Tomasnyablogg

Tomasnyablogg

nya bloggen


Skönheten och Odjuret

kärlekPosted by tomas lundin Sun, September 30, 2018 00:08:54
...
För evigt fången,
bakom murar av tung grå sten.
Hörs en längtan full av liv,
som ej ännu fått känna hur det känns
att vara älskad

Skönheten vandrar i hans drömmar.
Drömmar, fåfänga i en spegels reflektion.
En reflektion av ett odjur endast han ser.
Ett odjur endast kärleken kan tämja.
Och se hans hjärta, med ögon som älskar honom
mer än ord.

Stenmuren stänger ute hån, och hat
men och.... kärleken,
medan rosen tappar blad efter blad,

Där inne bor en prins,
vars rikedom är godhet.
Där inne finns ett hjärta av glas,
som alltid ömmar för dig,
skönheten från byn.

Din skönhet är sättet du ser
på mig, som jag inte vore en best,
utan allt du någonsin drömt om.
Med ögon som får mig att tro på kärleken.

Kärleken bor innanför,
och utanför mina murar.
Men blommar inte,
förrän dina ögon ser på mig,
och mitt hjärta kan öppna dörren
till kärleken.

Bara där finns det liv

kärlekPosted by tomas lundin Sun, July 22, 2018 22:09:30
...
Jag är så lycklig,
när tårarna skingrar
den grumliga dimman.

Jag blir så levande,
när min sorg ...
...får finnas, och synas,
från den ljusa sidan

Jag blir så glad
när jag ser
en faders kärlek,
en annan moders ömhet

...även om det påminner
om ett tomrum, en saknad,
som är där inuti.

Men utan sorgen vore jag död,
Bara i sorgens mylla,
kan hoppet växa.
Bara där blommar kärlek.

...bara där finns det liv

Högsommar-misströstan

kärlekPosted by tomas lundin Sun, July 15, 2018 22:09:49
...
Den tropiska trettiogradiga svenska
värmen har letat sig ner till svala 23 grader.
Måsarna skriar utan för mitt fönster, som jag öppnat
i hopp om att få ner min inomhustemperatur,
vilken för närvarande ligger på 28 grader dygnet runt.

Det är en högsommar utan dess like.
3-4 dagar med några skurar regn på sedan första maj,
och ända till mitten av juli. Och det fortsätter,
och det fortsätter, blåbären ser ut som
knappnålshuvuden, och gräsmattorna är ljusgula och
dammar när man går på dem.

Vid strandens kant

Jag tog ett dopp i älven för tre timmar sedan,
för att svalka mitt överhettade huvud.
Och såg några förgätmigej vid steniga strandkanten,
vars vattenkant inte legat så lågt sedan jag flyttade
till Sollefteå 1987... en vinter då det var minus 39 grader,
när Rolf tog med mig på promenad.

Tycks aldrig hitta hem

Men kärleken i mitt bröst,
tycks aldrig hitta hem. Den lilla pojken
tycks aldrig hitta hem, och få finnas jämte
den empatiske godhjärtade mannen.
Blir inte älskad som varje människa vill,
vill uppleva innan den dör.

Ett hån mot den lille pojken

För den som jag är, som har öron, ögon,
och ett blödande bankande hjärta. För mig
är varje hatiskt ord mot män, en knivdolk
i den lille pojkens hjärta, han som aldrig blev kramad,
inte fick höra att han var efterlängtad och älskad.

För mig är nutidens tävlan om att ha det bäst ekonomisk,
och samtidigt låta som man har det sämst....
i ett av världens rikaste länder... det är ett hån mot
mig och alla övergivna flickor och pojkar som aldrig
fick vara barn, som aldrig fick vara trygga.

Som tur är kommer en höst

Men det kommer en höst snart, och den skall jag välkomna,
när höstregnet strilar ner dag för dag och åter ger
växter, djur och människor det livs-givande vattnet.
Då ska jag dansa under regnbågens färger,
i genomblöt T-shirt och dyngblött hår.
När nätterna återigen blir nätter, och dagarna fortfarande
ljusa, med färggranna löv.

Ingen är rikare

Men kärleken i mitt bröst, tycks inte hitta hem,
Saknaden av en mor jag aldrig haft, lämnar ett ekande
tomrum i mitt hjärta. Tänk de vuxna som någon gång
under sin uppväxt fått höra att de var älskade....
ingen är rikare än dom.... ingen.

Jag kan inte få det jag aldrig fick,
men jag kan inte heller låtsas som jag fått det.
Det hjälper lika lite som att gräva ner sig varje dag
över det faktum att jag inte var älskad,
och därför har ofantligt svårt att känna mig älskad.

