Tomasnyablogg

Tomasnyablogg

nya bloggen


Konsten att bli behandlad med respekt

BetraktarenPosted by tomas lundin Sun, August 18, 2019 21:50:42
...
Frustrerad, irriterad, rasande inombords,
trevlig, hjälpsam, självuppoffrande utåt.


Hur ska jag göra för att bli behandlad med respekt ? - börja med ordförståelse ?

Hur ska jag göra för att bli behandlad med respekt ?
Ja först bör man, som alltid fundera över vad ordet
betyder, vad ordlexikon säger. Men framför allt hur olika
människor tycks se på det ordet, och för den delen alla
betydelser av ord. Hur man uppfattar att det används,
hur man själv använder det.

Synonymer.se säger:
Aktning, vördnad, omtanke, hänsyn, högaktning;
prestige, anseende, uppskattning, erkännande, förtroende;
auktoritet, pondus, myndighet; fruktan, rädsla.

Vilket visar på hur olika ordet kan tydas, och användas,
och hur personligt det kan tolkas. För mig har tex "fruktan"
väldigt lite med respekt att göra, men för många är det
så de tolkar ordet respekt.

Man skulle kunna tycka .... - men det räcker inte alltid

Man skulle väl önska att det räckte med att behandla
andra med respekt, för att få respekt. Det är en i alla fall en
bra utgångspunkt kan jag fortfarande tycka, trots att värden
och livet ser ut som den/det gör. Men det räcker ju långt
ifrån vid alla möten med människor.

Man kan till exempel möta människor som inte förstår
att respekt endast är riktig, om det är åt båda hållen,
annars är det maktutövning, underkastelse och helt enkelt obalans.
Människor som i grunden tycker att de nog är betydligt bättre,
som har en maktposition, mycket pengar, högavlönat yrke, nån
märkvärdig titel på kontoret vid kommun eller liknande.
Eller i betydligt mer nära sammanhang , som familjen,
eller föreningslivet.
Att man inte kan förändra andra människor, är en universell
sanning faktiskt. Och många som känner makt över sitt eget liv,
genom att utöva makt över andras liv, kommer ju givetvis
inte släppa den känslan av makt. Det ger dem ett rus,
som är mer beroendeframkallande än alkohol, socker och opium
tillsammans.

Markera vart jag står, vem jag är, räcker en bit till ...men

Vad gäller människor som inte visar
en respekt, kan man i bästa fall, "dressera" dem att förbättra
sitt beteende mot sig själv, genom att lugnt men bestämt markera
vad man tolererar, och det finns lite olika sätt att göra det.
Men här, på det området, är jag ännu lärling.
De tekniker, förhållningssätt som finns att
tillgå är nybruten mark för mig.
Men jag lär mig och snappar upp, allt eftersom, av människor
som medvetet eller omedvetet praktiserar dessa.

"calm and assertive energy"


....som Cesar Milan undervisar om i relation till
"människans bästa vän", hunden, är en sån teknik, som faktiskt
definitivt är applicerbar på mänskliga relationer. för
vi är oxå ursprungligen ett flockdjur, och ännu är vi oerhört styrda
av nedärvda reaktionsmönster, hierarkier, rangordning från
djuret inom oss. Men mycket av det vi fortfarande styrs känslomässigt,
har vi glömt och fjärmat oss från.

Det sättet som jag/du har störst möjlighet att påverka


Det mest effektiva sättet, tillika det som ofta förutsätter
ett stort och långsiktigt arbete med sig själv, är den inre
respekten för sig själv, mot sig själv. För om ingenting biter på dig
av vad människor som skaffar sig falsk makt över sina liv,
genom att utöva makt på andra, då försvinner den makten över dig,
över mig. Och plötsligt är det den maktutövande som blir maktlös.
Den "tekniken" eller förhållningssättet är givetvis inte helt lätt
att nå, och blir kanske aldrig fulländad. Men det är den som
har störst påverkan på hur du, jag blir behandlad av andra
människor, hur mycket riktig respekt du erhåller.
Dvs inte låtsasrespekt utifrån dyrast villa eller snofsigaste
yrkestiteln.

