Tomasnyablogg

Tomasnyablogg

nya bloggen


Mans-intolerans-acceptans

BetraktarenPosted by tomas lundin Wed, April 18, 2018 16:06:51
...
Det skrivs nu så mycket dumt i vanliga
medier att det skulle krävas att nå'n skrev en bok,
för att bemöta allt dumt och osant.
Och då inkluderar jag inte ens alla faktaresistenta
främlingsfientliga och rasistiska dumheter,
utan bara det furiösa feministiska hat mot
män som fått tillåtelse att totaldominera
svenska medier det senaste året.
Detta UTAN någon egentlig viral granskning eller
källkoll som krävs när rasister sprider hat.

Folk .... har fullständigt tappat huvudet i debatten
om Metoo och sexövergrepp. ...fullständigt !

Metoo är ingen fredlig revolution, det har urartat till
en ensidig anarkistiskt smutskampanj, där inget annat än
mäns våld mot kvinnor och sexövergrepp exploateras i media,
vare sig det har någon grund eller inte.
Och i likhet med SDs kampanj, och rasismens,
så har det fått precis samma utslag. En allt större del svenskar
tror på rasistiska lögner, och en allt större del av svenskar har fått en totalt felaktig bild av omfattningen på de påstådda våldtäkterna, övergreppen, och ofredandena. Samt en totalt skev bild vad dessa begrepp i praktiken, och juridiken innebär. Vilket i praktiken har lett till ett utökat legitimerat hat mot män, likväl som invandrare.

Det sitter tom en hel del mysiga feministpappor hemma i
sofforna och hejar på galenskapen och avsaknaden av bevisföring
i metoo-kampanjens "berättelser"...
Berättelser som i vissa fall är sanna, i andra fall inte sanna,
men numer per automatik likställs med sanning, med nästan juridisk
autenticitet.

...kan hända det blir mindre roligt när de själva blir anklagad
avsatt och kölhalad i media utan att det ens ska behöva synas
vad som påstås... kan hända ! Eller om det är den arga
metoo-anhängarens far eller son som hängs ut med namn i media.
Men jag skulle inte bli förvånad om även metoo-kampanjens hat
skulle tolkas som patriarkatets fel, och männens fel.

Metoo-kanpanjens frenetiska anklagelser må hända har lagt sig något,
kanske för att man måste gå in på 1800-talet för att hitta fler
misstänkta metoo-fall. Men nu vill man, och delvis lyckas normalisera
dessa nya kriterier till fördomar rättsosäkerhet som metoo har kommit att innebära, istället för att förändra för utsattas MÄNNISKORS fördel.



Håll då den hand

BetraktarenPosted by tomas lundin Wed, April 18, 2018 00:04:30
...
När jag någon gång
i framtiden sluter mina ögon,
för sista gången.
När jag gått mina sista steg,
När jag andats mitt sista andetag,
då klockorna ringer för mig.

Då jag lett mitt sista leende,
och gråtit min sista tår,
tänkt min sista tanke...

När löven faller av sin gren,
för att aldrig mer spricka ut.
När rosen som är livet,
vissnar och blir till jord

Håll då den hand,
som smekte bort dina tårar,
Le då ditt varma leende
för kärlekens skull,
och lev sen livet varje dag,
efter du lämnat över mig till Gud.

Minns mig i mitt allra
mest skimrande ljus, mina vackraste
handlingar, och förlåt min
otillräcklighet och kyss ömt tårarna på
de sårades kinder.

När musiken tystnar,
då solen slocknar,
när änglarna hämtar
mig hem.

Rikare kan jag inte bli

kärlekPosted by tomas lundin Sun, April 15, 2018 22:05:08
...
I min lilla, lilla hjärna, och mitt stora, stora...

Det är så lite kring det här livet jag förstår,
så lite om den här världen.
Jag i likhet med Nalle Puh, har nog en mycket
liten hjärna.
Men förstår båda att viktigast av allt är vänner
och kärlek.

Idag hade jag ynnesten att få hjälpa en liten
pojke vars cykelkedja hakade upp sig.
Och även grannarna vars cykel frusit fast
i vår-isen.

Trots alla till synes relativt kloka välformulerade
inlägg jag gör på min blogg, så blir denna galna värld mig
övermäktigt att förstå många gånger.
Och trots en rätt så allmänbildad och smart hjärna,
så känner jag att hjärna är rätt liten ändå,
men hjärtat ... kanske något större.
'
Tack gode gud som lät mig hjälpa medmänniskor idag,
rikare kan man inte bli.

