
vara lyckliga över det de har. Jag har nästan ingenting,
med svenska mått mätt, men är i tillgångar rikare än mer än hälften
på detta jordklot. Och mina största största
stunder i livet, är de när jag får ge, och det tas emot.

Mina kattliv

Jag har ju, som jag skrev om i en blogg för ett tag sen
nyligt återfötts till mitt 5:e liv. (länk)
Jag menar givetvis då själsligen. Och om jag är lite kattlik,
så bör jag ha 5 kvar om jag räknar det nuvarande.
Men varje återfödelse kostar i tårar och värk.
I mitt första liv, som förvisso lade grunden till mycket av
svårigheter i vuxenlivet, så var två av mina viktigaste
"terapeuter", ABBA och Och Astrid Lindgren.
Eller kanske mer av ett ljus i mörkret, en tröstande röst,
som nådde fram till en vilsen pojkes hjärta.

Astrid

Astrids berättarröst, som talade direkt till barnet,
och ur ett barns perspektiv, och berörde de
allra svåraste mörkaste ämnen, på ett sätt
som ger hopp, och trygghet i en för många barn,
kaotisk värld med sprit, hot, självmord, hot
och framförallt ensamhet.

ABBA


Och ABBAs toner och ord, träffade mitt hjärta,
och tröstade mig, år efter år. Idag känner jag bara glädje
igenkännande och hel när ABBA-låtar spelas.
Jag känner mig så nära "hemma" som överhuvudtaget går,
för en själsligt "hemlös" man, med en pojkes själ.

ABBAs "Chiquitita" har lett mig tillbaka till ljuset
så många gånger, när mörkret varit kompakt och outhärdligt,
och ingen velat trösta mig. Kanske ... vad vet jag... för
att jag är en man, och inte ska behöva tröstas.
Men jag är ju egentligen en pojke också.

....Chiquitita, tell me the truth
I'm a shoulder you can cry on
Your best friend, I'm the one you must rely on...


En till bra dag

Idag, har varit en bra dag.
Med stretching, kroppsvård och Tomas-Yoga
innan Rolf ringde på dörren och vi gick på halvlång
promenad i 15 minusgrader och sagolikt vinterlandskap.
Rolfs fantastiska sambo, gjorde en gryta med Quorn istället
för kyckling, bara för min skull, eftersom jag inte äter kött.
Jag blir så varm inombords av Rolfs och Rajas omtanke
gästfrihet.

Och apropå ABBA, så såg vi "Mamma Mia - here we go again"
efter maten. Till en början en underhållande feelgood-film bara.
Med en nu för tiden allt för vanlig "smolk-i-bägaren-detalj"
... men också en musikalisk, och rörande höjdpunkt i slutet av filmen,
i en fantastisk duett, som gjorde mig varm, gråtmild avundsjuk
och lycklig på samma gång.

#Jag oxå

Kort om smolket i bägaren, så är det den unkna manssynen
som är vedertagna nu för tiden. En manssyn som kanske tom
åtminstone är orsaken till en del av kvinnovåldet, som för övrigt
är det enda våld som idag tillåts få medialt utrymme idag.
Precis som i filmen "Notting Hill", där Julia Roberts egentligen
spelar en rätt hjärtlös kvinna, men ändå på något vis
framställs som offret, så gör man det igen i Mamma Mia 2.
Det här är detaljer jag börjat uppmärksamma sedan Metoo,
så visst har Metoo förändrat många mäns tankar och agerande
kring jämställdhet, genusfrågor och könsroller, men kanske inte så som
upprorsmakarna hade tänkt sig.

Here we go again

Ja ... here we go again. I Mamma Mia 2 görs flashbacks
tillbaka i tiden, från Donna's tid, där hon i praktiken
träffade, hade sex med tre män samtidigt inom kort period.
(Och innan Metoo, hade jag inte reagerat lika mycket över detta,
om ens över huvud taget) Fine ... jag lägger inga egentliga
värderingar i detta faktiskt. Det är snarare när hon och hennes
väninnor ett par gånger i filmen beklagar sig över vilka svin män
är, då hon upptäcker att den tredje av hennes snabba förbindelser,
redan hade en kvinna. Utan att just reflektera över att hon själv
faktiskt varit med tre män samtidigt. Det är klart att min egen moral säger
mig att man ska vara sanningsenlig. Men samma regler gäller
nu för tiden inte för kvinnor och män. Kvinnor är starka och frigjorda
om de ligger runt... män är tydligen svin.
Jo förstår ni .... jag tänkte ju helt galet där,
att kvinnor och män skulle "dömas" lika. Tokigt av mig.
smiley