En bit på väg, men aldrig riktigt i mål


Själv tycker jag att jag kommit en bit på vägen,
med mig själv där, speciellt med tanke på vilken som var min
tilldelade utgångspunkt, vad gäller självkänsla.
Självkänsla - det vill säga hur du värderar dig själv,
låter dig själv behandlas. Vilket ofta nästan är en slags motpol till
självförtroende.

Men för att sammanfatta det sista "tricket" så;
kommer de inte åt dig känslomässigt så har de inget för att
behandla dig respektlöst, då de inte har någon vinning när
de inte "äger" dina känslor, och därmed ditt beteende. Det troliga
är för den skull inte nödvändigt vis att de börjar behandla dig respektfullt,
de letar troligast upp ett nytt offer de kan styra, för sin egen
känsla av makt-rus det innebär. Endast när de inte längre hittar nå'n
att utnyttja, trycka ner, kan förändring ske för dem, OM DE VILL.
Men DÅ är det nog en lång uppförsbacke. Både att vinna riktig respekt
hos sin omgivning, men framförallt i det inre jobbet, att hitta riktig
självrespekt.

Konsekvenser


Så utan negativa, näst intill fatala konsekvenser som följd,
är det flesta inte intresserade att ändra sig en millimeter.
Kris är utvecklingens moder, den enda gång du inte har nåt
att förlora längre. Och det kan man inte gå omkring och vänta
på att andra skulle göra, det är orealistiskt. Även jag har påbörjat
förändring av mig själv utifrån kris. Men jag väljer att fortsätta
finjustera mitt liv även sen jag inte krisar, så djupt. Jag hade inget
längre att förlora. Och även om jag tagit viktiga steg,
så vill jag bli friare, genom att bemästra området "respekt"
i större utsträckning. Slippa tjafs, slippa nedlåtande kommentarer
som går rätt in... det är målet, och jag har gjort framsteg.



egna, och/eller för maktutövarna,

Och i slutändan lite tur, vilka man har äran att
träffa under livet.






Styrdans - Stökigt, snurrar, kläm och kladd

styrdansPosted by tomas lundin Sun, August 18, 2019 11:13:24
...
Nej det va inte så stökigt på själva
dansgolvet igår på Hanssons Loge i Långsele.
Lite mer slutkörd Kai-Tomas, både huvud och kropp,*
då både huvudet och kroppen varit djupt engagerade
under helgen. Lite mer engagerade än vad de egentligen
mäktade med. Då verkar det vara en bra idé att gå på nonstop-dans
mellan 20.00 - 01.00. Det VERKADE va en bra ide.

Nåja ... vad är det de brukar säga, "är huvet dumt får kroppen....."
Nä det var orättvist mot mig själv.
Jag hade ju goda avsikter, jag kanske , låt oss säga,
övervärderade mina krafter en aning.

Nå så med stökigt huvud, och slutkörd kropp äntrar
jag klassiska Hanssons Logen i Långsele.
Det ser tunnsått ut till en början, med dansälvor.
Ja det såg tunnsått ut till en början, över huvud taget.
Men det bättrades på efter nån timme.
Iofs tunnades det ut igen sista timmen. så det jämnar ut sig
smiley

Njä... jag tänkte att det var sista logdansen för i sommar,
så jag får väl bita ihop, och tvinga mig själv att
ha roligt. Många bra danser blev det. Fördelen med tunnsått,
är ju dansutrymmet, och då kommer
jag ner till min rätt som dansör-charmör, när jag förvandlas till
Foxens Travolta , och tar ut mina svängar, med Hambo-snurrar i
både långsam ballad eller fartigare dansbandsrock'nroll !

Inga dåliga danser den kvällen. Och "Stoscha" från Jämtland,
och jag fick till några riktigt konstnärliga snurrar på dansgolvet

På riktigt haltade jag ut ur bilen när jag kom hem,
med krökt rygg. Men idag är det bra igen, fast urlakat.
Nu en ny dag... en vilodag, börjar jag med en
promenad. En KORT promenad,
i långsamt tempo, UTAN snurrar, kläm och kladd !