När jag svek de jag älskar

BetraktarenPosted by tomas lundin Mon, April 09, 2018 23:51:37
...
Jag försöker ju vara en god människa.
Varför ... varför försöker jag det ?
För att bli accepterad och älskad ?
Dvs delvis av egoistiska behov och skäl.
Ja visst är det delvis så.

Men oxå av ren empati, förståelse och
insikt i hur det känns när det gör
ont i kropp eller själ.
Att jag släpper allt jag har om en gammal tant
ramlar och slår sig utanför entrén till
kommunhuset, beror inte på egoistiska
tankar om att bli omtyckt som konsekvens
av att jag hjälper damen upp och plåstrar
om henne... det är en omedelbar reaktion,
och jag tror det är, ... förlåt mitt storhetsvansinne - av
ren hjärtlighet och omtanke.

Men jag är ingen ängel.
Jag är i högsta grad mänsklig.
Och jag sviker människor jag oxå.
Eller alternativt, att de känner sig svikna pga mig.
I franska filmen "Pojken med cykeln" kan jag känna
igen mig känslomässigt lika mycket med pojken vars far
inte kan ta hand om honom, som med fadern.
I filmen framställs inte heller fadern som en kallsinnig
egoistisk mansgris, utan som en ofullkomlig man
som inte fixar det ansvar det innebär att vara förälder.
Det hade kunnat vara jag, om jag varit förälder.

Jag räddade och bar min älskade morbror Rolf i ett antal år,
men jag svek honom också, när jag inte längre
klarade av det. Jag räddade och tog hand om min älskade
moster i ett antal år, och bar henne, men svek även henne,
när jag själv brakade ihop i bitar, och inte längre orkade vara
hennes klippa varje dag... och inte ens längre orkade med
mig själv.

Precis som de räddade mig, men inte orkade fullt ut.
Vi är människor... bara människor. Och vid flera
tillfällen i livet, sviker vår styrka och vårt mod.
Andra tillfällen agerar vi över vår förmåga,
och är tillfälliga änglar.... men vi är i slutändan
trots allt bara människor, och gud förlåter oss
nog för våra svek och misstag.

Frågan är bara om vi kan förlåta oss själva,
och förlåta andra för deras misstag. Det är inte helt
lätt, och där är jag inte heller fullkomlig på den punkten.
Men jag märker allt eftersom åren går, och alla tusen tårarna
räddat mitt förstånd, att det blir lättare att förlåta andra,
när man börjar så smått börjat lyckas förlåta sig själv.

Min far bar skuldkänslor hela livet, över när hans bror Sture
drunknade i hamnen i Kramfors. Och han bar skuldkänslor
inför sina söner. För han fanns inte för oss, trots att hans
hjärta var av guld... hans också.
Men han var bara människa, och gud förlåter honom.
Jag förlät honom för länge sedan.
Men jag har haft svårt att förlåta mig själv genom åren,
för de hjärtan jag sårat, för de vänner jag svikit.
Och jag har haft svårt att förlåta min mor,
även om jag yttrat orden, eller skrivit ner att
jag förlåtit henne... så hade det inte landat i mitt hjärta.
Man jag närmar mig.

Och på det stora hela gör jag mycket gott,
och tänker ganska många kloka tankar.
Och om Gud förlåter mina tillkortakommanden
och rent utav synder.

Vilken människa har då rätten att döma mig ?
Den som själv är utan skuld ...
...kastar första stenen




"Vad är din favoritfärg Tomas?"

BetraktarenPosted by tomas lundin Mon, April 09, 2018 09:37:34
...
"Vad är din favoritfärg Tomas?"

De två solstrålarna Sam och Solin kommer utspringande
från sina rum, skiner upp hela rummet med sin entusiasm,
och sin barnatro. En timme senare, erhåller jag dessa, i
papper hårt igentejpade presenter:


Solin erbjöd sig att kasta "omslaget", efter jag öppnat dem
men även om konstverken i sig är fantastiska,
med pärlor i vackra mönster, så är det orden i grönt
på den hårt tejpade lappen som fångar mitt
fattiga hjärta. "Till Tomas, från Solin"

Jag nämnde ju att lillebror Sam också hade gjort något,
men han ändrade sig och tyckte att det skulle bli orättvist
om jag fick tre presenter och deras mamma ingen,
så den gav han till mamma. Pappa var dock bortglömd
i sammanhanget, vilket jag påminde barnen om innan jag gick.
Så då började de planera vad han skulle få.
Det första de kom på var en "Nalle Puh"

- Gillar du Nalle Puh Pappa ?

- "Vad är Nalle Puh"? svarar Adam

Så de funderar nog än på vad de ska ge till pappa.