Det vackraste av slut

Nåja, det förstörde varken min högtidsstund hemma hos Rolf
och Raja, eller min bra-iga dag. Och musikaliska slutscenen
på filmen mellan Meryl Streep och Amanda Seyfried/
mor och dotter i filmen, är så vacker och rörande
att hjärtat åter blir levande lyckligt och kärleksfullt.
En obeskrivligt vacker scen, både filmmässigt,
och musikaliskt, med ABBA-låten My love, my life

PS

Rolfs otroligt välartade dotter Agnes, kom med en alldeles
fantastisk beskrivning på vad Totalitär diktatur innebär.
När vi vuxna pratade om Kina och Nordkorea, och hur
lite befolkningen får veta om omvärlden:

" Ja där i Nordkorea vet dom inte ens vem Justin Bieber
är... "


Då är det diktatur !
smiley




C'est l'amour C'est l'amour

kärlekPosted by tomas lundin Sun, November 18, 2018 14:28:00
...
Knappt har solen hunnit gå upp,
förrän den trött och seg går och lägger sig
igen bakom Hallstaberget och Österåsens toppar.
Desperat efter solljus till mitt hjärta och sinne,
skyndar jag mig ut att lapa i mig av det som ges,
medan det ges. På vägen hem mellanlandar jag
på det Ådalskt präglade caféet, med fantastiska
godhjärtade och duktiga kurdiska ägare.
Caféet med en kaffepetter som logga, och i taket tapetserade,
ålderstigna tidningsuppslag från tiden då Nya Norrland och
Västernorrlands Allehanda slogs om läsarna.

Där sitter en till en början, allena rödhårig kvinna,
med en lyster som oftast bara lyser hos nyförälskade.
Men till detta återkommer jag senare i inlägget.

"Klick"

Vår ursvenske, folkvalde kung... eller nä just det
infödde kung, med franska gener,
och hans svenska gemål...
eller nä just det tysk-Brasilianska var det visst,
...uttryckte en gång i tiden att när kärlek uppstod
mellan dem, så lät det som en gammaldags kamera.
"Det sa bara klick"

Sådana var sagorna


Ack kärleken, den kärleken,
i dess mest sagoliknande format,
med prinsessor, ofrälse drottnings-gemål,
Kungariken och ädel pur kärlek.
Sådana är sagorna vi växt upp med. Där kungar
är goda och flickor drömmer om prinsen
på sin vita springare.

Fascinerad 10-åring och färggranna träklossar

Av någon anledning, trots att jag idags dato är av
demokratiska jämställdhetsskäl i princip anti-rojalist,
så satt jag för 42½ år sedan på mormor och morfars
grå heltäckningsmatta, i vardagsrummet, och såg på
det direktsända kungabröllopet. Till min då 12-årige
broders stora besvikelse, som hellre vill ut och leka.
Men till min småborgerliga mormors stora glädje.



Vem vet vari min fascination bestod i då.
Endast 10 år gammal, och lekte fortfarande med bilar
och morfars färggranna träklossar.Träklossar som idag
ärvts i generationer. Och som jag själv tillverkat och målat
ännu fler av, för 30 år sedan.
Jag tror att de för närvarande befinner sig hos någon
av mina kusinbarns små barn.
Men kanske var det sagorna om prinsar och prinsessor
som levde i mitt naiva pojk-hjärta,, och ännu trodde att
detta var den "sanna" kärleken, den mest upphöjda
och det som alla, allra helst vill ha.
Eller så var jag kanske lite förtjust i den unga Drottningen.

Kanske i det perspektivet

Jag vet inte faktiskt. Själv växte jag upp med en annan bild
av "kärleken", som kanske inte var lika tilltalande. Minnen av gräl,
tårar, hot och illa dolt alkoholmissbruk. Skilsmässor, och ensamhet,
och se till att morsan inte skulle ta livet av sig.
Det är klart att i det perspektivet kanske jag var i behov av
nån motvikt i synen på kärlek, än om det var i naiva prinsessa-sagor
och rojalistiska kungabröllop i 70-talets kungarike, Sverige.