En gång i livet

kärlekPosted by tomas lundin Fri, August 16, 2019 00:00:36
...
Nu är det natt,
precis nu börjar en ny dag,
Det är mitt i natten,
långt innan solen skymtar i öster

Ännu en sommar har somnat in,
att leva endast i våra minnen,
Framför oss är den mörka höst
Likt en blomma om natten,
vi sluter våra kronblad.

Allt är gott.
Gatljusen speglas mot älvens vatten
Allt är stilla,
och jag har intet att beklaga mig över.

Ändå undrar jag,
varför jag sitter här alldeles själv
Allt det här vackra i livet,
Och så sitter jag här själv.

Jag tror jag kommer dö ensam,
det är troligt.
Men jag kommer längta var dag,
vart andetag, efter att bli älskad

Men jag är trött och less för närvarande, på det mesta.
Less på många människor. Vill bara va ifred,
om man inte vill mig något gott. Och för närvarande upplever
jag det som en bristvara i mitt liv, att man vill mig något gott.
Det finns några lysande undantag, men på det stora hela
är jag näst intill folk-less.

Men jag är ingen eremit, som kan gå ut i skogen en vecka
och inte träffa en enda människa. Det ger mig inte ro.
Jag har lovat några saker, som jag ämnar hålla,
men sen har jag ingen större lust att fortsätta
ge utav mig själv, ständigt finnas till hands.
Trött på att mötas av respektlöshet så ofta,
vill inte ha med dem att göra ....

Tänk att någon gång i livet, ha ögon som ser mig, bortom
tvivel och brister. Jag har längtat hela livet. Det fanns en
som jag upplevde såg på mig på det viset,
men jag kan ha inbillat mig. Hur som helst
It was not to be, her and me.

Nu är jag så trött att jag svamlar , god natt

Rapport till himlen - Kärlek ? Nix !

rapport till himlenPosted by tomas lundin Tue, August 13, 2019 23:17:33
...
Hej igen pappa !
Det har gått 12 år nu, sen du lämnade
det här livet. Jag saknar dig fortfarande.
Jag hoppas du har det bra där du är.

Ikväll är jag trött pappa. Trött och less !
Det har smugit sig på ett tag nu. Trött på
världen omkring, på idioter, självupptagna, uppblåsta
... idioter ! Jag är inte trött på livet, så som man brukar
uttrycka det när man vill avsluta det, eller bara få
lite sympati, och tycke-synn-om.
Nej jag är trött på idioter, uppblåsta idioter,
och hur världen i mångt och mycket ser ut idag.

Pappa.... allt var inte bra förut, det vet du ju.
Och du fanns inte för mig i mina tidiga år.
Så var det ju. Men jag förstår dig bättre
än man skulle kunna tro. Alkoholen blev din falske vän,
som för många i den Lundinska släkten.
Och mamma ... ja hon var helt uppfylld av sig själv,
sina självmordshot, hat mot män och .... ja du vet vad mer pappa.
Men du och jag blev rätt bra kompisar ändå på äldre da'r.
Din andra kompis alkoholen, var en falsk vän.
Och jag blev ensam när du umgicks med den.

Jag hade behövt dig vid in sida då, när hon hotade,
när hon rymde hemifrån, när hon beskyllde mig som 10-åring
för att hon ville ta livet av sig. Men du var inte där pappa.
Din falske vän hade lurat ut dig på dåligheter.
Men jag vet vad du såg i botten på din flaska far,
och jag förstår varför du drack, men hatade din falska
vän alkoholen.

Jag är fortfarande den där lille pojken pappa,
som längtar efter trygghet, efter en fast punkt i tillvaron.
Jag bär honom med mig, och tar hand om honom,
den enda som gör det, tar hand om honom.
Jag gör det genom att låta pojken komma till tals ibland.
I skrift... som nu. Nu tar jag hand om honom, nu får han göra
sig hörd en stund, som han aldrig fick då.
Det finns människor som inte har en aning om vad
jag pratar om nu, som använder nedlåtande uttryck om
att ta hand om sina känslor. Men de är idioter,
och det kommer en dag då de inser det...
... men då är det oftast för sent för dem.