Dancing on my own

Djupt rött hjärtaPosted by tomas lundin Sun, April 08, 2018 01:09:40
...
Jag har kommit långt med mig själv,
tagit mig igenom mycket.
Men jag har inte kommit någonstans
med kärleken.

Varför Gud ?
Varför kommer aldrig kärleken till mig ?
Vad är det för fel på mig?
Har kärlekens att göra med
om du är arbetsför eller inte Gud ?

Jag förstår inte...
kan du inte förklara för mig ?
Även om jag är bäst på att dansa,
så är det bara det och inget mer.

Vad är kärlek Gud ?
Jag trodde det var en varm känsla
av att vilja vara med varann,
att göra varann starkare,
längtas och kramas....
Jag trodde det var att tycka om
varandras konstigheter.

Jag förstår inte?
är jag inte värd kärlek ?
Är jag inte lika värdefull,
lika vacker, lika älskvärd?

Jag har kommit långt med mig själv,
tagit mig igenom mycket.
Men jag har inte kommit någonstans
med kärleken.




Historien om den rena diskbänken

BetraktarenPosted by tomas lundin Fri, April 06, 2018 12:59:36
...
Min diskbänk har under större delen av mitt liv,
varit ett smärre kaos. Ofta med smutsig disk,
som växer på hög, i veckor, tills jag var tvungen
att ta mig igenom den, för att kunna äta nåt tex.
Och för att jag till slut mådde så dåligt av att se den,
och skämdes lite, i fall det skulle komma besök.
Vilket det ju iofs aldrig gör i Sverige,
om man inte bjuder in folk...
har jag upptäckt.

Men det är inte duktiga ordningsamma människor,
med pekfingret och piskan, som nu när jag under ett
års tid njutit av en ren diskbänk, har rätt att säga:
"vad var det jag sa".., eller "äntligen har du lärt dig"
eller nåt annat nedlåtande och självförhärligande.

Och det är inte för att jag "skärpt mig eller blivit ordningsam",
som jag kan njuta av en ren diskbänk.
Det är betydligt mer revolutionerande än så.
Det är ett lååååångt arbete med min självkänsla,
som gör att mitt hjärta och min själ till slut förstår,
att jag gör det för min skull, och att jag är värd det.

Och det är till störst del jag som åstadkommit det,
nästan helt uteslutande jag, som åstadkommit detta.
Men i den mån några andra kan ha åtminstone
gett en liten putt i rätt riktning.
Då är det människor som Alvar Gullersbo, som i min
svartaste depression såg mig stint i ögonen
och sa: "Du vet väl att du är värdefull Tomas"
Människor som Patrik Hertzberg som ställde sig emellan
mig och en 110 kilos biff som skulle fylle-spöa mig,
och sa: "honom rör du inte" var på biffen sa: "Men han har...."
"Spelar ingen roll, honom rör du inte"
Och människor som Stellan Winterqvist , som när ingen annan
såg den djupa sorgen i mina ögon, lade armen om mig,
och såg på mig med värme. Och i alla dessa tre exempel
av värdefulla vänner, har en stor del i detta att göra med
att jag är en värdefull vän för dem !

Det finns fler ...många fler.
Men det är dessa ord och handlingar som hjälpt mig till
den självrespekt,som sedermera lett till att jag numer har
en ren diskbänk.

Inte förmaningar, nedlåtande och pekpinnar.

Och i väntan på den "sanna lyckan" kan jag ju ändå diska
lite :)

Visst än'te önnerbart när....

BetraktarenPosted by tomas lundin Tue, April 03, 2018 15:07:55

...när en kan stå kvar nâ'n stönn i duschen,
å vräk på varm-vatten-krana, barra så där på okynnes ?

Visst gnjöt man när vårsolan värm i nacken,
trots kallgradern

Å änte falit gôtt, nä kaffet ä nymalt å nykokt.

Å visst blin't en gla när nâ'n man känne,
eller inte känne, gör sä för å ävles å ampes över en,
så dä rakkt knottres längs nackskinne?

Int så tokit ä nä att va ny-sketen,
om de ha vridd om i mâgan, nå så inni vassen.

hä'lit att gå bârfot första-ganga på sommar'n.

... att na'n stärn å, och sörre en stunn,
när e känns ensamt å

...när barberar'n sörr så'n få skavsåra
i öra sine, men fli tell håre så man se annstänni ut.

...å månomt att håll ikring varann,
dä gå'nt av för hacker de häller

Männ, bäst â âllt ä o få hjäLp en annan kârl eller mänisch
Gôsse , stinta, då må ja prima liv !



Next »