Om man nu tycker att naiva, rojalistiska prinsess-drömmar
var osunt för bilden av den sanna kärlekens möjligheter,
så ska vi kanske beakta vilka förebilder och sagor dagens
och gårdagens unga växer upp med. Behöver jag säga mer än
Pinsam mamma söker, ... eller ensam mamma söker,
Bonde söker fru, Bachelor, paradise hotel mm, där otrohet
är normen eftersom det "är bra TV"

Glasklart förvirrad över ....


Att jag är oerhört förvirrad inför kärleken,
men glasklar inför fenomenet kärlek, torde de som nån gång
läst mina inlägg kanske ha anat. Och kanske det inte är så
konstigt när allt kommer omkring.

Kanske drog den mot mig leende rödhåriga kvinnan,
med förälskelseutstrålning, genom skyltfönster
omedvetet in mig till caféet, när jag lika väl kunnat
gå vidare och "ramla in på" annat café.
Jag beställde en kopp kaffe och en chokladboll,
utan dadlar i. Och småpratade som alltid vänskapligt med
café-ägaren om väder och vind och mående-status.
Och hävdade att min låg på 82 % just i den stunden.

Log ändå in-och-utvärtes

Jag sätter mig vid ett litet bord i hörnet.
en bit ifrån. Och efter en kort stund kommer anledningen
till hennes förälskelse-utstrålning och sätter sig bredvid
henne. Jag blev varken förvånad eller besviken, det är klart att
en sådan utstrålning beror på oskuldsfull, blåögd förälskelse.
Jag snarare log in och utvärtes. Trots att det kanske är vad mitt
10-åriga naiva pojk-hjärta. innerst inne även för egen del önskar,
och satt och fascinerades över för 42½år sedan,
på mormor och morfars grå heltäckningsmatta.

De är som Disney's Lady och Lufsen vid den Italienska
restaurangen, Med kocken Tony, och puffandes över till varann
köttbullar med nosen, och oskuldsfullt, med krockande nosar
och glittrande hundögon när de slurpar i sig en spagetti.



Jag, som på gott och ont, inte har tydliga regler och gränser
för vad en "normal" nyliberal svensk (läs "vanligt folk")
av idag gör, får en idé, som jag för ett ögonblick tvekar lite inför.
Sätt eder nu ned, kära läsare och håll i er över mitt ur flera aspekter
häpnadsväckande beteende bland folk:

Min tanke


Jag tänker att jag ska erbjuda mig, att med deras mobilkamera,
ta en bild, på dem. Inte min kamera, även om jag tyckte motivet
var oerhört inspirerande, och då pratar jag faktiskt inte om hennes
uppenbara skönhet, vilket kanske vore närmast till hands för
den cyniske moralisten att hävda. Utan jag pratar om motivet
fullt av liv, hopp och förälskelse, i en vacker café-miljö.

Jag tar mod till mig, för att bryta den svenska
sköt-dig-själv-och-skit-i-andra-lagen. Klär på mig och ställer
frågan. En viss tvekan infinner sig för en sekund för en av dem.
Men när jag förtydligar "with your camera, it's for you only"
så får den ena den andre att lysa upp framför kameran,
och "det sa bara klick"... jo det gjorde faktiskt det.

Tomhänt men lycklig


Man skulle kunna tänka att jag gick tomhänt därifrån,
när jag inte ville ha något ut av det själv, i en tid då det
överhängande budskapet, genom mördande ihärdig reklam,
och politik, att pengar och saker är det enda som gör oss lyckliga.

Men jag kände mig bara rik tillfälligt lycklig och upprymd,
på vägen hem. Förälskelsen var deras,
det jag gjorde, skulle i bästa fall kunna beskrivas som kärlek !
Eller ?




Skönheten och Odjuret

kärlekPosted by tomas lundin Sun, September 30, 2018 00:08:54
...
För evigt fången,
bakom murar av tung grå sten.
Hörs en längtan full av liv,
som ej ännu fått känna hur det känns
att vara älskad

Skönheten vandrar i hans drömmar.
Drömmar, fåfänga i en spegels reflektion.
En reflektion av ett odjur endast han ser.
Ett odjur endast kärleken kan tämja.
Och se hans hjärta, med ögon som älskar honom
mer än ord.