Ditt hjärta var stort pappa, men du fanns inte vid min sida,
när helvetet bröt lös. Jag har förlåtit för länge sedan pappa.
Jag har till och med till stor del förlåtit mig själv,
över de människor jag varit otillräcklig inför.
Och det är ett digert antal tillfällen,
ty jag är också människa... väldigt mycket människa.

Det är bättre nu pappa, mycket är bättre.
Jag har lärt mig hantera saker bättre än förr.
Lärt mig hantera idioter bättre än förr. Men de är fortfarande
idioter, och väldigt tröttsamma i för stor dos.
Jag blir bättre och bättre på att må bra i ensamhet,
och då slipper jag fjäska för idioter, som aldrig velat
mig väl.

Men nu så är i slutet av augusti, är jag lite trött.
Slut mentalt och kroppsligt, lite lätt indignerad för
tillfället. Det går nog över snart, det brukar ju göra det.
Bara jag håller mig borta från vardagsidioter ett tag,
och offentliga idioter. Tar hand om mig själv ett tag,
i min lilla borg vid Ångermanälvens kant. Stoppar i mig näring
för kroppen, och stoppar i mig näring för själen.
Då går det nog över efter ett tag pappa.
Och du är nog vid min sida pappa.
Du och andra änglar, ger mig osynlig kraft,
när min tar slut.

Vi får väl se när vi ses igen, det bestämmer jag inte över.
Döden tar mig när han vill, skaldade Cornelis,
och så är det förvisso. Ännu en dag i paradiset på jorden
för Kai Tomas, bland alla idioter som släppts in i det,
ja och några underbara medmänniskor, i ärlighetens namn.

Jag längtar till hösten nu. Den vackra färgglada,
den eftertänksamma, den mysiga hösten.

Kärlek ? ... nix !
"Det kommer flera" sa du när ännu ett förhållande
kraschat redan i startblocken ... förmodligen för att trösta
mig. Det gjorde du rätt i pappa.
Men jag behöver inte flera... jag behöver EN...
som på riktigt älskar mig som jag är, inte som de vill jag ska bli.

Kärlek ? Nix !

Gonatt i himlen pappa, och hälsa chiefen !


Tillsammans

BetraktarenPosted by tomas lundin Tue, August 13, 2019 09:37:57
...
När jag påbörjade mitt blogginlägg,
"Flickan på den röda cykeln", så var det egentligen,
ett annat spår jag tänkte skriva om, jag ska nu
återigen ta in på det spåret.

Nu kanske några vill lyssna

Och det är nu, när jag för tillfället mår bättre,
som jag kan få ytterligare perspektiv i det,
mer djup ... och tråkigt nog, först nu få trovärdighet
i vad jag skriver angående själsligt hälsa.
För det är få som hör dig när du är nere i dyn, och
skriker med mute-knappen nere.
Och öronproppar specialtillverkade för att inte höra om sorg,
ångest och uppgivenhet.

Nu... nu kanske några vill lyssna, orkar lyssna,
när de vet att jag mår bättre. Nej, inlägget handlar inte om mig,
inte om min kris, det handlar om ALLAS kris, allas hälsa,
allas välmående, allas rätt till lycka. Men för att nå dit,
måste vissa saker förändras, och du och jag måste vara med,
tillsammans !

Självmord hos pojkar och män


En kvinnlig vän till mig, en god vän till mig,
berättade om tre unga mäns självmord den senaste månaden
i hennes yttre bekantskapskrets. Och jag förvånas tyvärr inte,
inte det minsta. Själv har jag drygt 10 personer inom ramen
för både nära bekanta, släktingar som tagit livet av sig,
alla var män, ... alla var män.

Jag läste den långa artikeln av Roland Paulsen:

Varför är det så svårt att förebygga depression?