Måste hälsa på ibland


Nej jag måste då och då hälsa på i mitt inre,
känna på den sorg som finns där.
Hälsa på det vilsna försummade barnet,
som längtar efter det han aldrig kan få.
Jag måste trösta honom. ,... och ge honom hopp,
fast jag inget har att ge.

Att längta utan hopp

Fast jag inget hopp har om att
nånsin känna mig älskad,
så slutar jag aldrig längta.
Fast tanken på att förbli ensam,
har börjat rota sig allt djupare,
så finns en liten, lite intensiv glöd,
långt inne i mitt bröst ...

... som hoppas, som längtar... som ...

Men jag tänker inte yppa orden ... inte nu !

kärlekPosted by tomas lundin Sat, June 30, 2018 00:04:24
...
- Hallå där hjärtat mitt, hur mår du
där du bultar och slår ?

....jag menar ända innerst inne,
bortom alla positiva, artiga och
skämtsamma svar !


Jo tack ... nog går det väl an

....nej det var det artiga svaret !

Jo ... nä jag är väl både glad och arg,
och lite ledsen emellanåt.

Jag är glad för att ha hittat ut till livet igen,
Och för att jag känner mig bättre rustad
för resten av livet. Och jag är väl ibland arg
över människors likgiltighet inför andras lidande,
dvs likgiltighet inför politik... och på så sätt likgiltig
inför kärlek.... inför andra människor.

Men jag är lite ledsen över min tröstlösa
längtan efter kärlek, som jag gömmer långt ini mig.

Jag tror på kärleken, i alla dess format.
Men jag tror att jag gett upp förälskelse
och tvåsamhet... trots att hjärtat pyr och längtar,
långt, långt innerst inne. Jag är rustad för att
hantera svårigheter, men känner mig inte rustad
för att kunna ta emot kärlek,
dela min tid med någon.
Jag har nog inte ännu träffat den jag ska ... borde ...önskar

... jag vet nog inte hur man gör.

Jag känner mig inte direkt misslyckad,
för att jag inte lärt mig att bli älskad,
men jag känner mig lite bortglömd på nå vis,
lite ...inte fullt ut ...levande.
Bara finns liksom....

Och jag vill nog lite mer än att bara finnas...
men jag tänker inte yppa orden ... inte nu !
Hjärtat säger aldrig mer, men gråter lite när det säger så,
för att det önskar något annat.

Som stjärnorna - Ao ke te la ota

kärlekPosted by tomas lundin Fri, May 04, 2018 09:53:53
...
En scen ur filmen "Dansar med vargar", där huvudpersonen förklarar för medicinmannen hur många vita som kommer att komma till deras land

Dances with wolves:
- Ao ke te la ota (Fler än man kan räkna)

Kicking bird - how many? (hur många)

Dances with wolves: - like the stars (Som stjärnorna)

Kicking bird:
(ser frågande ut utan att svara)

Dances with wolves: - Wi chompe (Som stjärnorna)

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -


Ovärderliga lärdomar


När man som jag, och många, många andra,
kommit ut ur mörkret, mer än en gång,
och än en gång andas den fria luften.
Då har man många gånger fått med sig ovärderliga lärdomar,
främst om sig själv, men även lite större sammanhang,
och människor i allmänhet, och om livet.
Erfarenheter som överbetalda psykologer och forskare,
tonvis med psykologi-litteratur aldrig kan ge oss.

Hur vi finner lycka

Och när jag för närvarande befinner mig i ljuset,
funderar jag lite över lärdomarna av mörkret,
erfarenheterna av möten med människor.
Jag funderar lite över lidande människan alltid
går igenom, varför vi lider, varför vi gläds och
hur vi finner lycka och varför den aldrig består,
likt oftast inte mörkret består.

Olika förutsättningar


Jag tänker på vilka olika förutsättningar vi alla får
med oss från starten, och hur vi kämpar utifrån vad
som givits oss.

Det ekonomiskt "illavarslande" med nöjda människor

Hur mycket eller lite vi nöjer oss med.
Och att det nyliberala högersamhället gillar allmänt missnöje.
De krafter som med alla sina miljoner dollar och kronor,
vill få att vilja ha mer, vara missnöjda,
än hur mycket vi har, så vi ska sträva efter mer ...pengar
.. mer saker

Jag tänker på kärlek

Jag tänker på kärlek, för min egen del,
längtan till det vi kallar kärlek, utan att många gånger
förstå hur stort det är, hur enkelt det är, och samtidigt
så oerhört svårt för vissa av oss.
Jag tänker på mina föräldrars barndom,
på deras föräldrars barndom,
och jag tänker på min.