Stenmuren stänger ute hån, och hat
men och.... kärleken,
medan rosen tappar blad efter blad,

Där inne bor en prins,
vars rikedom är godhet.
Där inne finns ett hjärta av glas,
som alltid ömmar för dig,
skönheten från byn.

Din skönhet är sättet du ser
på mig, som jag inte vore en best,
utan allt du någonsin drömt om.
Med ögon som får mig att tro på kärleken.

Kärleken bor innanför,
och utanför mina murar.
Men blommar inte,
förrän dina ögon ser på mig,
och mitt hjärta kan öppna dörren
till kärleken.

Bara där finns det liv

kärlekPosted by tomas lundin Sun, July 22, 2018 22:09:30
...
Jag är så lycklig,
när tårarna skingrar
den grumliga dimman.

Jag blir så levande,
när min sorg ...
...får finnas, och synas,
från den ljusa sidan

Jag blir så glad
när jag ser
en faders kärlek,
en annan moders ömhet

...även om det påminner
om ett tomrum, en saknad,
som är där inuti.

Men utan sorgen vore jag död,
Bara i sorgens mylla,
kan hoppet växa.
Bara där blommar kärlek.

...bara där finns det liv

Högsommar-misströstan

kärlekPosted by tomas lundin Sun, July 15, 2018 22:09:49
...
Den tropiska trettiogradiga svenska
värmen har letat sig ner till svala 23 grader.
Måsarna skriar utan för mitt fönster, som jag öppnat
i hopp om att få ner min inomhustemperatur,
vilken för närvarande ligger på 28 grader dygnet runt.

Det är en högsommar utan dess like.
3-4 dagar med några skurar regn på sedan första maj,
och ända till mitten av juli. Och det fortsätter,
och det fortsätter, blåbären ser ut som
knappnålshuvuden, och gräsmattorna är ljusgula och
dammar när man går på dem.

Vid strandens kant

Jag tog ett dopp i älven för tre timmar sedan,
för att svalka mitt överhettade huvud.
Och såg några förgätmigej vid steniga strandkanten,
vars vattenkant inte legat så lågt sedan jag flyttade
till Sollefteå 1987... en vinter då det var minus 39 grader,
när Rolf tog med mig på promenad.

Tycks aldrig hitta hem

Men kärleken i mitt bröst,
tycks aldrig hitta hem. Den lilla pojken
tycks aldrig hitta hem, och få finnas jämte
den empatiske godhjärtade mannen.
Blir inte älskad som varje människa vill,
vill uppleva innan den dör.

Ett hån mot den lille pojken

För den som jag är, som har öron, ögon,
och ett blödande bankande hjärta. För mig
är varje hatiskt ord mot män, en knivdolk
i den lille pojkens hjärta, han som aldrig blev kramad,
inte fick höra att han var efterlängtad och älskad.

För mig är nutidens tävlan om att ha det bäst ekonomisk,
och samtidigt låta som man har det sämst....
i ett av världens rikaste länder... det är ett hån mot
mig och alla övergivna flickor och pojkar som aldrig
fick vara barn, som aldrig fick vara trygga.

Som tur är kommer en höst

Men det kommer en höst snart, och den skall jag välkomna,
när höstregnet strilar ner dag för dag och åter ger
växter, djur och människor det livs-givande vattnet.
Då ska jag dansa under regnbågens färger,
i genomblöt T-shirt och dyngblött hår.
När nätterna återigen blir nätter, och dagarna fortfarande
ljusa, med färggranna löv.

Ingen är rikare

Men kärleken i mitt bröst, tycks inte hitta hem,
Saknaden av en mor jag aldrig haft, lämnar ett ekande
tomrum i mitt hjärta. Tänk de vuxna som någon gång
under sin uppväxt fått höra att de var älskade....
ingen är rikare än dom.... ingen.

Jag kan inte få det jag aldrig fick,
men jag kan inte heller låtsas som jag fått det.
Det hjälper lika lite som att gräva ner sig varje dag
över det faktum att jag inte var älskad,
och därför har ofantligt svårt att känna mig älskad.

Måste hälsa på ibland


Nej jag måste då och då hälsa på i mitt inre,
känna på den sorg som finns där.
Hälsa på det vilsna försummade barnet,
som längtar efter det han aldrig kan få.
Jag måste trösta honom. ,... och ge honom hopp,
fast jag inget har att ge.