Roland som för evigt vunnit min respekt,
när han ifrågasatte vårt överdimensionerade arbetande

(länk)

Meningslöst, ändlöst arbete, och utanförskapet från det


och meningslösheten i att arbeta hela våra långa liv,
ca 2000 timmar om året... för arbetets skull.
Där, ang arbete är han inne på ett viktigt spår, men kring själslig hälsa,
tänker jag att han skrapar på ytan, och försvårar något
som borde vara lätt, men försvåras av starka ekonomiska intressen.
Det borde vara lätt, för det handlar om att tackla det tillsammans,
Det handlar om att röra vid varandra, om att lyssna på varandra,
om att vara med varandra,.... tillsammans !

Hur många fler unga män ska ge upp sina liv innan
vi förstår ordet "tillsammans" ?
Och unga kvinnor mår lika dåligt dom.
Men de tar inte lika ofta sista steget över kanten.

Hanne the fucking Queen of cynism


Samtidigt läser jag Hanne Kjöllers ledare om tiggare,
och som hon uttrycker det "det är deras eget ansvar"
Och uppmanar oss att inte lägga slantar i pappersmuggen
utanför ICA, så att "barnen i Rumänien får återförenas med
sina föräldrar"

Asså fattar ni hur fort det gått, från att dessa åsikter var
Sverigedemokraters patentlösning, till att det nu
skrivs kontinuerligt om detta i "liberala" tidningar,
Och alla moderata och kristdemokrater är med på Åkessons
tåg på väg mot Auschwi.... ja kanske destinationen inte ännu
är den... men fattar ni hur fort det gått från att ingen tog
i dessa åsikter med tång, inte ville prata med Jimmie,
till att de nu inte bara sitter på tåget, utan sätter sig i loket.
Och Socialdemokratin är inget undantag, S-kommuner går
nu i bräschen för tiggeriförbud, eller kräva tillstånd för tiggeri,
vilket är samma sak, fast du tar bort ordet förbud.

Borgerlighetens förmåga att skylla ifrån sig, förändra ord

Numer använder man humanitet som skäl för att förbjuda
fattigdom. Man säger att det är ovärdigt för dem själva att
tigga, men blundar för kapitalismens och globaliseringens
ansvar för det hela. Så länge de själva slipper se fattigdom,
så är det ingen fråga för borgerligheten och Socialdemokratin.
Det är lika äckligt, som när man i tv-reklamen ser och hör om
sjuka och svältande barn i världen, och vi, de rika delen av världen
har gjort business av deras lidande, men kallar det för hjälporganisationer,
där cheferna tjänar miljoner. Hur långt ifrån Hitlers syn på människor är det egentligen ? arbetsläger, "godtagbara människoförluster"

Det hör ihop...faktiskt

Varför tar jag då upp detta i ett inlägg som är tänkt att handla
om själslig hälsa, och dess motsats ohälsa ?
Jo för att det hör ihop hur vi ser på människor, "egenansvar",
gemenskap, individualitet, olika förutsättningar utifrån vilket
bostadsområde i Stockholm du är född i, vilken del av världen
du är född i. Vilka förutsättningar du får, vilka möjligheter du har
att få ett bra liv. Och hur du mår psykiskt. Det stora och det lilla
hör ihop. Ingen enskild politisk kraft är en obestridbar lösning
Men de flesta nuvarande politiska högerkrafter är starkt bidragande
till förvärrandet av vår psykiska hälsa. Och hanne förkroppsligar snart det
omänskliga synsättet som bidrar kraftigt till ohälsa.







Grå

BetraktarenPosted by tomas lundin Mon, August 12, 2019 21:08:25
Världen snurrar på, och jag blir alldeles yr av snurrandet.
Tempot för Kai Tomas sjunker en aning i augusti,
och stannar nästan av helt i oktober.
Så nu är det ganska lugnt i sommarstugan.
Hittills har 7 st års-bangolfare hittat hit.
Dvs ett gäng som återkommer en gång om året.
Jag känner mig slö och trött, lika slö som getingarna som
är på väg att ge upp. En fluga snurrar energiskt omkring
och hoppas väl att jag ska dö, så den kan kalasa på mig.
Eller så ligger det i generna att vara enerverande utan syfte.