Meningen med föräldrar

Tanken med föräldrar, utöver att rent fysiskt
bringa barnet till jorden, genom befruktning och
födelse, torde kanske vara att ge barnet
de lärdomar de själva fått med sig.
Att ge barnet den kärlek, de själva fick.
Att ge sitt barn en bra start, och därmed
också fler möjligheter.
Och det torde väl vara att ge liv i dess fulla bemärkelse.

Men när nu inte föräldrarna själva fått den lärdom
de borde fått med sig för ett rikare liv ?
När föräldrarna inte själva, som barn fått med sig den
kärlek de förväntas ge sina barn ?
hur blir det då ?

Då är kanske mörkret din lärdom, krisen din möjlighet

Då tänker jag att det är mörkret,
som kan lära oss om ljuset.
Jag tänker att det är krisen som är chansen,
som är allas stora chans, att förändra sig,
att förändra något.
Krisen är en möjlighet, för att den som krisar
ofta inte har något annat val.

Man kan inte längre välja det som bryter ner en,
man kan inte fortsätta röka när man fått lungcancer,
man kan inte fortsätta äta fel när kroppen väger 130 kilo,
och läkaren gett dig en snar dödsdom.
Man kan inte längre finnas till för alla andra när själen
brutits ner av självuppoffrande och självraderande,
och låtit sig trampas på i ett halvt liv.

...därför blir krisen en möjlighet, en sorts
överlevnads-väckarklocka,
Do or die !

Före detta vänner, nya vänner ...ovänner


Nu när jag för närvarande befinner mig i Maj,
när ljuset och löftet om sommaren står för dörren,
så kan jag kosta på mig att fundera kring kärlek och vänskap.

När man själslig upplever att man inte klarar mer,
när man metaforiskt står på stupets kant och vinglar.
Men samtidigt faktisk befinner sig i den här världen,
den verkliga trista gråa, underbara gröna,
fruktansvärt brutala världen. Den värld som hänsynslöst
bara rullar på, dag efter dag, med människor som tycks finnas
runtomkring, men ändå inte upplevs sträcka ut en hand.

Då funderar jag vad vänskap är, vilka som är mina vänner,
vilka som tycker om mig, vilka som bryr sig om mig,
vilka som kanske till och med älskar mig.
Men än viktigare är nog frågeställningen vem är jag vän till,
vem älskar jag, vilka bryr jag mig mig om ?

... med andra ord: Vad vill jag !?

Jag tex ser inte på någon människa som en ovän,
nån jag stämplar som dålig eller behöver smutskasta.
För mig är det nu mer bara en fråga om att vara med de
som vill vara med mig, respektera de som visar respekt tillbaka.
Och sluta höra av mig till de som inte någonsin hör av sig till mig.
Dessa är inga drastiska ställningstaganden MOT någon som
inte prioriterar någon tid alls för mig. Det är ett ställningstagande
FÖR mig, min tid och de som prioriterar tid och tankar åt mig.
Dessa människor vill jag ge min tid, min hjälp min kärlek.
Och dörren är kanske igendragen men inte nödvändigtvis
låst för dem, vars ointresse jag accepterat
... det beror ju lite på vad de vill oxå.

Som stjärnorna - Ao ke te la ota


Det finns 7 miljarder människor i världen,
1 miljon i min uppväxts Stockholm
och tusentals människor bara här i Sollefteå,
så om någon jag tyckt om, väljer bort mig,
så accepterar jag det, men slutar höra av mig.

...det finns tusentals andra,
som kanske vill vara min vän,
De bortvalda blir inte mina ovänner,
de har ju dessutom redan valt att göra annat med sin tid
med sin kärlek...

Hur många finns det att välja vänner bland ?

Dances with wolves: - Ao ke te la ota (Fler än man kan räkna)

Kicking bird - how many? (hur många)

Dances with wolves: - like the stars (Som stjärnorna)

Kicking bird:
(ser frågande ut utan att svara)

Dances with wolves: - Wi chompe (Som stjärnorna)

Kanske lider vi människor , för att vi ska förstå det underbara?
Kanske lider vi för att vi inte ska förkasta det underbara ?




Rikare kan jag inte bli

kärlekPosted by tomas lundin Sun, April 15, 2018 22:05:08
...
I min lilla, lilla hjärna, och mitt stora, stora...

Det är så lite kring det här livet jag förstår,
så lite om den här världen.
Jag i likhet med Nalle Puh, har nog en mycket
liten hjärna.
Men förstår båda att viktigast av allt är vänner
och kärlek.