Att längta utan hopp

Fast jag inget hopp har om att
nånsin känna mig älskad,
så slutar jag aldrig längta.
Fast tanken på att förbli ensam,
har börjat rota sig allt djupare,
så finns en liten, lite intensiv glöd,
långt inne i mitt bröst ...

... som hoppas, som längtar... som ...

Men jag tänker inte yppa orden ... inte nu !

kärlekPosted by tomas lundin Sat, June 30, 2018 00:04:24
...
- Hallå där hjärtat mitt, hur mår du
där du bultar och slår ?

....jag menar ända innerst inne,
bortom alla positiva, artiga och
skämtsamma svar !


Jo tack ... nog går det väl an

....nej det var det artiga svaret !

Jo ... nä jag är väl både glad och arg,
och lite ledsen emellanåt.

Jag är glad för att ha hittat ut till livet igen,
Och för att jag känner mig bättre rustad
för resten av livet. Och jag är väl ibland arg
över människors likgiltighet inför andras lidande,
dvs likgiltighet inför politik... och på så sätt likgiltig
inför kärlek.... inför andra människor.

Men jag är lite ledsen över min tröstlösa
längtan efter kärlek, som jag gömmer långt ini mig.

Jag tror på kärleken, i alla dess format.
Men jag tror att jag gett upp förälskelse
och tvåsamhet... trots att hjärtat pyr och längtar,
långt, långt innerst inne. Jag är rustad för att
hantera svårigheter, men känner mig inte rustad
för att kunna ta emot kärlek,
dela min tid med någon.
Jag har nog inte ännu träffat den jag ska ... borde ...önskar

... jag vet nog inte hur man gör.

Jag känner mig inte direkt misslyckad,
för att jag inte lärt mig att bli älskad,
men jag känner mig lite bortglömd på nå vis,
lite ...inte fullt ut ...levande.
Bara finns liksom....

Och jag vill nog lite mer än att bara finnas...
men jag tänker inte yppa orden ... inte nu !
Hjärtat säger aldrig mer, men gråter lite när det säger så,
för att det önskar något annat.

Som stjärnorna - Ao ke te la ota

kärlekPosted by tomas lundin Fri, May 04, 2018 09:53:53
...
En scen ur filmen "Dansar med vargar", där huvudpersonen förklarar för medicinmannen hur många vita som kommer att komma till deras land

Dances with wolves:
- Ao ke te la ota (Fler än man kan räkna)

Kicking bird - how many? (hur många)

Dances with wolves: - like the stars (Som stjärnorna)

Kicking bird:
(ser frågande ut utan att svara)

Dances with wolves: - Wi chompe (Som stjärnorna)

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -


Ovärderliga lärdomar


När man som jag, och många, många andra,
kommit ut ur mörkret, mer än en gång,
och än en gång andas den fria luften.
Då har man många gånger fått med sig ovärderliga lärdomar,
främst om sig själv, men även lite större sammanhang,
och människor i allmänhet, och om livet.
Erfarenheter som överbetalda psykologer och forskare,
tonvis med psykologi-litteratur aldrig kan ge oss.

Hur vi finner lycka

Och när jag för närvarande befinner mig i ljuset,
funderar jag lite över lärdomarna av mörkret,
erfarenheterna av möten med människor.
Jag funderar lite över lidande människan alltid
går igenom, varför vi lider, varför vi gläds och
hur vi finner lycka och varför den aldrig består,
likt oftast inte mörkret består.

Olika förutsättningar


Jag tänker på vilka olika förutsättningar vi alla får
med oss från starten, och hur vi kämpar utifrån vad
som givits oss.

Det ekonomiskt "illavarslande" med nöjda människor

Hur mycket eller lite vi nöjer oss med.
Och att det nyliberala högersamhället gillar allmänt missnöje.
De krafter som med alla sina miljoner dollar och kronor,
vill få att vilja ha mer, vara missnöjda,
än hur mycket vi har, så vi ska sträva efter mer ...pengar
.. mer saker

Jag tänker på kärlek

Jag tänker på kärlek, för min egen del,
längtan till det vi kallar kärlek, utan att många gånger
förstå hur stort det är, hur enkelt det är, och samtidigt
så oerhört svårt för vissa av oss.
Jag tänker på mina föräldrars barndom,
på deras föräldrars barndom,
och jag tänker på min.