Tittade på ägorna, lyfte på några grenar, och hittade dessa
läckerheter:

Blomkålssoppa till middag med grahamsbröd, gick också
ned smärtfritt. Under Juli månad har det varit lite si och
så med näringsinnehållet i födan. Många dagar har middagen
bestått av tre stekta ägg. Eller en konserv makrill.
Andra dagar "glömde" jag äta.

Jag är ganska förnöjd ändå med min tillfälliga lat-period.
Sommaren för resten av Sverige tycks vara slut.
För mig varar den åtminstone till sista September.
Vickar lite på foten. Hål i strumpan ser jag.
Äh de gör väl inget alls. Väggklockan tickar envetet och
ganska högljutt på. En kråka kraxar omkring.

Får så långsamt att jag tar fram golfklubban och påbörjar
ett bangolf-varv. Himlen ser hotande ut, men jag hinner
nog ett varv. Åhh ...kunder,

- ser ni inte de svarta molnen där? sa jag

- äh vi chansar, de e ju barra vatten.

10 minuter senare öppnar sig himlen och både änglar och
Gud och Jesus storgrinar i himlen tycks det.
Kunderna pyser iväg med ens.
Och jag är skitnödig, precis lagom till störtskuren.
Och måste ut till annan byggnad för åtgärd.

Myyyyys med regn på plåttaket.
Ingen radio el Spotify nu !!!!
Men regnet upphör väl lagom till stängningsdags
så jag får bli kvar till 22. Åtminstone om Murphy
har nåt att säga till om.

Få se nu ... Hmmm nyheter på nätet.
En terrorist ... Moské, övermannade, hjälte... Läser vidare. Va?
Är muslimen hjälten ??? Det stämmer väl inte Jimmie ?
Bläddrar vidare ....
...ungefär lite lika som igår och de sista 5 åren. Lite mord,
lite mer mord. En terroristaktion här, och en terroristaktion där,
En blottare här, och en tafsare där. Nu kallas det sexbrott dock
i rubriken, lite nyskapande där då, så att det låter lite likt
våldtäkt eller sexuellt övergrepp. Nån kändis gråter ut här,
och dennes dotter gråter ut där... nä seen it before.

Nu packar jag ihop, stänger holken,
ja det är lite ko-ko ... men får golfen sova,
suss gott !



Flickan på den röda cykeln

BetraktarenPosted by tomas lundin Sun, August 11, 2019 17:03:52
...
Flicka med guldbruna ögon - vart är hon på väg ?

En flicka cyklar förbi nere vid nyasfalterade
gång-och-cykelstigen, nere på Djöpön. Hon har
rosa hjälm, hennes hår är svart och i flätor.
Hon cyklar 20 meter framför en man som jag antar
är hennes far.

Flickan som är vår framtid. inte fyllda sju år ens,
faller av cykeln, reser på sig, tittar tillbaka mot sin
far som går och tittar ner i sin mobiltelefon.
Hon och alla barn är ledsna, har tråkigt, är glada, leker,
arga, tjuriga, alla känsloregister finns där ännu.

...men vart är flickan på väg ?

Cyklar mot framtiden ?


Hon cyklar mot framtiden, och riktningen är troligt utstakad
redan nu. Hon cyklar mot global uppvärmning, mot
vattenbrist, segregering, gifter, kemikalier och troligtvis
mot en tidig skilsmässa, följt av ett tiotal skilsmässor till,
under sin livs-cykel. Med stor sannolikhet kommer hon erbjudas
antidepressiva kemikalier redan vid tonåren, eller ytterligare
10 år. Den röda cykeln står inte i förrådet att ärvas av sin lilla
flicka, som hon ska få vid 35 års ålder. Eftersom det inte är
bra för tillväxten av ekonomin.

Positiv

Jo jag vet, några av er tycker väl att jag ska vara mer positiv ?
Att jag "frossar i elände" ? Men sanningen är redan sådan,
att en sjättedel av vår befolkning äter antidepressivt.
Att barn och ungdomar är en snabbt ökande grupp iför psykisk
ohälsa. Dessutom är jag övertygad om att positivt tänkande
som universallösning, kan vara en starkt bidragande orsak
till all psykiskt ohälsa. Dels för att det skapar förväntningar
om ett perfekt liv, när man ser ytan av all positivism på Facebook
och glada människor som alltid svarar att de mår bra, fast de inte
gör det... inte bara bra. Och pressen på perfektionism börjar.