Idag hade jag ynnesten att få hjälpa en liten
pojke vars cykelkedja hakade upp sig.
Och även grannarna vars cykel frusit fast
i vår-isen.

Trots alla till synes relativt kloka välformulerade
inlägg jag gör på min blogg, så blir denna galna värld mig
övermäktigt att förstå många gånger.
Och trots en rätt så allmänbildad och smart hjärna,
så känner jag att hjärna är rätt liten ändå,
men hjärtat ... kanske något större.
'
Tack gode gud som lät mig hjälpa medmänniskor idag,
rikare kan man inte bli.

Älskad

kärlekPosted by tomas lundin Sat, March 03, 2018 14:55:19
...
Är du älskad ?
Det är ett så stort och obegripligt begrepp.
Kan du hävda att du är älskad ?
Är det då att du upplever dig älskad,
eller får du bekräftelser på det,
eller just orden "jag älskar dig" ?

Jag känner mig tex inte älskad,
innebär det att jag inte är älskad ?
Det känns så storslaget för en svensk,
medan Amerikaner, som jag upplever det,
ofta använder orden ytliga bekanta.

Jag har nog aldrig ens känt mig älskad,
någonsin. När jag försvinner,
föreställer jag mig en tom kyrka,
med en präst som försöker hitta ord inför
det faktum att ingen tycks sakna detta liv,
så till den grad att förtvivlan tillsammans
med kärlek fyller Guds hus.
Har man varit mer älskad i livet,
om det kommer många på begravningen ?

Eller går många bara omkring och visar upp
sina troféer, sina partners, för att visa omgivningen,
att de minsann är älskade ?
Men är tomma inombords, när de går och lägger sig
bredvid varandra, och drömmer om riktig kärlek?

Jag drömmer iaf om riktig kärlek,
jag vet inte om den finns, men lever
för att jag någon gång innan jag dör
ska ha känt mig älskad. Men jag är klentrogen,
jag är tvivlande. Och ändå längtar jag, som det
vore det enda som betyder något.
Det kan definieras som något korkat möjligtvis,
men sån är jag just nu, och sedan år tillbaka.

För mig betyder tex inte det per automatik kärlek,
när någon uttryckt att de "vill ha mig".
För mig blir det tolkat som kättja och behov
att bli sedd, att i första hand
få sina egna behov tillfredsställda.

Min dröm om att vara älskad,
är respekt, att vilja ge, och den utomordentligt
svåra konsten att kunna ta emot.
Min naiva dröm, är att bli älskad för den jag är.
I min drömvärld vill jag bli berörd och känna värme.

Älskad.
Jag vet inte, det är inte det jag ser på film med
Julia Roberts jag drömmer om. Det är en blick
och en beröring som inga ord kan åstadkomma.

Men angående begravningar som måttstock,
för om du varit älskad i livet. Så har jag iofs sett
många gråta på begravningen för att slåss om
arvegods som porslin efter begravningen.
Så jag vet inte jag... är du älskad ?
känner du dig älskad ?
Och om du känner så, gör du det egentligen
för att du blir älskad av din käresta vän,
eller för att du som barn lärt dig att du är värd
att älskas ?



Sjung för mig, dansa med mig !

kärlekPosted by tomas lundin Mon, February 26, 2018 00:37:47
...
Livet för mig, är att spela musik,
att sjunga och få dansa.
Och jag gläds var gång tillfälle ges.

"För vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn
Höra böljornas brus och kunna sjunga!"

Som Taube så klarsynt skaldade.

Kanske det är att älska någon, när man sjunger,
kanske det är kärlek att dansa,
Kanske du blir älskad när någon sjunger för dig ?
Att älska livet, att leva livet.
Vad mer kan jag begära än att få sjunga,
dansa och älska ?

Just nu har jag inga krämpor.
Kroppen är rätt okej, och jag känner mig stark.
Jag har samma "ryggsäck" att bära.
Och den har gjort kroppen stark,
och själen uthållig. Men all förtvivlan
och all längtan bor ännu där inuti.
Men jag är ändå ganska lycklig,
i min melankoliska kvällsstund.

För idag har jag gått en vinterpromenad,
i strålande kyligt vinterväder med en vän.
Och jag har spelat musik,
med en annan vän.

Vad mer kan man begära ?

Just nu längtar jag till nästa dans,
oavsett vart det blir.

Jag längtar, jag hoppas,
jag sjunger, jag dansar,
jag älskar.

Sjung för mig,
dansa med mig !


Next »