Meningen med föräldrar

Tanken med föräldrar, utöver att rent fysiskt
bringa barnet till jorden, genom befruktning och
födelse, torde kanske vara att ge barnet
de lärdomar de själva fått med sig.
Att ge barnet den kärlek, de själva fick.
Att ge sitt barn en bra start, och därmed
också fler möjligheter.
Och det torde väl vara att ge liv i dess fulla bemärkelse.

Men när nu inte föräldrarna själva fått den lärdom
de borde fått med sig för ett rikare liv ?
När föräldrarna inte själva, som barn fått med sig den
kärlek de förväntas ge sina barn ?
hur blir det då ?

Då är kanske mörkret din lärdom, krisen din möjlighet

Då tänker jag att det är mörkret,
som kan lära oss om ljuset.
Jag tänker att det är krisen som är chansen,
som är allas stora chans, att förändra sig,
att förändra något.
Krisen är en möjlighet, för att den som krisar
ofta inte har något annat val.

Man kan inte längre välja det som bryter ner en,
man kan inte fortsätta röka när man fått lungcancer,
man kan inte fortsätta äta fel när kroppen väger 130 kilo,
och läkaren gett dig en snar dödsdom.
Man kan inte längre finnas till för alla andra när själen
brutits ner av självuppoffrande och självraderande,
och låtit sig trampas på i ett halvt liv.

...därför blir krisen en möjlighet, en sorts
överlevnads-väckarklocka,
Do or die !

Före detta vänner, nya vänner ...ovänner


Nu när jag för närvarande befinner mig i Maj,
när ljuset och löftet om sommaren står för dörren,
så kan jag kosta på mig att fundera kring kärlek och vänskap.

När man själslig upplever att man inte klarar mer,
när man metaforiskt står på stupets kant och vinglar.
Men samtidigt faktisk befinner sig i den här världen,
den verkliga trista gråa, underbara gröna,
fruktansvärt brutala världen. Den värld som hänsynslöst
bara rullar på, dag efter dag, med människor som tycks finnas
runtomkring, men ändå inte upplevs sträcka ut en hand.

Då funderar jag vad vänskap är, vilka som är mina vänner,
vilka som tycker om mig, vilka som bryr sig om mig,
vilka som kanske till och med älskar mig.
Men än viktigare är nog frågeställningen vem är jag vän till,
vem älskar jag, vilka bryr jag mig mig om ?

... med andra ord: Vad vill jag !?

Jag tex ser inte på någon människa som en ovän,
nån jag stämplar som dålig eller behöver smutskasta.
För mig är det nu mer bara en fråga om att vara med de
som vill vara med mig, respektera de som visar respekt tillbaka.
Och sluta höra av mig till de som inte någonsin hör av sig till mig.
Dessa är inga drastiska ställningstaganden MOT någon som
inte prioriterar någon tid alls för mig. Det är ett ställningstagande
FÖR mig, min tid och de som prioriterar tid och tankar åt mig.
Dessa människor vill jag ge min tid, min hjälp min kärlek.
Och dörren är kanske igendragen men inte nödvändigtvis
låst för dem, vars ointresse jag accepterat
... det beror ju lite på vad de vill oxå.

Som stjärnorna - Ao ke te la ota


Det finns 7 miljarder människor i världen,
1 miljon i min uppväxts Stockholm
och tusentals människor bara här i Sollefteå,
så om någon jag tyckt om, väljer bort mig,
så accepterar jag det, men slutar höra av mig.

...det finns tusentals andra,
som kanske vill vara min vän,
De bortvalda blir inte mina ovänner,
de har ju dessutom redan valt att göra annat med sin tid
med sin kärlek...

Hur många finns det att välja vänner bland ?

Dances with wolves: - Ao ke te la ota (Fler än man kan räkna)

Kicking bird - how many? (hur många)

Dances with wolves: - like the stars (Som stjärnorna)

Kicking bird:
(ser frågande ut utan att svara)

Dances with wolves: - Wi chompe (Som stjärnorna)

Kanske lider vi människor , för att vi ska förstå det underbara?
Kanske lider vi för att vi inte ska förkasta det underbara ?




Next »