Ett bra liv ? och vilken värld får hon ärva ?

Flickan, och alla hennes kamrater, är vår framtid. Men vilka
förutsättningar ger vi henne att få ett bra liv ?
Vilket jordklot får hon ärva ? Och vad lär hon sig
redan nu är viktigt i livet, i hennes liv ?
men vart är hon på väg ?... vart är hon på väg, vår framtid ?

Den frågan tycker jag är värd att upprepas, om och om igen:

Vad är viktigt, på riktigt ?

Vad är viktigt i livet ? vad är viktigt i hennes liv,
eller för den delen mitt liv, och inte minst DITT liv ?
Och det är i svaret på den frågan, jag tror svaret
på svenska medborgares och flyktingars psykiska
ohälsa finns att få.

Vad är viktigt, på riktigt ?
Just nu, i vårt land är det faktiskt pengar, på riktigt,
i ett av världens ekonomiskt rikaste länder.
Och ni undrar varför vi mår dåligt ?
Inte förrän vi fattat detta att pengar och jakten på dem,
jakten på lyx, bekvämlighet, saker är roten till
alla depressioner, kan vi bli kvitt dem.
Ingen teknik i världen kommer kunna hjälpa oss,
inga kemikalier i världen, inga mediciner kommer
att bota oss. Att ta från jorden enkom det vi behöver,
och inget mer, att leva i balans. Göra oss av med överflödet
till de som inget har
Vi kommer aldrig lyckas helt, vi vill inte riktigt,
det är upp till flickan på den röda cykeln.

Och hon vänder sig om och skrattar

Och när ,den lilla mörka flickan vänder sig om, mot mig,
och frambringar ett kluckande skratt, och de guldbruna
ögonen glittrar av drömmar om framtiden, förstår jag
att det ännu inte är försent för människan.
Men hon måste hitta en annan väg in i framtiden,
och cykeln måste gå i arv till hennes dotter.
För Moder jord har till slut inte mer att ge.
Inte förrän vi fattat detta, kan förändring ske,
depressioner avta, liv bestå.
Och flickan på den röda cykeln är vårt hopp.





Det fanns dans ikväll

kärlekPosted by tomas lundin Sat, August 10, 2019 21:37:29
...
Det fanns dans ikväll.
Men andra får snurra runt ikväll.
Foxa, knuffas, gnussas, kramas och pussa.
jag blir hemma ikväll, och väntar in min själ,
och vilar min kropp. Laddar med soppor med
årets grönsaker. Blomkålssoppa med purjo och potatis,
crème fraiche, timjan, peppar och salt. Ugnstorsk med potatis-
klyftor, morötter, lök, purjo, paprika, palsternacka,
citrontimjan och rosmarin. Med kryddor från Jonas och Marias
kryddträdgård. Och sedan te på mynta, också från samma trädgård.
Inga äpplen så långt ögat kan nå i år, ej blåbär ännu,
och lingon vet jag ännu inget om. Men kanske nästa år.
Man får skörda det som ges, och vara tacksam för allt fantastiskt
naturen ännu ger oss, innan vi sabbat allt vad hon ger,
moder natur. Jag är tacksam... mycket tacksam.
Båda rätterna blev jättegoda... tack !

Det ena ger det andra

Själen mår bättre om jag sköter om kroppen, och kroppen mår
bättre om jag sköter om själen. så efter bästa förmåga och
kunskap, tar jag hand om bägge. Det går inte alltid som
på räls, man spårar ur ibland. Men på't igen.

Tacksamhet är viktigt

För mig är tacksamhet viktigare än välstånd, närhet
till mina sanna känslor, viktigare än att alltid vara positiv.
Jag har alla nyanser av känslor, jag ÄR alla nyanser av känslor.
När jag för stunden är lycklig och glad, och harmonisk, bär jag
fortfarande med mig sorg, ilska och kaos inuti.
Och när allt är uppochned, är jag fortfarande precis samma
person som innan, med samma intellekt, samma värde,
samma goda avsikter. När folk säger saker som:
" va skönt att gamla glada Tomas är tillbaka" tex efter en
djupare svacka, så vet de inte vad de pratar om.
Egentligen pratar de då om sin egen oförmåga att
hantera ledsna människor. Ledsna människor som
är ett av det mest naturliga som finns ... egentligen.
Såna kommentarer handlar inte om mig.

Snabba lösningar

Och ibland, nä ganska ofta, i sin oförmåga att hantera
sina egna känslor, väller då ett undanstoppat känsloregister fram,
inför den deprimerade människan. Alternativt letar man
snabba lösningar som positivt tänkande, och att bita ihop,
och ett tredje alternativ, tro det eller ej, är skuldbeläggande
Man skuldbelägger den deprimerade med epitet som "offerkofta"
"ryck upp dig" och dylikt.
Känns detta igen ?

Mina svaga kort ...och starka

Jag är inte heller nån som alltid klarar av att hantera andras
känslor. Sorg är inga problem, sjukdom och död, skrämmer
inte nämnvärt. Andras ilska är svårare, framförallt om den är felriktad
och omotiverad. Men svårast har jag att hantera kaos hos andra.
Så är det, det finns orsaker, och just nu skriver jag inte om detta.
Det väcker minnen, som jag ändå inte kan förändra nu.

En promenad för kropp och själ


En rejäl uppförsbacke ... ja en fysisk uppförsbacke då,
besegrade jag och Lars-Peter idag. Vi gick ända upp
till störtloppstornet på Hallsta, på morgonen.
Sedan lite ideellt arbete pga försummelse av det samma
av andra personer. Kaffe hos Adam Bozan, och ett
glatt besked om kvällen, när omtanke visats av kompis.

Angående kärlekslöshet...angående kvinnor, angående kärlek


Samma kompis, pratade häromdagen om diverse saker,
boulespel, vänner, föräldraskap, kvinnor och förhållanden.
Jag konstaterade att jag är singel, och vilka orsaker
det kan tänkas ha. Hos mig, och omgivningen. Han frågade om jag
hade nå'n jag gillade just nu.
" vaddå som förälskad i nån ?
Ja så menade han. Jag svarade att ja.. nja... det beror på.
Det finns några fina tjejer som jag visst är attraherad av,
som personer, aura och utseende. Men jag låter
mig inte bli förälskad... jag stänger av allt sådant.
Mest för att jag är rädd, tror inte att det kommer funka,
tror inte att nån tycker om mig så.

Att stänga av


Det är samtidigt lite att stänga av livet,
när man stänger av kärleken. Men så svårt är det
för mig, så lite tillit har jag, så rädd är jag.
Och så är det just nu.

Jag har förändrats på så vis att...

Numer attraheras jag av andra saker hos en tjej.
Inte som förut, sorgsenhet, känslo-orkaner, som jag ska stötta upp
och tömma själ och energi för tills jag är tömd på all kärlek,
kraft och vilja. Nu längtar jag efter den kvinna som
ser på mig som jag är, inte kräver mer av mig än
jag kan ge. Inte ber mig att förändra mig, skaffa jobb,
skaffa andra livsmål, ha ambitioner. Utan är glad att
tillbringa tid med mig... helt enkelt för att hon tycker om mig.
Och att det inte finns något "varför" ...
bara "tycker om". Men jag vågar inte tro på det.
Och likt på dansgolvet där de duktigaste, snyggaste
självsäkraste oftast allt id är ständigt upptagna.
Så står jag på sätt och vis, likt en panelhöna och blir aldrig
"uppbjuden" i livet... plufsig, oattraktiv, klumpig,
i livets dans... men populär några timmar varje danskväll.

Det fanns dans ikväll.
Men andra får snurra runt ikväll.
Foxa, knuffas, gnussas, kramas och pussa.
jag blir hemma ikväll, och väntar in min själ,
och vilar min kropp.



Next »